För länge, länge sedan
För länge, länge sedan levde människan av naturens överflöd. Mark och natur ägdes av alla eller snarare av ingen. Det var otänkbart att förstöra naturens kapital. Vad skulle man sedan leva av. För övrigt hade människan inte någon teknisk kraft att ta till för att kunna förstöra sitt levnadskapital.Så tog utvecklingen fart och starka grupper kunde ta för sig av naturens kapital. De tog död på en specifik naturresurs på en specifik plats och de spred ut sitt avfall. Vad brydde de sig om människorna på denna plats och dessas framtida försörjning, ty själva levde de inte av just denna naturresurs. Så föddes den liberala egoismens ekonomi, långt före Adam Smith.
Pendeln svänger
Under 1800-talet och 1900-talets första decennier rådde denna låt-gå-filosofi. Må den starke ges rätten att ta för sig. Adam Smith var filosofins uttolkare. Egoismen skulle vara drivkraften i samhället. Det var inte av godhet som bagaren bakade bullar. Det var för att tjäna pengar. Smakade bullarna illa, kom kunderna inte tillbaka. Denna egoism drev fram välstånd och goda bullar. Sådan var tankevärlden då.Så kom börskraschen. Så trädde Keynes filosofi ut ur skuggorna och vi fick statlig styrning över våra resurser. Vi skulle planera och fördela resurserna mellan människor. Jämställdhet, solidaritet och ekonomisk utjämning blev ledstjärnor. När fattiga människor fick anständig lön konsumerade de. Det gynnade dem. Det gynnade kapitalägarna. Det gynnade samhället. Sådan var tankevärlden då.
Sedan kom Friedman, Reagan och Thatcher. Så uppstod en ny socialdemokrati och så kom Alliansen, och vi fick låt-gå-filosfi igen. Lägre skatter, mindre stat och mindre regleringar. Frihet kallades det. Den starke skulle återigen låta sin egoism blomma. Det skapade drivkraft i samhället och goda bullar. Vi skulle inte längre planera och fördela resurser. Marknadens osynliga hand skulle allena styra allt till rätta.
Om lönerna hålls nere genom global konkurrens och människorna blir fattiga gynnas vår export och konkurrenskraft. Om de rika får bättre löner och större bonusar lämnar de inte landet till skada för oss. Något annat än denna typ av egoism behövs inte, säger dess företrädare. Denna anomalistiska balans gynnar i förlängningen låglönegrupperna och de fattiga. Den gynnar kapitalägarna. Den gynnar samhället. Så säger dess företrädare och sådan är tankevärlden idag.
Och vi tror på den. Vi röstar på dess företrädare. Ty sådan är också vår tankevärld, fattig som rik.
Hegel hade fel
Varifrån kommer tankarna, de som är rätt under 4-5 decennier och som sedan byts i sin motsats. Hur kan solidaritet, en och samma skola för alla och ekonomisk jämlikhet, som var rätt för 40 år sedan, vara totalt fel idag? Hur kan det idag vara en rättighet att inom sin ägodomän fritt verka i sitt eget intresse - oavsett följderna för andra, för allmänningen och för framtida generationer?Idag är man närmast idiot om man ifrågasätter liberalismens vackra begrepp; lika chanser, fri äganderätt, avreglering, privatisering, globalisering, fri marknad, valfrihet och egenintresse.
Kanske är det så enkelt, att vi människor måste ha en tro. En tro som leder oss rätt i alla val som vi måste göra i livet, i alla ställningstagande vi står inför. Kanske är det så mödosamt att tänka efter och så lätt att rabbla: "Jag tror på liberalismens treenighet, äganderätten, valfriheten och marknaden. Låten den styra oss och vårt tänkande."
Eller kanske är det rent av så, att Hegel och Marx hade fel. Motsatta teser leder inte till en syntes som ligger på en ny och högre nivå. Istället övergår en tes alltid i sin antites för att sedan återgå till sin tes. Därefter slår pendeln tillbaka igen och igen. En syntes hinner aldrig uppstå eller så varar den bara ett ögonblick under pendelgångens kortvariga mittläge.
