Om försöken att avlöva SVT
En gång i tiden rådde enfald och ofrihet
En gång i tiden hade vi bara statlig teve och radio. Enfald och ofrihet rådde. Men det vart ljus och vi fick kommersiella kanaler.
Jag minns en diskussion jag hade med mina studentkamrater på väg hem till vår hemstad från Uppsala. Det var år 1969, den tid då frihet definierades som frihet från imperialism och marknadskapitalism. Jag hade varit i USA och råkat bli bekant med den kommersiella teven där. Det var en omtumlande upplevelse. Å ena sidan fanns en massa kanaler att välja mellan. Å andra sidan visade alla kanaler samma sorts program. På morgonen när barnen vaknat och de lite äldre väntade på att det var dags för skjuts till skolan visades barnprogram på alla kanaler. När barnen kommit i väg till skolan tog så kallade dayserials över, romantiska såpoperor för hemmafruarna - på alla kanaler. Senare på eftermiddagen, när barnen kommit från skolan, återkom barnprogrammen. Och sist på kvällen visades pang-pang i olika former - på alla kanaler. Då slog sig den hårt arbetande mannen ner i soffan med en whisky eller bourbon.
Med jämna mellanrum bröts programmen av reklaminslag, som naturligtvis var utformade för respektive tittargrupp. Barnen uppmanades att be sina föräldrar köpa serials (söta flingor), instant cream (grädde på burk som kunde sprutas på det mesta), pizzor, hamburgare och leksaker, som barn bara måste ha. Hemmafruarna uppmanades köpa egna skönhetsprodukter, men också raktvål åt sina män, och männen fick se reklam om bilar.
Med jämna mellanrum bröts programmen av reklaminslag, som naturligtvis var utformade för respektive tittargrupp. Barnen uppmanades att be sina föräldrar köpa serials (söta flingor), instant cream (grädde på burk som kunde sprutas på det mesta), pizzor, hamburgare och leksaker, som barn bara måste ha. Hemmafruarna uppmanades köpa egna skönhetsprodukter, men också raktvål åt sina män, och männen fick se reklam om bilar.
Under denna vistelse i USA, sade en man plötsligt till mig: "Ni är inte fria i Sverige. Ni har inga fria teve- och radiokanaler." Jag blev tyst och konfunderad. Jag hade aldrig i mitt liv känt mig ofri eller hört någon dissident i smyg viska det till mig.
Jag hade inte riktigt klart för mig hur Sveriges radio styrdes, men hade stort förtroende för att nyheter och annan information var hederligt och sakligt framförd. Tidningarna var ju fria och kunde påpeka en eventuellt tillrättalagd nyhetsförmedling.
Men jag var öppen till sinnet och tänkte att jag kanske inte vet om att jag är ofri. Många är de som accepterat sin lott i historien som fastställd av högre makter och som gör det än i dag. Det kan vara kvinnor som ser som sin lott att föda barn och ge service åt mannen som det naturligaste i världen, föreskriven som den kan vara av koranen, bibeln eller bara av kulturens lagar. Det kan vara kastsamhället i Indien där de oberörbara finner sin underställda klass lika naturlig som brahminerna finner sin, att vara präster. Eller ta de svarta människorna i USA på 1700- och början av 1800-talet. Det var naturligt att vara slav, en ödets lott. Det som var felet var att lyda under en elak slavägare. Kanske var det så med mig. Folkhemmets tankevärld hade genomsyrat mig. Jag var inte fri, jag bara trodde det.
Jag hade inte riktigt klart för mig hur Sveriges radio styrdes, men hade stort förtroende för att nyheter och annan information var hederligt och sakligt framförd. Tidningarna var ju fria och kunde påpeka en eventuellt tillrättalagd nyhetsförmedling.
