Nostalgi

Ekonomisk jämlikhet och ordning i ekonomin är nostalgi

Under rubriken "Stå emot nostalgin" skrev DN i sin ledare den 3 april att Daniel Suhonen vill rulla saker tillbaka, om än knappast med samma höga hastighet som Greider. Han vill ha en prövande socialism, men den är redan prövad säger skribenten i DN och det gick så där.

Jag frågar mig bara, vad är mest nostalgiskt, att vilja gå tillbaka till mitten av 1900-talet då solidaritet och ekonomisk jämlikhet var samhällets ledstjärna och då "det gick så där" eller att nu ha gått tillbaka till början av 1900-talets ekonomiska frihet?

Den tidens frihet är redan prövad och det gick inte ens så där. Den ledde till rena katastrofen, till en depression av sällan skådad omfattning, arbetslöshet, fattigdom och självmord. Den ledde fram till nazism, fascism och kommunism som en protest mot den ekonomiska oordningen och den starkes rätta att ta för sig.  Dagens frihet har resulterat i en motsvarande depression i Grekland, Italien, Spanien och andra länder står på kö med sina enorma underskott. Denna "frihet", alltså rätten för de starka att ta för sig på finansmarknaderna, att spela med våra pengar, att föra in arbetskraft till slavliknande förhållanden har lett fram till Sverigedemokraterna och till andra liknande partier i andra länder. Det är lätt att säga att det beror på rasism, inget att bry sig om. Men så enkelt är det inte.

Frihet är naturligtvis bra. Men den förutsätter att den är till för enskilda människor och inte enbart för dem som kan ta för sig. Dessutom måste det finns en trygghet i botten och ett skydd mot de förslagna människorna, som annars tar för sig på vår bekostnad.

Detta skydd finns inte i dagens frihet. Så jag kan inte hjälpa att jag vill ha lite mindre av dagens ekonomiska frihet, kalla det gärna nostalgi.