Egenintresse är något gott
Att skövla urskogar i sitt eget ägarintresse är helt naturligt idag. Att det förstör för bär- och svampplockare, för dem som söker rekreation i skogen, för turistnäringen, för djuren och för naturens mångfald och för den idag okända nytta vi skulle kunna ha fått oss till skänks av mångfalden, det är bara en naturlig konsekvens av liberalismens egodrivna filosofi. Det får vi ta.Att övergöda i jordbruket, sprida konstgödsel med sina tillhörande gifter, att förstöra mångfalden runt om och i jordbruket, allt i sitt eget ägarintresse, det är bara en naturlig konsekvens av liberalismens egodrivna filosofi. Att det förstör haven och insjöarna med giftiga alger, syrebrist och fiskdöd, att det förstör för badare, fiskenäringen och för turismen, det är bara en naturlig konsekvens av liberalismens egodrivna filosofi. Det får vi ta.
Att föra samman grisar i trånga boxar, ge dem antibiotika när de på grund av trångboddheten blir sjuka, det är bara en naturlig konsekvens av liberalismens egodrivna filosofi. Att det därmed är en av de största orsakerna till spridning av resistenta bakterier, sjukdom och död i svåra infektioner, det är bara en naturlig konsekvens av liberalismens egodrivna filosofi. Det får vi ta.
Kritiken växer
Men det mullrar både här och där i folkleden över sakernas tillstånd. Inte bara de fattiga protesterar. Kapitalisterna protesterar.Paul Volckner, tidigare chef för den amerikanska centralbanken, Federal Reserve kunde bara komma på en nyttig nymodighet under de senaste 20 åren som finansvärlden tagit fram. Bankomaten.
Bill Gross, chef för världens största obligationsfond Pimco, som förvaltar över 9 000 miljarder kronor och själv god för 14 miljarder kronor, har pekat på att de senaste decenniernas globalisering och teknologiska revolution varit förödande för arbetsmarknaden i västvärlden. Han har också sagt, att det säkraste sättet att bli rik på under de senaste 30 åren varit att tjäna pengar på pengar, helst lånade. Inte undra på att de rika inom finansvärlden lägger beslag på våra pengar och spelar med dem i ett nollsummespel. När det kraschar är det vi fattiga skattebetalare som får stå för fiolerna.
En av världens mest framgångsrika investerare Warren Buffett har sagt: Det har pågått ett klasskrig och min klass vann.
George Soros menar att marknaden alltid har fel. De som spelar på marknaden kommer in i spelet med en felaktig bild, men denna felaktiga bild påverkar sedan hur saker och ting blir. Och det är först när man begriper detta som man kan blir rik. Pengar flyttas i ett nollsummespel utan att samhället blir rikare.
För drygt tio år sedan uppmanade miljardären Robert Weil Sveriges kapitalister att förena sig i ett tack till alla löntagare.
Det är inte några långhåriga trädkramare precis, de som protesterar. Det människor med mycket god insyn i samhället och i finansvärlden.
Det kan tyckas underligt att de som så starkt tjänar på detta nollsummespel har börjat kritisera systemet. Det leder ju precis som avsett till ökad fattigdom och större rikedom hos de redan rika. De är rädda förstås. De är rädda för att om de fattiga blir alltför fattiga och arbetslösheten allt för stor, finns det inga som kan köpa det en del av dem trots allt producerar vid sidan av sitt nollsummespelande. Snart kan inte ens staterna betala för de rikas spelförluster. Staterna är själva skuldtyngda av sitt tidigare stöd till finansmännen. Det kan leda till en jättekrasch, en som inte ens de rika klarar sig ifrån. Och det kan till och med leda till ett bakslag som leder till - just det - till att pendeln svänger åt andra hållet och då finns det inget utrymme alls för spel med pengar.
Jag har en dröm. Att människor kan leva i en värld där avreglering och privatisering endast gäller områden som passar för sådant.
Jag har en dröm. Att människor kan leva i en värld där frihet gäller lika för den svage som för den starke.
Jag har en dröm. Att människor kan leva i en värld där äganderätten är reglerad så att den inte skadar andra verksamheter, inte andra människor, inte allmänningen och inte framtida generationer.
Jag har en dröm. Att människor kan leva i en värld där den ekonomiska ojämlikheten inte är särskilt stor och där denna ojämlikhet bygger på nyttan för samhället, inte på oreserverad egennytta.
