Den melankoliska och den sangvinska människan
Den grekiska filosofen Empedokles delade in människorna i fyra temperament efter olika kroppsväskor, den sangvinska, den koleriska, den melankoliska och den flegmatiska människan.
Den sangvinska är livlig, växlande och sorglös. Den melankoliska är känslig med långsam och djup reaktion. När jag läser tidningarna, när jag hör och ser på nyheterna och när jag hör mina barnbarn berätta om hur det är i skolan och på fritids, då undrar jag om det är så att den sangvinska människotypen har blivit den dominerande typen.
Den sangvinska typen kallas ibland för ADHD-människa. En del säger att det är hormoner och gifter i vår natur, i kläder och mat som gör oss hyperaktiva och okoncentrerade. Kanske det. Jag vet inte. Mer troligare orsak är väl ändå det samhälle vi har fått. Teve med ständiga reklamavbrott, teveprogram med musik medan samtal pågår eller så fort det blir en sekunds tystnad. Teveprogram som avbryts med lite matlagning, lite musik, allt för att byta fokus, så att den sangvinska människotypen inte lämnar programmet. Mobiltelefoner som ringer och som måste kollas stup i kvarten. Försäljare i köpcentret som hoppar på en och undrar vad man har för teleoperatör.
Som varande melankolisk till läggningen klarar jag inte reklamteve. Vi har inte några andra kanaler än SVT:s. Ser nästan aldrig på teve 4.
Som varande melankolisk till läggningen klarar jag inte reklamteve. Vi har inte några andra kanaler än SVT:s. Ser nästan aldrig på teve 4.
Må textboken dö
Så kom jag att läsa en krönika i DN av Sam Sundberg den 27 mars. Han menar att e-boken är en primitiv bok i den meningen att den inte drar nytta av den nya tekniken. Den nya tekniken löser nämligen upp gränserna mellan text, ljud, bild, video och interaktiva element. Den kulturkonservativa impulsen att värna boken som ostörd text och vackert inbundet föremål bör bekämpas.
Det kan så vara att fackböcker skulle må bra av bilder, ljud, video och interaktiva element. Men den skönlitterära boken, den filosofiska boken, alla de böcker som förmedlar tankar och känslor, måste de avbryta vårt fokus likt Go kväll på teve ideligen gör?
Det är tydligen så att den sangvinska typen inte bara dominerar som människotyp. Den melankoliska typen ska bekämpas. Den ska omvändas och bli sangvinsk.
Dessa tankar skrämmer mig. Jag har i och för sig i stort sett upphört med att köpa fysiska böcker. Jag köper e-böcker på nätet eller lånar dylika från biblioteket. Men inte saknar jag bilder, ljud, video och interaktiva element. Tvärtom, att under några ostörda timmar sjunka in i romanens värld eller i de filosofiska tankar som texten naket förmedlar, är en skön känsla. Jag tror det kallas flow, detta att glömma sig själv och sugas upp av sin egen koncentration på en uppgift. Det finns de som menar att denna flow-upptagenhet är den sanna lyckan. Men, den skall alltså bekämpas.
Låtom oss alla sangvinska varda och av Go´kväll lära oss att njuta.
Den moderna e-boken ska ha korta kapitel. Texten ska avbrytas av bilder, videor och annat som får oss att ryckas upp ur vår koncentration. Tänk er en Wallander-deckare. Mitt i läsningen kommer ett videoinslag: "Här kan du se mer av Kurts kärleksbekymmer."
Låtom oss alla sangvinska varda och av Go´kväll lära oss att njuta.
Den moderna e-boken ska ha korta kapitel. Texten ska avbrytas av bilder, videor och annat som får oss att ryckas upp ur vår koncentration. Tänk er en Wallander-deckare. Mitt i läsningen kommer ett videoinslag: "Här kan du se mer av Kurts kärleksbekymmer."
Det finns motstånd
Men så kommer en ung man till mitt försvar. Han heter Victor Malm. I en debattartikel från den 30 mars säger han att vår tid är neurotisk och snabb. Våra tankar böjs redan halvvägs och vi körs in på ett nytt spår. Han hänvisar till Lyra Ekström Lindbäck som den 23 mars i DN skrivit en artikel om litteraturkritiken idag. Hon menar att samtidslitteraturen är blek, viljelös och ekoartad. Den gör avkall på ett och annat för att behålla någon form av ställning (på den marknad som idag domineras av de sangvinska människotyperna får man förmoda). Den är kortare, enklare, mindre ambitiös - mer lik teveprogrammen som går på fredagskvällarna. Den ska gå att läsa i femton minuters intervaller med paus för chips.
