Lena Andersson: Fri invandring

Människans fria rörlighet är okränkbar

     Jag har läst Lena Anderssons alla inlägg i DNs "kolumnen" med intresse. Hon är en skarp analytiker. De senaste två åren, kanske ännu längre tillbaka, förundras jag emellertid över de slutsatser hon kommit fram till.

     Hon har i det senaste inlägget (140920), och även i tidigare, hyllat principen om fri invandring. Grunden för denna är att vi i Sverige eller annorstädes varken kan eller har rätt att besluta om andras frihet. Människans rörelsefrihet är okränkbar. Alla har således principiell rätt att slå sig ner i vilket land de behagar.

Ideologier viktiga, men med begränsningar

     Ideologier med sina tillhörande principer är viktiga för oss människor. De leder oss i en kaosartade värld.  Å andra sidan har alla ideologier yttre gränser. Drar man ut dem i sin förlängning uppstår ibland absurda konsekvenser.
     Lena Andersson har en förmåga att göra just detta. Oftast är det intellektuellt intressant att göra det. Nya konsekvenser, och i många fall nyttiga sådana, görs därigenom. I andra ändar uppstår olyckliga eller rent av absurda konsekvenser.
     Så ock med hennes idé om en oinskränkt rättighet att fritt röra sig över jorden och slå sig ner var man behagar. "I princip" håller jag med om denna syn. Ändå måste den begränsas. Och det just på grund av dess yttersta konsekvenser.

Fyra förutsättningar krävs

1. Fri rörlighet över jorden förutsätter att länder som omfattas av rörligheten är någorlunda jämbördiga ekonomiskt och i levnadsvillkor. 
2. Fri rörlighet förutsätter vidare någorlunda jämn fördelning av inkomster, förmögenheter och levnadsvillkor mellan människor inom varje enskilt land. 
3. Fri rörlighet förutsätter för det tredje att en stor majoritet av människorna accepterar den frihetsidé som Lena Andersson står för, inklusive mänskliga rättigheter, som tolerans, demokrati och allas lika rättigheter oavsett kön, etnicitet och hudfärg. 
4. Fri rörlighet kräver dessutom att en överordnad institution dels stiftar lagar rörande förutsättningarna för friheten, dels aktivt arbetar till förmån för denna frihet och humansim, så att människor accepterar den. 

Utan dessa förutsättningar ökar motsättningar och våld

     Gäller inte förutsättning 1 kommer rörligheten att bli oerhört omfattande och ensidig, från fattiga och oroliga länder till rika och stabila. Grupper som inte accepterar Lena Andersons rörelsefrihet inklusive mänskliga rättigheter kommer också hit. En del är fanatiska, välorganiserade och målinriktade. Som exempel kan nämnas nazister, fascister, religiösa avarter med fundamentalistisk idé som IS och Talibanrörelsen. Risken är oerhört stor för att dessa kommer att motarbeta den frihet och den humanism som har gett dem möjlighet att komma hit.
     Vad värre är att avsaknaden av förutsättning 2 kommer att leda till att icke-frihetliga åsikter inom landet ökar. Risken för starka motsättningar och för våld mellan etniska grupper, mellan religiösa och mellan politiska ideologier blir påtaglig. Idag ser vi moskéer som bränns ner, judiska skolbarn som angrips på utflykt, muslimska kvinnor som angrips för sin klädsel. Sådana våldsamma motsättningar uppträder således redan idag utan fri invandring.
     Utan förutsättning 3 och 4 kommer de problem vi redan har att öka och leda till än större motsättningar.

     Kanske kan vi acceptera ett samhälle med ökat våld mellan grupper. Kanske kan vi acceptera fler hedersmord. Kanske kan vi acceptera fler mord hos den organiserade brottsligheten. Kanske kan vi acceptera fler bränder, stenkastning mot poliser, brandkår och ambulans, fler nazistangrepp mot våra flyktingar. Allt under hänvisning till den överordnade principen om fullständig fri rörlighet. Någon stans ligger ändå en gräns som får samhället och friheten att kollapsa om den överskrids.

Utan dessa förutsättningar faller friheten

     Jag är övertygad om att det inte stannar med detta om fri rörlighet skulle införas utan ovan nämnda förutsättningar. Fundamentalistiska och auktoritära grupper kommer att växa över alla bräddar och i slutändan ta över makten. Då tänker jag i första hand inte på religiösa grupper, utan på fascistiska. Inte för att de kommer att vara störst till antalet, utan för att de är mer förslagna, bättre organiserade och politiskt mer målmedvetna.

Främlingsfientlighet är genetisk

     Tyvärr är det så att främlingsfientligheten är genetisk. Att hålla ihop flocken har genom historien varit en överlevnadsfaktor. Den finns hos schimpanser, hos lejon och hos människan. Utan denna egenskap hade människan inte funnits över huvud taget. När vi gick ner från träden i vår utvecklingshistoria blev vi mycket oskyddade. Att hålla ihop var enda möjligheten till skydd mot rovdjur.
     Om denna genetiska egenhet är främlingsfientlighet, så är den likväl fast förbunden med egenskaper som kärlek, tolerans, ansvarskänsla och empati.  Egenskaperna är helt enkelt en nödvändighet för gruppens sammanhållning. Dessa egenskaper kan vändas också till förmån för främlingar. Men det kräver just ovan nämnda förutsättningar.
     Världen karaktäriseras långt mer av motsättningar och våld mellan olikartade grupper än av acceptans, just därför att ovanstående förutsättningar saknas.
     Schimpansflockar kan leva sida vid sida med ömsesidig acceptans. Blir deras möjligheter att söka föda begränsade, t ex genom människans ingrepp i deras habitat, börjar de emellertid angripa varandra. De lägger sig i bakhåll för schimpanser från andra flockar och dödar dem.
     Samma beteende har vi sett genom människans historia. När ekonomi eller goda livsvillkor kraschar, övergår människorna till att angripa varandra. De skyller på judar, på muslimer, på romer och så vidare. Idag har vi samma ekonomiska frihet som på 30-talet utan nämnda förutsättningar och vi ser samma fenomen: tillväxt av främlingsfientlighet och tro på auktoritära ledare.

     I väntan på det utopiska samhället med fri rörlighet och ovan nämnda förutsättningar uppfyllda, bör vi fortsätta att ta emot flyktingar i samma storleksordning som idag, kanske mäktar vi med ännu några fler i frihetens och humanitetens namn. Vi måste samtidigt på allvar arbeta för de fyra förutsättningarna ovan. De kommer att minska spänningarna som annars uppstår och förhindra utpekandet av syndabockar. Det kan skapa möjligheter för än större flyktingmottagande i enlighet med Lena Anderssons princip om fri rörlighet.

     Oändlig är dock inte vår förmåga, hur gärna vi än vill hylla principen om fri rörlighet. I alla fall inte än.