NSA och FRA

Ett fruktansvärt hot mot vårt rättssamhälle

     Man kan tycka, som jag gjort i fråga om den statliga övervakningen: har man inget att dölja, så spelar det väl ingen roll om säkerhetstjänsten ser vilka hemsidor jag besöker och vad jag ladder ner för data. Under strikt demokratisk kontroll är det ett rimligt pris jag måste betala för allas vår trygghet och för barnens skydd mot pedofiler. 

     I en sådan övervakning kan det finnas risk för att enskilda tjänstemän missbrukar det förtroende vi givit dem. De kan avlyssna mer än vad de har rätt till, och de kan bryta mot föreskriven sekretess. Men även denna risk måste vi ta för att säkra vår trygghet. Så har jag tyckt i tron att säkerhetstjänsten bara passivt tittar efter vad vi har för oss.

     När jag hörde om FRA:s och NSA:s så kallade aktiva spaning, så for tankarna genom huvudet på mig. Jag kom att tänka på Stig Larssons romanserie om Lisbeth Salander. I denna beskrivs hur en olaglig och hemlig avknoppningen av säkerhetstjänsten planterar narkotika i den grävande journalisten Blomkvist hem i syfte att få honom fälld för narkotikabrott. 

     Tankarna for iväg till KGB och till STASI. De for iväg till IB-affären och Guillou, till Assange, till Snowdon, ja till alla som kämpat för demokratin genom att avslöja statsföreträdares missbruk. 

     En stats viktigaste uppgifter är att skydda medborgarna mot lidande, att värna deras trygghet och frihet, att värna ett oberoende rättssystem och motverka korruption. Inte att slå mot medborgarna i syfte att gynna eller skydda sig själva. Ändå är detta snarare regel än undantag, såväl i diktaturer som i demokratier. 

     Trots att Assange avslöjat allvarlig brottslighet som begåtts av den amerikanska staten och dess företrädare, är det han som jagas och riskerar livstids fängelse. De som begått dessa övergrepp går fria. (Detta innebär inte att jag anser att allt det som Assange har avslöjat har varit moraliskt berättigat.) 

Guillou fick fängelse på grund av sitt avslöjande, inte de socialdemokrater som inrättat IB för olaglig övervakning. Leif GW Persson fick sparken, när han avslöjat politikers sexuella utnyttjande av unga kvinnor. De sexuella förövarna gick fria. 

     Även om man i dessa fall slagit hårt mot visselblåsarna, så hade i alla fall inga falska bevis planterats. Någon narkotika hade varken planterats hos Guillou eller hos Persson.

     Med NSA och FRA är vi i ett nytt läge. Hotade tjänstemän behöver inte ens gå in i din lägenhet och lägga narkotika i en blomvas. De kan sitta vid sina skrivbord och plantera barnpornografi i din dator. Som visselblåsaren kan du få fängelse, inte bara för ditt avslöjande, utan också för brott du inte begått. 

Välkommen 1984.