Fölster och Sanandaji

Människor vill ha fler avregleringar

Stefan Fölster och Nima Sanandaji för fram följande i DN den 18 februari 2014 på Debattsidan:

Regeringar som ökar den ekonomiska friheten, liberaliserar kapital- och arbetsmarknaderna, sänker skatter på företagande och investeringar blir ofta omvalda. Sådana reformer ökar tillväxten.

Människor vill med andra ord ha fler avregleringar och ännu större frihet åt företagande. Detta är inget önsketänkande. Slutsatserna bygger på empirisk vetenskap enligt författarna. De har gått igenom 109 regeringars åtgärder från olika länder. 

Moderaterna är fel ute

Moderaternas idé om att för tillfället sätta stopp för jobbskatteavdragen för att öka välfärden är alltså fel enligt författarna. Det kommer att minska välfärden och människor kommer inte att rösta på dem. Så visar de vetenskapliga analyserna. 

Ändå känns det fel. Moderaterna har tappat i opinionsundersökningarna, trots att de ville införa ännu ett jobbskatteavdrag. När tappet var ett faktum kastade de om politiken. Fölster och Sanandaji blandar ihop orsak och verkan. 

Allt har sin gräns

Tvärtemot Fölsters och Sanandajis analys vill människor sätta en gräns för avregleringen. En analys, som inte bygger på vetenskapliga undersökningar, men väl på förnuft, är att avregleringarna och privatiseringarna har fått alldeles för vidlyftig former och skapat stora orättvisor i samhället. 

Om man är törstig är det bra att dricka. Ju törstigare man är, desto mer vatten behöver man och desto bättre mår man. Detta kan man visa hos många människor rent vetenskapligt. Men det finns en gräns. Det är meningslöst att dricka mer om man släkt törsten. Ja, det kan t o m vara skadlig. Ju mer vatten man överkonsumerar, desto större skada.

Så är det med samhällen och dessas regleringar. Ett starkt reglerat samhälle mår bra av avreglering. Ju större överreglering, desto mer avreglering behövs. Detta kan man visa hos många samhällen rent vetenskapligt. Och det har Fölster och Sanandaji gjort. Men gränsen är nådd. Faktiskt sedan lång tid tillbaka. Fortsatta avregleringar skadar och ju fler och större dessa är, desto större skada. 

Har inte Fölster och Sanandaji märkt detta? Svår fråga. Drivs man av en tro på liberalismen och den globala marknadens osynliga hand som frälsare, då finns ingen gräns för dess goda verkningar. Så kanske är de blinda för förnuftet. 

Eller så förstår de att allt har sin gräns, men blundar medvetet för det. De har nämligen en uppgift. Den är att skapa opinion för ytterligare avregleringar och privatiseringar.  

Vilket samhälle vill vi ha

Som protest mot ökat kaos, ökad otrygghet, ökad fattigdom och utanförskap, röstar allt fler på Vänsterparitet (som är emot vinster i välfärden, mot stora avregleringar och vidlyftiga privatiseringar), på SD (som vill reglera invandringen och skapa ett ordnat folkhem) och på Miljöpartiet (som likt Saboni vill ta till verkliga åtgärder). 

Det räcker inte längre att kalla Vänsterns motstånd mot privatiseringar och avregleringar för kommunism. Det räcker inte längre att kalla alla dem som röstar på SD för rasister. Det räcker inte längre att kalla dem som röster på Miljöpartiet för orealistiska miljö-alarmister. 

Ytterst handlar det om vilken sorts samhälle vi vill ha.

Ser vi inte upp får vi ett samhälle som varken Fölster, Sanandaji eller många andra av oss vill ha. Denna fara var en ”förverkligad realitet” i början på 1900-talet. Avregleringen var nämligen lika stor då som idag. Vi fick Sovjet. Vi fick Nazityskland. Vi fick fascismen i Spanien. Själva slapp vi undan med Ådalen. 

Många varnar för dagens utveckling. Guy Standing är bara en av dem. Till och med flera storkapitalister varnar. 

Men Fölster och Sanandaji kör på, på uppdrag av Näringslivet och dess storkapitalister. Det finns nämligen mer för dem att plocka åt sig av. 

SD hurrar i kulisserna.