Klimatpolitiken i EU

Vackra ord om klimatpolitiken

”Alliansregeringen vill ha högre ambitioner när det gäller klimatpolitiken i EU. Vi vill också se ett nytt mål för förnybar energi.” Så skrev ministrarna Lena Ek och Anna-Karin Hatt i gårdagens SvD (2014-02-25).

Nog har vi hört det förut, vackra ord alltså. Regeringen skulle satsa på kollektivtrafiken, särskilt på grund av klimathotet. Metoden för detta var att dra ner på bidragen till kollektivtrafiken. Konstigt nog fick det motsatt effekt. På några decennier steg priset på kollektivresandet 4-faldigt mer än den allmänna prishöjningen. Vackra ord och höjda ambitioner har vi nog av. Det är konkret handling vi behöver. 

Nyamko Saboni kom in i regeringen. Hon tog de vackra orden på allvar och skred till verket. Det innebar slutet på hennes karriär. Hon ersattes av Ullenhag. Han kan som Saboni själv uttryckte det i programmet "Min sanning": tala vackert. 

Vi hör de vackra orden ideligen, om järnvägen, om integrationen, om den organiserade brottsligheten, utanförskapet och så vidare. I realiteten sker inget. Och om något sker är det på yttersta marginalen - i bästa fall. I värsta fall sker det motsatta. Problemen bara växer, på område efter område. SDs sympatisörer växer i samma takt. Så gör också prekariatet (de fattiga utanför välfärdens trygghet).

Vi har länge låtit lura oss av de vackra orden. 

Regeringen backar

Men nu backar regeringen. Den ska inte fortsätta med fler jobbskatteavdrag, utan prioritera välfärden. Visserligen finns ingen bortre gräns för jobbskatteavdragens goda verkningar, sa Reinfeldt i söndagens Agenda. De skapar jobb och ger därigenom större skatteintäkter än vad avdragen orsakar i bortfall. Det gynnar vår välfärd. "Men nu måste vi ta ansvar för välfärden och sätter därför tills vidare stopp för fler jobbskatteavdrag,” fortsatte han i  Agenda.

Logiken haltar betänkligt. Men orden är vackra.