Den oanständiga debatten

Jag får stöd

     Dagen efter jag lagt ut föregående inlägg (den 6 januari), fick jag stöd för min (och Peter Wolodarskis kritik) mot trångsyntheten i fråga om åsikter. Den som inte tycker som exempelvis Urban Bäckström eller Carl Bildt eller som kulturvänstern kallas direkt eller indirekt för rasist. 

     Stödet kom från en av Alliansens företrädare, nämligen Jasenko Selimovié, kandidat till Europaparlamentet för Folkpartiet. Han skriver:

Många cyniska aktörer har förstått att främlingsfientlighet oroar många människor
i Sverige och försöker utnyttja denna oro för sina egna syften. De maskerar egna intressen bakom en påstådd kamp mot främlingsfientlighet.  - - -
- - - Vanligast och kanske oskyldigast är att brännmärka sina motståndare genom att kalla dem för rasister. - - -
- - - Missbruket har också allvarligare former. Inför valet 2010 ägnade sig socialdemokraterna åt att smutskasta alliansen, genom att påstå att alliansen skulle komma att regera tillsammans med SD. - - - Jag har sett folk från näringslivet försvara arbetskraftsinvandring maskerat bakom omsorg om kampen mot rasism.

 
     Han säger vidare i artikeln att vi alla gör samma misstag mer eller mindre omedvetet, men många aktörer gör det medvetet och systematiskt, påhejade av s k spinndoktorer. Han säger sig själv ha sett riktig främlingsfientlighet i form av död och krig. Och han skriver:

- - - Jag har debatterat med dem som har påstått att Sverige är genomsyrat av rasism. Jag anser detta påstående vara ett misstag. Eftersom jag vet att på samma sätt som invandrarna är trötta på att kollektiviseras, kallas kriminella eller liknande invektiv, så är även svenskar trötta på att kollektivt kallas rasister.
- - - Jag vill upprätta stridslinjen mellan de goda krafterna (svenskar och invandrare), och de rasistiska, diskriminerande (också svenskar och invandrare). 

En fungerande mångfald kräver systematiska åtgärder

     Jag kan bara hålla med honom. För några dagar sedan såg jag ett inslag på nyheterna från Storuman. Kommuninvånarna där uppe i norr tog väl hand om sina invandrare. De sög in dem i kommunens olika gemenskaper. De fick lära sig handarbeta, sjunga och så vidare. Det handlade om människor med olika etnicitet, hudfärg och religion och alla ville stanna i Storuman. 

     Tänk om människor och politiker på lokal och nationell nivå arbetade på samma sätt. Då skulle vi kunna leva tillsammans oavsett, hudfärg, etnicitet och religion. Moskén skulle kunna ligga bredvid kyrkan. 
     Emellertid tar man inte bort hat och misstro mellan etniska och religiösa grupper i en handvändning, ej heller segregering och utanförskap, ej heller utanförskapets fattigdom. En väl integrerad mångfald kräver systematiska åtgärder av politikerna, ekonomiska resurser och regleringar. 
     Liberalisterna får naturligtvis tala för sig själva, men mitt bestämda intryck är att de vill avreglera arbetsmarknaden i hela dess vidd. Skälet är att företagen fritt ska kunna ta för sig. De vill ha en kader av människor i fattigdom, som billig arbetskraft. I denna kamp använder de vackra ord som valfrihet och mångfald, fula ord som rasist och främlingsfientlig mot dem som är emot dem. 

SD som slagträ

     Detta att använda SD som slagträ, när man vill stoppa ett annat parti från att genomföra sin politik får absurda konsekvenser. Säg att socialdemokraterna har nått framgång i valet men inte nått majoritet tillsammans med V och miljöpartiet. Om SD också stödjer deras förslag, ska de då beskyllas för att stödja rasisterna, om de genomför sitt valprogram med stöd av SD? Samma sak om Alliansen står i en likadan position.
     
     Vart tog sakligheten och anständigheten vägen? Vart tog samhället vägen? Vart tog samhällets gemensam mål vägen? Varifrån kom egoismen som den sanna drivkraften för allting?

 

 

 

Jasenko Selimović, (FP), kandidat för Europa- parlamentet