måndag 29 oktober 2012

Varför jag inte röstar på Centerpartiet

Centern vill inte ändra livsstil

Följande är utdrag ur en artikel, som Per Ankersjö, ordförande i Centerpartiets idéprogramgrupp, skrev den 12 maj 2012 i DN.

Centern ska tydligt ta avstånd från det vänsterperspektiv som alltför länge fått definiera vad god miljöpolitik är. Höga skatter, förbud, hårt reglerat näringsliv och inte minst forcerad livsstilsförändring är vänsterlösningar som blivit till allmänt idégods när det gäller miljöproblematiken. Radikalt ändrad livsstil riskerar att rasera både drivkrafter och sysselsättning. Vem vill avstå från utlandssemester och söndagssteken? Forcerad livsstilsförändring har blivit allmänt idégods. Centern ska inte ändra på det vi gör utan hur vi gör det. Drivkraften för ökad rikedom anses av vänstersidan som girig och skadlig. Men om viljan att höja levnadsstandarden är girig, anser jag att girighet är bra.

Han säger sig vara emot radikalt ändrad livsstil. Men när man läser hela artikeln, så är det tydligt att han är emot förändring av vår livsstil över huvud taget. Vi ska leva som vanligt, konsumera och öka tillväxten utan egentliga begränsningar. Under tiden ska vi vänta på att ny teknik ska lösa våra klimat- och miljöproblem. Det är konsumtion och tillväxt som ska lösa klimatproblemen, inte klimathotet som ska få oss att växla till sund tillväxt och konsumtion. Sådant är hans budskap.

Han skriver också:

Ännu mer svårsåld blir idén i det globala perspektivet. Att vi efter hundra år av välstånd ska övertyga människor i Indien, Kina och andra ställen som nu ser fram emot sina hundra år av välstånd, att inte köpa bilar, bygga större hus eller äta hamburgare – är naivt att tro.  

Han menar alltså att även utvecklingsländerna ska få köra i våra hjulspår. Men vem har nekad dem utveckling, i alla fall inte en sund utveckling med god miljöteknik? Den avgörande frågan är vilken slags utveckling de och vi ska delta i.

Han hoppas i alla fall på ny teknik:

Faktum är att utan konsumtion och tillväxt hade inte viktiga tekniksprång som exempelvis freonfria kylskåp, nollenergihus eller elbilar funnits. 

Det är sant att vi inte haft en massa prylar, däribland freonfria kylskåp, om vi inte haft tillväxt och konsumtion, men utan denna tillväxt och konsumtion hade vi heller inte haft våra klimatproblem. Frågan är vad vi nu gör. Fortsätter i gamla hjulspår eller besinnar oss och ändrar livsstil?

Så fortsätter han med sin teknikoptimism.

Dagens utvecklingsländer kommer tack vare detta inte behöva göra samma miljöresa som de i dag rika länderna i väst gjorde när de gick från bondesamhällen till industrisamhällen. De kan istället tillgodose sig bra miljövänlig teknik redan från början.

Vem är emot att utvecklingsländerna använder ny miljöteknik och att vi får exportera sådan? Vad han gör är att ta framtida teknisk utveckling till intäkt för att inte kraftfullt agera redan idag. Han hoppas att ny teknik senare ska komma att lösa våra klimatproblem, som genom ett Alexanderhugg. Under tiden får inte tillväxten hämmas och konsumtionen inte stoppas. 

Han antyder att någon vill stoppa konsumtionen.
Att stoppa konsumtionen och hämma tillväxten skulle därför inte bara vara förödande för fattiga länder som försöker att höja sin levnadsstandard generellt, det skulle även stoppa utvecklingen mot en mer miljövänlig värld.
Jag frågar mig: vem vill stoppa konsumtionen i dessa länder? Det många vill göra är att dra ner på den onödiga konsumtionen,  den som är skadlig för hälsa, klimat och miljö. De vill byta den mot en sundare konsumtion och tillväxt. (Sen kan man alltid hitta några extremister här och där.)
I sammanfattning säger Ankarsjö: Vi ska vara miljövänliga, men detta får inte innebära att vi ändrar på vår livsstil, inte hämmar konsumtion och tillväxt, så som denna är idag. Han vill få oss att titta bort.
Agendan är således satt. Jag säger god natt framtiden. 

