Om vikten av skam och heder
Lena Andersson vill utrota skam- och hederskänslorSå här skrev Lena Andersson i sammanfattning i DN den 5 maj: Heder förutsätter hierarkier. Undvikandet av skam är den främsta bland ofriheter. Heder detta förmoderna ideal har smugit med in i moderniteten. Heder är inget annat än frånvaro av skam och skammen är andras brännande blick på oss gjord till vår egen. "Vad ska folk tänka?" är skammens paroll, inte "Vad är rätt att göra?" Ju snävare skammen definieras, desto större ofrihet individuellt och kollektivt. När skammen blir utsatt för rationell skärskådan, blir man förvånad över hur dåligt den håller måttet. Den smulas sönder till intet. Den är helt onödig. Vi bör ägna oss åt medkänsla och samvete istället för heder och ärbarhet. Skam, heder och ärbarhet hör samman med ojämlikhet. Skam och heder har inget med ansvar, empati och livsinnehåll att göra, desto mer med ögontjäneri, rädsla och social kontroll. Den dag hedern och dess förutsättning hierarkin gjorts obsoleta finns inte skammen och fallet, bara livets intressanta variation och ansvaret för handlingar och ord.
Jag har aldrig funnit minsta anledning att invända mot Lenas tankar. De har alltid varit klara och intressanta. Hon kastar av sig vår kulturs färgade glasögon. Hon har förmågan att se saker ur ett annat perspektiv än många av oss. Det gör ibland ont när ens förutfattade meningar kommer på "skam", men det är också intressant att lyftas till en högre kunskapsnivå och dessutom är det befriande på något sätt.
Men med denna artikel blir jag fundersam. Hon drar hedern, ärbarheten och skammen över en kam, om uttrycket tillåts. Antagligen menar hon inte all skam och all heder, men på denna punkt är hon oklar.
En mänsklig egenskap, teknisk pryl, djur eller annat förekommande i vår värld är oftast inte allt igenom ond eller god. Telefonen kan användas för både goda och onda ändamål. Älgen kan skada Stora Ensos skogsplanteringar. Den kan glädja de naturintresserade. Om man ska tro Mao, så kan till och med krig vara både goda och onda. Han skrev i "Maos lilla röda att "Det finns goda och onda krig. De krig som Kina deltar i är goda. De andra är onda."
Det finns en ond skam och en god
Så är det med skammen, hedern och ärbarheten. Det finns skam, heder och ära som är av ondo och det är naturligtvis denna som Lena syftar till. Den heder som förtrycker kvinnor, den som hindrar dem från att leva ut sin individualitet och sina förmågor och som får dem att känna skam, om de bryter mot hederskodexen, självklart är den av ondo. Det finns en massa andra företeelser där heder och skam är inblandad och som på samma sätt är av ondo.
Men frågan är om all skam, all heder och all ära är av ondo. Det anser inte jag.
När jag var ung sade man ofta: "Har du ingen skam i kroppen", om man som barn eller tonåring betedde sig socialt oacceptabelt. När jag betedde mig dumt, sade min mor till mig: "Men Anders, vad gör du? Hur kan du göra så? Eller så sade hon: Vad ska folk tänka om dig?' Hon sade det på ett sådant sätt att jag skämdes. Jag gjorde aldrig om det. Än idag hör jag hennes röst inom mig.
Kan man skilja på samvete och skam?
Nästa fråga är därför huruvida man kan skilja mellan samvete och skam som Lena gör gällande. Begreppsmässigt rör det sig om olika företeelser, men i praktiken hör de samman och det i högsta grad.
Begreppsmässigt är samvetet den inre röst som genast börjar gnaga i huvudet på en, när man funderar över att göra något som man själv anser vara omoraliskt.
Begreppsmässigt är skam det som får en att göra rätt på grund av rädsla för att annars riskera att bli upptäckt och då utsättas för skammen.
Det är faktiskt så, att min mors röst först fick mig att känna skam. Men den omvandlades ganska raskt till en del av mitt samvete. Så min fråga är: Kan man utvecklat ett samvete utan skam? Eller med andra ord, kan samvete uppstå ur intet. Jag är övertygad om att så inte är fallet.
Samvetet är den internaliserade skammen, det vill säga samvetet är den skam som byggs in i själens innersta. Dock vill jag säga att det antagligen finns olika kvalitet på skammen. Den skam som frammanas med vädjan till moralens höga värden och empatins oegennyttiga känslor, bör ha lättare att omvandlas till samvete än den som enbart vädjar till samhällets sociala dimensioner. När skammen byggts in som samvete behövs ingen skam, men den kommer alltid att behövas för att bygga upp samvetet. Utan skam finns inget samvete.