Jag har tydligen en själsfrände i Lyra.
Jag har tydligen en själsfrände i Lyra.
Inte bara en, utan två. Victor Malm också. Han säger i sin artikel att vi måste skriva i motstånd till hur vi varseblir världen. Den måste vara långsam. Den måste kräva vår odelade uppmärksamhet.
Tack Victor Malm.
Men likväl kan man undra; hur många läser den långsamma boken, den långsamma tidningsartikeln, det långsamma blogginlägget? Jag har själv fått rådet att göra mina blogginlägg kortare, luftigare och med bilder. Ett mycket klokt råd, vill jag säga, alltså om man vill få läsare till sin blogg. Men jag vill inte bli någon manlig Blondinbella. Jag har faktiskt tittat på hennes blogg. Ej heller vill jag bli någon politisk skribent. Har faktiskt tittat på sådana också och de har många följare med samma politiska inställning. De har alla tänkt färdigt och vet hur världen ska styras. Därför kan de vara korta och luftiga i sina inlägg. Inget behöver ju utvecklas och förklaras.
Jag fortsätter i samma stil, om än med försök till lite kortare och luftigare texter. Kanske kommer en annan bild med så småningom.
Jag, Victor och Lyra får kämpa för de konservativa kulturtankarnas bevarande.
Men likväl kan man undra; hur många läser den långsamma boken, den långsamma tidningsartikeln, det långsamma blogginlägget? Jag har själv fått rådet att göra mina blogginlägg kortare, luftigare och med bilder. Ett mycket klokt råd, vill jag säga, alltså om man vill få läsare till sin blogg. Men jag vill inte bli någon manlig Blondinbella. Jag har faktiskt tittat på hennes blogg. Ej heller vill jag bli någon politisk skribent. Har faktiskt tittat på sådana också och de har många följare med samma politiska inställning. De har alla tänkt färdigt och vet hur världen ska styras. Därför kan de vara korta och luftiga i sina inlägg. Inget behöver ju utvecklas och förklaras.
Jag fortsätter i samma stil, om än med försök till lite kortare och luftigare texter. Kanske kommer en annan bild med så småningom.
Jag, Victor och Lyra får kämpa för de konservativa kulturtankarnas bevarande.
Om texter är korta eller långa kanske inte spelar så stor roll det väsentliga är att texterna är klara och tydliga så att alla med lätthet kan förstå vad författaren skriver om. Ernest Hemmingway hade under sin första tid som författare ganska invecklade texter som inte var helt klara att tyda för många, dock under sin tid på Montparnasses 30-tal bytte han stil med boken ”Och solen har sin gång” som blev en framgång då nästan alla förstod den tidsanda som boken avhandlade så tydligt. En blogg brukar jämföras med bokens essäer, korta texter som kokar ner det väsentligaste i enkel och begriplig form. När jag läser vissa bloggar idag så är det klart att de flesta företräder särintressen som författaren vill upphöja till ett allmänintresse och det gäller att snabbt sålla bort sådana inlägg. För att kunna se ”bakom kulissen” måste läsaren ha kunskap om det som avhandlas i annat fall blir det det som författaren hoppas på ,nämligen att läsaren skall invaggas i en viss sanning. En av våra mest begåvade författare var Hjalmar Söderberg och han formulerade följande citat ”Varför inte så gärna säga det rent ut: det finns ingen sanning-det finns bara åsikter”
SvaraRaderaVisst är det så att en text kan vara intressant både i kort och lång form, så länge den är klar och tydlig. Enligt min mening är det mest avgörande att de tankar som anförs kommer i rak följd. Varje inskjuten bitanke bryter tankekedjans raka linje och vårt arbetsminne tvingas engagera sig för att hålla den ursprungliga tanken i minnet tills den återkommer i texten. Ibland är det svårt att undvika att skjuta in bitankar. Det kan vara en inskjuten bisats eller till och med ett adjektiv. Men man bör så långt möjligt sträva efter att undvika sådana insjkutningar.
SvaraRaderaDet finns författare som anser att varje adjektiv är av ondo. Hur som helst tvingas man ibland bryta sin tankekedja med vissa inskjutningar.
En rak tankekedja är viktigare än att ha korta meningar. En lång mening kan mycket väl läsas utan problem, om tankekedjan är rak. Ändå är korta meningar att föredra. Med punkt och stor bokstav får man en början och ett avslut på varje enskild tanke. Samtidigt kan en text med idel korta meningar uppfattas som tråkig och styltig. En text med i huvudsak korta meningar men som avbryts av lite längre tror jag generellt sett är det bästa, särskilt om variationen hänger ihop med innehållet.