Centern vill öka biltrafiken

Centern har också varit pådrivare av Förbifart Stockholm genom Andreas Carlgren. Här är fakta om Förbifart Stockholm: 
En tunnel ska byggas, dubbelt så lång som tunneln genom Hallandsåsen och kostnadsmässigt i klass med Öresundsbron. Av statens naturvårdsverk klassas bygget som lagvidrigt. 61 kilometer och 27 miljarder kronor. Den beräknas skapa 26 % samhällsnytta efter att alla kostnader och bieffekter är borträknade. 

Enligt Uppdrag granskning som sändes för någon månad sedan gäller följande fakta:


Länsstyrelsen konstaterar: Trängselskatter skulle beaktas, men är inte med i kalkylerna. Hela 15 % i kalkylen försvinner med trängselskatter, men vägverket säger att det inte påverkar den samlade kalkylen. Vägverket (som ansvarig myndighet) väger alltså vinsten i Förbifart Stockholm mot ett alternativ utan trängselskatter.

Bensinpriset är satt till 12 kr/liter fram till 2040. Konsulten som gjort kalkylen säger att vi skulle balansera på lönsamhetens gräns tillsammans med trängselskatterna om bensinpriset vore 20 kronor litern år 2040, vilket är mer troligt än 12 kronor.

Förbifart avlastar säger vägverket och politikerna. Verkligheten är en annan. 

Det blir mer trängsel efter Förbifart Stockholm, säger vägverkets egna experter. Några års lättnad kan man få. Förbifarten huvudsyfte (enligt uppdraget) är inte att lösa stadens trängsel, utan att knyta ihop norr med söder, dels förbättra Essingeleden. Vi kan inte bygga bort köerna, men på Essingeleden blir det bättre.

Vägverket säger att Förbifart Stockholm inte medför ökade utsläpp. 

Men sanningen är följande: Koldioxidutsläpp som uppstår under det 10-åriga byggandet av vägen är inte med i kalkylerna, inte heller den yrkestrafik som enligt prognoserna kommer att öka med förbifarten. (Bygger man vägar är det väl meningen att man ska köra på dem. Min kommentar.) Vägens tillskyndare menar att vägen leder till byggandet av köpcentra längs förbifarten. (Detta är ett av de dolda syftena: fler köpcentra med ökad konsumtion och tillväxt och mer bilåkande till och från. Min kommentar.) Då kan byggbolagen tjäna pengar säger de själva. Naturskyddsföreningen säger att syftet med vägen är att man ska kunna köra bil längre sträckor. Människor får längre väg till sin affär. 

Detta ligger helt i linje med Ankarsjö ovan. Kör på som vanligt.

Tre alternativ togs fram av Vägverket, 
  1. Förbifarten, 
  2. En kortare tunnel genom Ulvsunda som inte har lika många naturområden som den passerar som kan bebyggas med köpcentra, 
  3. Kombinationsalternatv: Förstärka vissa väger och utbyggd kollektivtrafik (pendeltågstunnel) med trängselskatter. 

Enligt statens expertråd stämde alternativ 3 bäst överens med de trafikpolitiska målen, som riksdagen uppställt. Den var också bäst för biltrafiken. Endast tillgängligheten blir bättre med Förbifart. Alternativ 3 är bäst för klimatet, för hälsa, för miljö, för jämställdhet, kultur, säkerhet, bevarande av kulturvärden.
Istället för att i akt och mening agera mot klimatuppvärmningen, bygger politikerna fast oss i system som ökar bilåkande och konsumtion. Otroligt! Om bara världen visste med vilken dårskap världen styres, skulle de göra uppror. (Så ungefär sade Bertrand Russel.)