Kan empati ersätta heder och skam?
Empati är den medkänsla man känner med en annan människa som lider eller är i ett underläge på något sätt. Medkänslan hindrar en från att dra fördel av ett övertag, om man har ett sådant, även om det har lagligt stöd. Man väljer den goda vägen utan minsta tryck från omgivningen, precis som samvetet får en att göra.
Både samvete och medlidande är genetiskt betingade förmågor, som man kan ha mer eller mindre av. I stort är de varianter på samma sak, men det finns en viktig skillnad. Medlidandet byggs inte upp av skamkänslor, utan i lärdom och förståelse av andras lidande. Lär sig människan att förstå att djur kan känna skräck och lida på samma sätt som hon själv, då kan hon känna medlidande med dessa. Lär hon sig att djur bara är djur, helt annorlunda från oss, då känner hon inte medlidande med dem. På samma sätt kan en nazist känna mindre empati för judar, som avhumaniserats.
För att empatin skall komma till sin fulla rätt, måste upplysning om människor lika värde samt om djurens likhet med oss komma till stånd.
Heder och skam viktiga i det moderna samhället
Lena skriver: Den dag hedern och dess förutsättning hierarkin gjorts obsoleta finns inte skammen och fallet, bara livets intressanta variation och ansvaret för handlingar och ord.
Tänk dig in i konsekvenserna av ett samhälle utan heder och skamkänslor - och utan hierarkier med för den delen. Inga menande blickar eller förebråelser för den som stjäl ur kaffekassan. Inga fördömanden över pedofilers aktiviteter. Inga förebråelser över dem som stjäl din cykel. Ingen som känner skam för att lura av äldre människor pengar och smycken. "Se där, där blev den gamla damen av med sin handväska." Ur vad ska ansvaret och samvetet uppstå?
I det samhället skulle i varje fall inte jag vilja leva. Människor skulle vara som zombier, likgiltiga för vad andra råkar ut för. För att förhindra kaos, återstod bara den rena polisstaten med övervakningskameror i vartenda hörn.
Är det inte dit vi är på väg? Hur många känner skam för att åka fast när de "gratis" tankar från en mack vars betalningssystem slutat att fungera? Hur många känner skam när de fixar sina surfplattor och mobiltelefoner så att de utan att betala kan ladda ner så kallade appar från nätet? Det är ju faktiskt fullt jämförbart med inbrott och stöld. Hur ofta hör vi inte människor skryta över sina böter för fortkörning utan att känna minsta skam, trots att fortkörning är en av de främsta orsakerna till dödsfall i trafiken? Om någon åker fast i ett företag för ekonomiska oegentligheter av skattekaraktär, så säger vi: "Det var inte särskilt smart:" Med andra ord, felet var att personen i fråga var så oskicklig att han åkte fast. Hur ofta hör vi någon säga: "Så omoraliskt!"?
Nog vore det bra med lite fler skamkänslor - och givetvis dåligt samvete - i vår anonymiserade och egocentriska modernitet. Man får dock se upp. Behovet av skamkänslor för omoraliskt beteende kan lätt leda till socialt förtryck och så kallad stigmatisering. Därför är förlåtelse och försoning viktiga ingredienser i skammens uppbyggnad av goda samveten. Men utan god skam och god heder kan vi inte leva.
Varför gör alla akademiker det så invecklat? som Lena Andersson i sin debattartikel som du hänvisar till. Gå rakt på sak och förenkla själva kärnfrågan ( enligt principen Ockhams rakkniv). Det är väl inte obekant att vi är mer eller mindre påverkade av en Judisk-Kristen-Islamistiskt tradition med Adam och Eva i paradiset där skammen att de blev utvisade är påtaglig. Och den som bär den största skulden är Eva som har förbindelse med ormen (djävulen) och lurar Adam. Därför skall man inte lita på kvinnor enligt traditionen utan de skall finns till i hemmen och beslöja sig helst.Detta bör vara utgångspunkten sedan kan man se sådana "vandringssägner från öknen" som ren nosens eller inte. I övrigt är det den moderna moralfilosofin (tex Peter Singer mfl) som är vägledande för frågor som skam och moral i vårt nutida samhälle.
SvaraRaderaÅterigen tack för din kommentar. När du hänvisade till Ochams rakkniv och Peter Singer så gick jag till Wikipedia för att fräscha upp minnet. Peter Singers värdegrund stämmer till stor del med min egen. Efter som jag inte är religiös har jag i likhet med Kant sökt efter moraliska imperativ med jämställdhet, mänskliga rättigheter, djurs rätt till icke-lidande och framtida generationers rättigheter som utgångspunkt.
SvaraRadera