Men jag var öppen till sinnet och tänkte att jag kanske inte vet om att jag är ofri. Många är de som accepterat sin lott i historien som fastställd av högre makter och som gör det än i dag. Det kan vara kvinnor som ser som sin lott att föda barn och ge service åt mannen som det naturligaste i världen, föreskriven som den kan vara av koranen, bibeln eller bara av kulturens lagar. Det kan vara kastsamhället i Indien där de oberörbara finner sin underställda klass lika naturlig som brahminerna finner sin, att vara präster. Eller ta de svarta människorna i USA på 1700- och början av 1800-talet. Det var naturligt att vara slav, en ödets lott. Det som var felet var att lyda under en elak slavägare. Kanske var det så med mig. Folkhemmets tankevärld hade genomsyrat mig. Jag var inte fri, jag bara trodde det.
I vilket fall som helst spydde jag min galla över den amerikanska teven under bilresan. En av mina medresenärer hade inte tagit till sig det minsta av 1968 års vänstervåg och kritiken mot USA-imperialsimen och dess Vietnamkrig. Det var som att hälla vatten på en gås. Således var han för reklamteve. Han sade: "Så ska vi inte ha vår teve. Vi ska bara ha reklam mellan programmen. Tänk att ha en massa kanaler att välja mellan och alla är gratis."
Vi får betala fem gånger för reklamteven
Nu har vi blivit befriade. Vi har fått reklamteve, en egen variant. Den är inte som USA:s. Den är nämligen inte gratis. Så den nyvunna friheten kostar. Först får vi betala en statlig teveavgift för att över huvud taget kunna se på reklamkanalerna. Det slipper man i USA. Sedan får vi betala avgift till bolaget som förmedlar den kanal vi vill se. Det slipper man i USA. För det tredje måste vi köpa på oss fler kanaler än vad vi egentligen vill ha. Det slipper man i USA. För det fjärde kan vi likväl inte se landskampen i fotboll vi sett fram emot. I år går den nämligen i en kanal i ett annat kanalpaket, som vi inte råkar ha. Vi får betala en gång till för det nya paketet. Det slipper man i USA. För det femte får vi andligen betala då programmen hela tiden bryts av idiotisk reklam, som får oss att konsumera mer än vad vi behöver - och det kostar. Endast här liknar vi USA. Så nog hade min reskamrat rätt. Vi fick en egen variant på friheten.
Den som får lite, vill ha mer
Monopol är en djävla skit om man själv inte äger det. Så lär Jan Stenbeck ha sagt. Han klädde den onämnbara naturlagen i ord, att företagens representanter talar sig varma för fri konkurrens, men sedan i praktiken gör allt för att skaffa sig monopol eller för att åtminstone hindra sina konkurrenter från att att konkurrera med dem.
TV4 fick koncessionen för den fria markbundna reklamkanalen mot villkor att reklamen skulle sändas mellan programmen. De tackade och tog emot, men ställde snart krav på att de var tvungna att bryta programmen med reklam. Politikerna vek sig. Vad för slags påtryckningsmedel TV4 hade vet jag inte. Men särskilt ovanligt är det inte att företag med pengar får igenom sina krav i vår demokrati mot människor intressen. Inte tror jag att tittarna ville att programmen skulle brytas för reklam.
Jag brukar aldrig se på TV4. Men ett tag såg hustrun och jag på Wallander. Men sedan tröttnade vi definitivt. Wallander blev ideligen avbruten i sitt heroiska arbete med att förhindra brottsligheten att breda ut sig i Ystad. Lika tappert fortsatte han när reklamen var över. Så fortsatte det, reklam och Wallander. Sedan reklam och nyheter. Så reklam och så fortsatte Wallander, som blev avbruten igen. Vi fick sitta hela kvällen och se på reklam och nyheter (som vi redan sett på Rapport) för att se en timme Wallander.
Artikel mot SVTs verksamhet
TV4 fick koncessionen för den fria markbundna reklamkanalen mot villkor att reklamen skulle sändas mellan programmen. De tackade och tog emot, men ställde snart krav på att de var tvungna att bryta programmen med reklam. Politikerna vek sig. Vad för slags påtryckningsmedel TV4 hade vet jag inte. Men särskilt ovanligt är det inte att företag med pengar får igenom sina krav i vår demokrati mot människor intressen. Inte tror jag att tittarna ville att programmen skulle brytas för reklam.