Man kan undra varför politikerna fattar dåraktiga beslut, beslut som anlitade experter i Tyskland och i våra myndigheter dömer ut som det sämsta ur nästan alla aspekter. Ur ett miljöperspektiv är det uppenbart dåraktigt att inte omedelbart ta tag i miljöproblemen på allvar. Kostnaden för denna overksamhet blir ju katastrofal inom en ganska snar framtid.

Jag tror att det beror på följande.

För det första. Att agera innebär att politikerna måste genomföra åtgärder som för dagens väljare är kostsamma och som först senare kommer att gynna deras barn och barnbarn - och dessa kan ju inte lägga sin röst på dem idag. Politikerna kalkylerar med att människor bryr sig mer om sin ekonomi idag, än de bryr sig om sina barnbarns problem som vuxna - och tydligen kalkylerar de rätt.
     Politikernas bedömer nämligen att kraftiga miljöåtgärder innebär politiskt självmord. Minns hur reaktionerna blev när Miljöpartiet ville höja bensinskatten med 29 öre.


För det andra. Starka särintressen ligger bakom som rör byggande och konsumtion. Osannolikt är det inte, att mutor eller vänskapskorruption ligger bakom. Vi har ju sett mycket av det i Uppdrag granskning.

Hur tacklar partierna detta, att fatta beslut som går emot riksdagens miljöpolitiska mål? Jo, de undanhåller människor sakförhållandena, förvränger fakta och ljuger. Dessutom tillsätter de utredningar som granskar sig själva. Ett vanligt fenomen i Sverige. 

Jo WSP fick uppdraget, tillsammans med Turen, som gjort kalkylerna. De ska alltså granska sig själva.

Enligt klimatmålen ska Sveriges utsläpp minska med 40 % till år 2020 och med 80 % till år 2030. 

Här är några fakta kring klimatutläppen:

Elbilen hör framtiden till. Det finns inga bra batterier idag och att utveckla en infrastruktur som klarar dagens batterier är ett gigantiskt projekt. Ett gammaldags tänkande sade Andreas Carlgren då han var miljöminister. Han är nämligen som Ankarsjö teknikoptimist och obekymrad om vad klimatuppvärmningen kommer att ställa till med.

KTH: Jonas Åkerman, biomedel kan bara ersätta en liten del av fossila bränslen. Det tar 15 år att byta ut bilparken och 3-5 år att utveckla en ny modell. I alla scenarier måste vi minska bilkörandet om vi ska klara 80 % till 2030.

Naturvårdsverket: Om vi ska nå klimatmålen räcker inte ny teknik. Vi måste åka mindre bil. Sex statliga myndigheter har skrivit under på att vi måste ändra beteende och bland annat åka mindre bil. Biobränslen måste också användas till andra verksamheter än bilkörande.
Trafiken måste halveras till 2030 säger vägverket. Alltså måste samhällsplanering in i bilden.

Men se det anser inte Centern. Inga livsstilsförändringar, inga förbud

Därför röstar jag inte på Centern.














2 kommentarer:

  1. En väl underbygd och bra analys av Centerns nuvarande politik. Centern har ju varit det parti som "bytt sida" vid ett antal tillfällen under de senaste 30 åren. Dom har "velat och velat" länge nu. Nutidens "bönder" röstar mest på moderaterna och när Centern försöker bli en miljörörelse blir det närmast en patetisk latte-politik.

    SvaraRadera
  2. Patetisk latte-politik, vilket bra uttryck. Det sammanfattar precis vad jag menar och det gäller inte bara centern utan flera partier. Både Moderaterna och socialdemokraterna har bytt sida. Partierna presenterar än det ena än det andra på områden där det finns tänkbart väljarstöd att hämta hem. Men var är vår framtid i politiken? Var är den sammanhållande idén i politiken? Och då menar jag inte någon rigid ideologi där allt ses genom dennas färgade glasögon, utan idén om mänskliga rättigheter, jämställdhet, både mellan, kön, etniska grupper, ekonomisk jämställdhet, idén om vad välstånd egentligen består av. Vad för slags samhälle vill vi ha? Var är denna debatt? Jo, den skyms av diskussionen om när betyg ska sättas i skolan.

    SvaraRadera