Jag har en dröm. Att människor kan leva i en värld där alla är integrerade under samma tak och under samma grundläggande värderingar, trots etnisk, religiös och annan värdemässig olikhet.
Jag har en dröm. Att människor kan leva i en värld där man känner tillit för de offentliga institutionerna och för varandra, trots etnisk, religiös och annan värdemässig olikhet.
Men då får pendeln inte tillåtas slå över i sin motsats, när den väl har börjat röra på sig.
Källor: Katrine Kielos "Det enda könet". Andreas Cervenka: "Vad är pengar".
Det är inte några långhåriga trädkramare precis, de som protesterar. Det människor med mycket god insyn i samhället och i finansvärlden.
Det kan tyckas underligt att de som så starkt tjänar på detta nollsummespel har börjat kritisera systemet. Det leder ju precis som avsett till ökad fattigdom och större rikedom hos de redan rika. De är rädda förstås. De är rädda för att om de fattiga blir alltför fattiga och arbetslösheten allt för stor, finns det inga som kan köpa det en del av dem trots allt producerar vid sidan av sitt nollsummespelande. Snart kan inte ens staterna betala för de rikas spelförluster. Staterna är själva skuldtyngda av sitt tidigare stöd till finansmännen. Det kan leda till en jättekrasch, en som inte ens de rika klarar sig ifrån. Och det kan till och med leda till ett bakslag som leder till - just det - till att pendeln svänger åt andra hållet och då finns det inget utrymme alls för spel med pengar.
Jag har en dröm
Jag har en dröm. Att människor kan leva i en värld där vi inte låter pendeln slå över i sin motsats.Jag har en dröm. Att människor kan leva i en värld där avreglering och privatisering endast gäller områden som passar för sådant.
Jag har en dröm. Att människor kan leva i en värld där frihet gäller lika för den svage som för den starke.
Jag har en dröm. Att människor kan leva i en värld där äganderätten är reglerad så att den inte skadar andra verksamheter, inte andra människor, inte allmänningen och inte framtida generationer.
Jag har en dröm. Att människor kan leva i en värld där den ekonomiska ojämlikheten inte är särskilt stor och där denna ojämlikhet bygger på nyttan för samhället, inte på oreserverad egennytta.
Jag har en dröm. Att människor kan leva i en värld där alla är integrerade under samma tak och under samma grundläggande värderingar, trots etnisk, religiös och annan värdemässig olikhet.
Jag har en dröm. Att människor kan leva i en värld där man känner tillit för de offentliga institutionerna och för varandra, trots etnisk, religiös och annan värdemässig olikhet.
Men då får pendeln inte tillåtas slå över i sin motsats, när den väl har börjat röra på sig.
Källor: Katrine Kielos "Det enda könet". Andreas Cervenka: "Vad är pengar".
Under etiketten Statligt förmynderi eller liberalt kaos så framstår det som att välja mellan pest och kolera. Stater kan vara effektiva och genomdriva ekonomiska reformer som tar ansvar för hela sin befolkning, detta brukar benämnas stadskapitalism eller stadsmarxism, beroende på vilket av orden du väljer. (I princip kvittar det vilket) Några exempel på denna typ är t.ex. Kina och Brasilien. Oftast görs invändningar från liberalt håll att dessa stater inte är demokratiska som de flesta europeiska stater. Mot detta kan faktiskt invändas att demokratiska stater under 1900-talet begått de avgjort värsta brotten mot mänskliga rättigheter, USA:s inblandning i Irak, Vietnamn, Afganistan, mellanamerika mm. Hur många aggressiva krig har Kina och Brasilien utkämpat under 1900-talet? Vi i Sverige lyfter gärna fram ordet demokrati som ett hedersbegrepp men hur många tänker inte på att demokratin i dess ursprung var starkt odemokratisk, kvinnor ansågs som låg stående, slavar eller för all del lönearbetare, slöa och lata som man kunde behandla lite hur som helst med. Världen idag verkar bestå av tre kategorier människor, dom rika, dom som klarar sin ekonomi via arbete, pensioner mm samt dom som nätt och jämt får det hela att gå ihop. Enligt statistik från UNHCR utgör den första gruppen ca 2%, den andra av ungefär 20% och den sista utgör då resten av jordens totala befolkning. Vilka slåss idag mest för liberala idéer typ laissez faire? Mellangruppen med sina 20%.
