Ali Abozar och den strukturella diskrimineringen

Bort med den strukturella diskrimineringen

     Ali Abozar, statsvetare och kandidat till kommunalfullmäktige för socialdemokraterna i Huddinge skriver i dagens SvD (140916) att den strukturella diskrimineringen måste bort.

     Vad menas egentligen med strukturell diskriminering? Uttrycket tycks mig vara en form av cirkelresonemang. Diskrimineringen finns på ett otal områden, också i vardagen. Att kalla den strukturell tillför inte ett dugg. Att kalla SD för idioter och de etniska svenskarna för rasister tillför heller inte ett dugg. I alla fall inte när det gäller att lösa problemen. Snarare leder det till motreaktioner.  Problemen samhället kan i och för sig vara relaterade till invandringen, men det är inte invandringen som orsakar dem.

Överdådig liberalisiering 

     Problemen kan hänföras till en nyskapad underklass, och det är inte invandrarna som skapat den. De har råkat hamna i den. Orsakerna är av annan och underliggande art. De har mer med en överdådig avreglering, privatisering, globalisering och en stenhård, internationell konkurrens att göra. Denna sorterar människor i konkurrensfäiga och icke konkurrensfäiga människor.
     Det drabbar främst invandrare, som inte har samma chanser som etniska svenskar att ta sig fram. De fastnar i markerade underklassrupper, i skolor och stadsdelar. I dessa fängelseliknande områden återstår bara att odla sitt utanförskap.

     De flesta problem skulle vara kvar om invandrarna försvunne. Istället skulle den stora frågan vara segregering i socialgrupp, segregering i nedgångna områden, i skolor, i brottslighet och så vidare. Dessutom skulle invandrarnas viktiga arbetsinsatser försvinna. Dessa har vi fått nästan gratis till landet.

     Jag är överens med Ali Abozar om att diskrimineringen ska bort. Skillnaden är att jag inte vill "oja" mig över den. Jag vill lösa de bakomliggande orsakerna. Det blir dock inte lätt, ty det handlar om att revidera den överliberaliserade politiken, som alliansen och socialdemokraterna, ja till dels också miljöpartiet varit med om att skapa.
     Idag backar de flesta partier lite här och lite där, och det är bra. Men själva överliberaliseringen finns kvar. Tyvärr är åtgärderna dessutom bara tillkomna av taktiskt tvång. Ingen anser denna stapplande revidering vara en åtgärd som är till för att lösa invandringens problem, eftersom de anser att invandringens problem istället beror på att SD är idioter och svenskarna rasister. Revideringen är uteslutande till för att mildra kritiken mot fallande resultat i skolorna och problem i äldrevården.

Hopp finns

     Som tur är, har en del politiker börjat förstå. Mona Sahlin vill undersöka varför så många röstar på SD. Till och med Tove Lifvendahl, ledarskribent i SvD, talar nu något av samma språk. Det är en ledarskribent, vars åsikter jag annars inte delar. Men det är en lång väg att vandra, mycket lång. Hela det överliberaliserade systemet är i huvudsak internationellt och av EU sanktionerat i de fyra friheterna. Första frågan är därför om vi vill ändra på det. Den andra frågan är och om vi kan lösa problemen ensamma.

     De flesta kommer i vilket fall som helst att fortsätta på den inslagna vägen, att oja sig och samfällt i medier och på torgmöten skrika att SD är idioter och svenskarna rasister.  Fortsätter detta kommer SD att få 15-17 % i nästa val.

     Någon stans tar  SD:s tillväxt förvisso stopp, ty svenskarna är trots allt ett av världens mest toleranta folk, och denna tolerans ökar enligt opinionsundersökningarna. Men grundproblemen kommer att kvarstå.
   
     SDs tillväxt kan därför inte ses som uttryck för rasism. Den är istället ett tecken på underliggande problem, som vi måste lyfta och ta tag i.