En annan viktig sak är att använda precisa ord för en företeelse. Så långt möjligt bör man söka det rätta ordet för något. Eller kanske ska jag säga, det mest rätta. För det finns oftast inte ett ord som exakt överensstämmer med det man vill säga. Det är då lätt att man lägger till det ena ordet efter det andra (oftast adjektiv) för att söka beskriva det man vill säga. Detta belastar ofta texten utan att göra den klarare. Det kräver emellertid, som du säger, kunskap, både om språket och saken.
Fast det jag egentligen hade hakat upp mig på är ADHD-samhället. Oavsett om en text, ett teveprogram eller annat man ser eller lyssnar på är klar och tydlig, så bryts dessa av andra inslag. Jag är mer av den melankoliska typen och vill koncentrera mig på det jag för närvarande är upptagen av, inte lyssna på en sång en stund eller få lära mig ett nytt bakrecept mitt i den intressanta diskussionen om huruvida världsaltet utvidgas i all oändlighet eller vad det nu är för fråga saken handlar om.
Att vara som jag är naturligtvis inget rättesnöre. Det handlar om olika personligheter. Men när samhället i sin helhet övergår i sangvinsk form i texter, teveprogram m m, då trängs vi melankoliker ut. Om även SVT och SR blir sangvinskt, då försvinner både teve och radio för mig (och har faktiskt till delas redan gjort så).
Jag vet inte riktigt vad du menar med ADHD-samhället, jag antar att du egentligen avser det koleriska. Dom är aktiva, optimistiska, impulsiva, aggressiva, rastlösa mm, extroverta och instabila, till skillnad mot den koleriska människan som är tystlåten, osocial, rigid, pessimist mm, introverta och instabila. De mera stabila människorna befinner sig på den sangviniska nivån, sociala, lätt för att umgås med andra mm med andra ord också extroverta till skillnad mot den stabila introverta människan (den flegmatiska) som är passiv, lugn, tänkande mm. Jag hänvisar till den engelska psykologen Hans Eysenck som utvecklat Empedokles fyra olika temperament enligt ovan som du skrev om inledningsvis. Hans Eysenck menar också att vi med tidens gång också växlar lite mellan dessa fyra huvudelement det sangvinska, flegmatiska, koleriska och melankoliska. I dag lutar jag mest åt den flegmatiska dimensionen men många gånger är jag också extrovert så min egen slutsats är att vi alla befinner oss inom de fyra dimensionerna (temperamenten) växelvis och se där har vi en femte dimension.
RaderaHej Bob, ursäkta att jag dröjt så länge med att svara. Jag får lov att bättra mig. Jo, med ADHD-samhället menar jag att vi idag har ett samhälle präglat av splittring i tankar och handling. Vi avbryts av pling i mobiltelefon, iPad och dator. Teveprogram avbryts av reklam, musik spelas under teveprogrammen så att man inte kan höra vad som sägs, program i teve avbryts av en stunds musik, en stunds matlagning och så vidare. Vi har idag möjligheter att idka våra intressen. Vi arbetar inte för att sedan åka hem och vila oss. Vi sticker till gymmet eller går på akvarellkursen efter jobbet, skjutsar ungarna till ridning, fotboll eller vad det nu är. Livspusslet tar livet av oss, för vi måste ju hinna med allt. Jag är själv lite av ett offer för det. Har en blogg, målar, skriver fotar, reser ut i landet, läser böcker, facktidningar och så vidare.
SvaraRaderaJag menade dessutom att detta levnadssätt underblåses av skribenter, politiker, debattörer, litteraturkritiker med flera. Litteraturen måste t ex ta till sig utvecklingen och lägga in bilder och videos, bara för att ta ett exempel. I vissa sammanhang kan det vara bra, men inte i alla. Det leder till splittring i läsandet. Fokus bryts.
Jag knöt an detta samhälle till den grekiska indelningen av människorna i de flegmatiska, koleriska, sangvinska och melankoliska. Det var ingen indelning som helt passade in på detta samhälle. Jag valde sangvinsk, men kolerisk skulle också kunna gå. För min egen läggning valde jag melankolisk, men skulle till dels kunna välja flegmatisk. Jag vill koncentrera mig på en sak i taget och tränga djupt in i den, inte avbrytas av reklam, matlagning, musik (om det inte är ett musikprogram). Ändå är jag lite av ett offer inför alla valmöjligheter.
Visst växlar vi mellan kategorierna, men i huvudsak tror jag vi har en viss läggning och framför allt har vi fått ett samhälle som stimulerar och manar oss att vara sangvinska/koleriska mer än flegmatiska/melankoliska.