SvaraRaderaMed kategorin "Statligt förmynderi eller liberalt kaos" syftar jag på människans närmast genetiska egenskap att pendla från den ena ytterligheten till den andra, när det gäller samhällsideologi. Det är inte så länge sedan, som en stark stat styrde över våra friheter. Sedan svängde pendeln. Idag definieras frihet som frånvaro av stat.
SvaraRaderaNär en ideologi fått fäste, går den snabbt för långt. Man ser nackdelarna med den, börjar kritisera ideologin som sådan. Den motsatta ideologin tar över. När dennas nackdelar framträder, börjar processen om igen.
Om jag tvingades välja mellan att bo i Ryssland eller i Kina, skulle jag välja Kina. Visst, Kina är en diktatur, men jag är övertygad om att Kina gör rätt som successivt inför olika friheter. Då bortser jag från sådana övergrepp som dödandet på Himmelska fridens torg och vissa andra övergrepp. Dessa borde ha kunnat skötas utan blodspillan. Införandet av demokrati förutsätter demokratiskt tänkande hos befolkningen, inklusive hänsyn till minoriteter, samt utbildning av befolkningen. Utan detta kan man inte införa någon demokrati. Ryssland är ett utmärkt exempel, där man försökt att mer eller mindre över en natt införa demokrati - och misslyckats.
Av en utvecklad demokrati som Sverige förväntar jag mig inte något kinesiskt mellanting, utan ett fullvärdigt, demokratiskt mellanting. En demokrati med en stark stat, som garanterar medborgarna sin frihet och trygghet, såväl ekonomisk som rättslig. Utan en stark stat i detta avseende breder kaos lätt ut sig och möjliggör för olika starka grupper och individer att ta för sig på andras bekostnad. En verksamhetstyp får t ex inte förstöra för en annan. Övergödning i jordbruket får t ex inte förstöra fisket.
På denna bas vill jag ha kapitalistisk produktion av varor och tjänster.
Jag delar din uppfattning om att demokrati inte är någon garanti för att våldsdåd inte kan ske. Vietnam- och Irakkriget är bra exempel på oförsvarligt våld. Däremot har jag en kluven inställning till ingripandet mot Afghanistan. Talibanernas statsterrorism, som ledde till flygplansterrorn i USA, där tusentals oskyldiga människor dog, är svår att bortse från. Politiskt hade Bush knappast något annat val, än att gå in i Afghanistan. Det stora felet USA gjorde efter invasionen var att starta ytterligare ett krig mot Irak. Något omdömeslösare har jag inte sett på länge, med undantag för Mitt Romnys uttalanden.
Vad USA skulle ha gjort, det skulle varit att satsa enorma resurser (t ex motsvarande de resurser de satsade i Irakkriget) på att hjälpa invånarna i Afghanistan, skydda dem från Talibanerna och deras förtyck emot kvinnor, ge män och kvinnor utbildning under beskydd, hjälpa dem med att starta företag, att exportera, att köpa deras jordbruksprodukter till rimliga priser så att de slapp att odla vallmo och så vidare. Samt naturligtvis bygga upp demokratiska förutsättningar, som passar för Afghanistan. Men det gjorde de inte. Det enda de gjorde var att riva sönder en ordning, som talibanernas förtryck till trots, ändå rådde i landet.
Även idag begår demokratiska stater avskyvärda handlingar. De tecknar avtal med korrupta regimer om att fiska i ländernas rika fiskevatten. Det får till följd att de fattiga fiskarna i dessa länder får slut på fisken invid kusten och blir tvungna att ägna sig åt piratverksamhet (Somalia). De tvingar på dem exporthinder medan de kräver att själva få exportera till dem och så vidare. Det är en naturlag att de starka länderna inte ger upp sin makt. De underkuvade länderna måste själva ta tag i saken, såsom Kina, Sydkorea, Indien med flera länder gjort.
Även om demokratiska länder begår avskyvärda brott mot andra människor utanför sina egna territorier, så är det fina med demokratin att folket har rätt att protestera och väcka opinion mot förhållandena. Men i förlängningen leder det ingen vart, så länge de underkuvade länderna själva inte tar tag i sin egen utveckling. Att skylla på väst, sant eller osant, och göra sig till offer leder ingen vart.