Jan Guillou och förintelsen

Litet förord

     Efter en intensiv sommar med mycket givande och trevligt umgänge, med resande i Norrland och norra Uppland, efter intensivt arbete med bygglov till en gäststuga och efter viss sjukdom, hoppas jag kunna återgå till skrivandet på denna blogg.

Guillou i blåsväder     

     Jan Guillou har i teve sagt att man i Sverige inte visste om judars och andra minoriteters öden i koncentrationslägren i Nazityskland. Hans belackare hänvisar till den informationen som fanns i tidningarna åren 42 och 43. De menar att Guillou far med osanning och bedriver historieförfalskning.
     
     Guillou själv var otydlig i egen sak, vilket förvånade mig. I alla fall det jag såg av honom i teve. Han sade inte eftertrycklig att han inte diskuterade huruvida det fanns information eller inte under kriget, utan huruvida människor tog till sig den information som fanns.

     Detta är ett vanligt fenomen hos människan. Hon tar inte till sig information om skrämmande händelser, när den tycks rasera den världsbild hon har.
     När kommunisterna från Norrbotten, vilka utvandrat till Sovjet, kom tillbaka och vittnade om skrämmande saker i den förlovade arbetarstaten, blev de inte trodda av sina kamrater. Detta trots att vittnesmålen var samstämmiga. Frågan är: visste de vad som egentligen skedde i Sovjet eller inte?

     De första artiklarna om klimathotet kom i slutet av 1800-talet. Än idag finns det människor som inte tror att människan ligger bakom klimatuppvärmningen och vad den kommer att innebära. Den är allt för skrämmande. Frågan är: vet de eller vet de inte?

     Så var det också i denna fråga. Tyskland var under tjugo- och trettiotalet världens ledande kulturnation. Inte kunde tyskarna bete sig på det barbariska sätt som det talades om i tidningarna åren 42 och 43. Frågan är: visste förnekarna eller visste de inte?

      Det blir lite av en akademisk fråga att i efterhand reda ut om människor visste eller inte.  I efterhand, när sanningen står där i all sin nakenhet, kan man alltid säga: "Du visste det, det fanns information, men du förnekade den".  Det må vara rätt sakligt sett. Det är likväl en av människans fundamentala egenskaper, på gott och ont, att rata den information som inte passar in i ens egen världsbild.

Människor talar ofta förbi varandra

     Ofta ser jag i debatter att människor talar förbi varandra, och det förvånar mig att de själva inte kan eller vill se det. Ännu värre är att utfrågande journalister inte märker det och lägger diskussionen till rätta. Kanske märker de det, men håller tyst. De söker konfrontation mellan kontrahenterna istället för saklighet. Det är intressantare för tittarna, men störande för oss som söker saklighet.

     Så, enligt min mening har båda rätt. Guillou har rätt i att människor inte visste, därför att de inte kunde eller ville ta till sig den information som fanns. Belackarna har rätt i den mening att det fanns information i saken.