Jag brukar aldrig se på TV4. Men ett tag såg hustrun och jag på Wallander. Men sedan tröttnade vi definitivt. Wallander blev ideligen avbruten i sitt heroiska arbete med att förhindra brottsligheten att breda ut sig i Ystad. Lika tappert fortsatte han när reklamen var över. Så fortsatte det, reklam och Wallander. Sedan reklam och nyheter. Så reklam och så fortsatte Wallander, som blev avbruten igen. Vi fick sitta hela kvällen och se på reklam och nyheter (som vi redan sett på Rapport) för att se en timme Wallander.
Artikel mot SVTs verksamhet
TV4, som fick koncessionen, vill nu ha ännu mer och det genom att just begränsa SVTs möjligheter att konkurrera. I en artikel (DN, debatt, 2012-04-30) skriver bland andra Gunnar Bergvall, grundare av TV4, ordförande i Public servicerådet, att SVT visar mindre respekt för tittarna och att SVT måste tillstå att de fått sitt uppdrag av svenska folket. Därför måste SVT utgå från ett demokrati- och yttrande-frihets-perspektiv och sätta kvalitetsribban högt. Det är den viktigaste uppgiften för den pågående public serviceutredningen. Men utbudet har alltmer kommersialiserats. Styrkan hos public service ska vara att erbjuda något annat än det som de kommersiella kanalerna erbjuder. Och det ska baseras på kultur- och mediepolitiska ambitioner. Det är fullt möjligt att ha ett brett programutbud med hög kvalitet. Så långt artikeln.
Det handlar och din och min frihet
Jag tror inte att TV4s och andra marknadsförespråkares ambitioner är att få bort SVT eller göra det till en överklassens kulturkanal likt Axess-teve med en ytterst begränsad tittarskara. Det behöver man inte och så långt vågar man heller inte gå. Istället handlar det om att begränsa SVT så pass mycket att vi alla måste köpa på oss ett eller flera kanalpaket för att kunna se det vi tidigare kunde se på SVT under vår ofria tid. (Även TV4 har betalkanaler tätt sammanvävda med den betalfria kanalen).
Om liberalerna och marknadsförespråkarna värnade människors frihet, som de så ofta säger sig göra, hade det naturliga varit att köpa sändningsrätt utan ensamrätt.
Vi vill så gärna tro att alla vackra ord om frihet gäller oss. Men så är det inte. Det är bankernas, pensionsbolagens, tågoperatörernas och riskkaptialbolagens frihet det handlar om. Alltså De starka, de som redan har makt och pengar och som vill ha ännu mer - och det på din och min bekostnad. Politikerna är bara marionetter som gör honnör och verkställer de starkas krav. Se till exempel Maciej Zarembas senaste artiklar i DN om skogsbolagens skövlingar av våra skogar och begrunda Erlandssons svar. Tänk efter själv vad som sker i samhället på andra områden. Man behöver inte vara kommunist eller ens socialdemokrat för att inse detta. Till och med på den borgerliga sidan börjar man skruva på sig. Den ena storkapitalisten efter den andra ifrågasätter dagens extrema marknadsliberalism, George Soros är bara en av dem. Han anser att dagens kapitalism bör regleras, tänka sig. Det kunde ju varit Jonas Sjöström som sagt detta.
Att skaffa sig monopol inom mediebranschen ses som naturligt. De kommersiella kanalerna köper ensamrätt till vissa sporthändelser. Tänk om ett bussbolag skulle köpa upp rätten att köra på en viss vägsträcka. Enda möjligheten för resande på denna, skulle vara att köpa detta bussbolags biljetter. Eller tänk om ett telebolag köpte upp rättigheterna till vissa frekvenser, ledningar eller geografiska områden och endast detta bolag fick sända där.
Att förbjuda SVT att sända en viss typ av program kan aldrig ligga i folkets intresse eller sägas utgå från ett demokrati- och yttrande-frihets-perspektiv. Visst kan jag tycka att SVT skulle kunna dra ner på vissa pajkastarprogram, som jag inte gillar att se. Men frågan är i så fall hur långt man ska gå. Är Skavlan, På Spåret, Så ska det låta och andra liknande program fel sorts program? Är buskis och folkteater med Eva Rydberg som går vid nyårstid fel att visa i SVT? Och är sporten, t ex OS, VM, EM, landskamper, europeiska ligamatcher för folkliga för att höra hemma hos SVT? Anser folket som gett SVT uppdraget att man inte ska få se vissa program? Är det tittarnas frihet och rättigheter det handlar om eller är det mediebolagens?
Bevare oss både för ett begränsat SVT och en allt i genom kommersialiserad tevevärld
Artikeln har rubriken SVT ska inte konkurrera på den kommersiella planhalvan. Om man på TV4 anser att dålig kvalitet ska vara förbehållen reklamkanalerna, borde då inte reklamkanalerna förbjudas att visa kvalitetsprogram. Vi ska väl ha konkurrensneutralitet. Ett fint ord. Det används titt som tätt av alla rättskrävande och frihetsälskande företagare, som sedan i praktiken försöker införa monopol eller oligopol. Men jag har hört av vänner som har reklamkanaler att jag går miste om en del bra program som visas på dessa, inte på TV4 förstås, de håller sin linje ganska bra, men på andra som på History Channel och Discovery. Borde inte detta granskas av någon nämnd?
Det handlar och din och min frihet
Jag tror inte att TV4s och andra marknadsförespråkares ambitioner är att få bort SVT eller göra det till en överklassens kulturkanal likt Axess-teve med en ytterst begränsad tittarskara. Det behöver man inte och så långt vågar man heller inte gå. Istället handlar det om att begränsa SVT så pass mycket att vi alla måste köpa på oss ett eller flera kanalpaket för att kunna se det vi tidigare kunde se på SVT under vår ofria tid. (Även TV4 har betalkanaler tätt sammanvävda med den betalfria kanalen).
Om liberalerna och marknadsförespråkarna värnade människors frihet, som de så ofta säger sig göra, hade det naturliga varit att köpa sändningsrätt utan ensamrätt.
Vi vill så gärna tro att alla vackra ord om frihet gäller oss. Men så är det inte. Det är bankernas, pensionsbolagens, tågoperatörernas och riskkaptialbolagens frihet det handlar om. Alltså De starka, de som redan har makt och pengar och som vill ha ännu mer - och det på din och min bekostnad. Politikerna är bara marionetter som gör honnör och verkställer de starkas krav. Se till exempel Maciej Zarembas senaste artiklar i DN om skogsbolagens skövlingar av våra skogar och begrunda Erlandssons svar. Tänk efter själv vad som sker i samhället på andra områden. Man behöver inte vara kommunist eller ens socialdemokrat för att inse detta. Till och med på den borgerliga sidan börjar man skruva på sig. Den ena storkapitalisten efter den andra ifrågasätter dagens extrema marknadsliberalism, George Soros är bara en av dem. Han anser att dagens kapitalism bör regleras, tänka sig. Det kunde ju varit Jonas Sjöström som sagt detta.
Att skaffa sig monopol inom mediebranschen ses som naturligt. De kommersiella kanalerna köper ensamrätt till vissa sporthändelser. Tänk om ett bussbolag skulle köpa upp rätten att köra på en viss vägsträcka. Enda möjligheten för resande på denna, skulle vara att köpa detta bussbolags biljetter. Eller tänk om ett telebolag köpte upp rättigheterna till vissa frekvenser, ledningar eller geografiska områden och endast detta bolag fick sända där.
Att förbjuda SVT att sända en viss typ av program kan aldrig ligga i folkets intresse eller sägas utgå från ett demokrati- och yttrande-frihets-perspektiv. Visst kan jag tycka att SVT skulle kunna dra ner på vissa pajkastarprogram, som jag inte gillar att se. Men frågan är i så fall hur långt man ska gå. Är Skavlan, På Spåret, Så ska det låta och andra liknande program fel sorts program? Är buskis och folkteater med Eva Rydberg som går vid nyårstid fel att visa i SVT? Och är sporten, t ex OS, VM, EM, landskamper, europeiska ligamatcher för folkliga för att höra hemma hos SVT? Anser folket som gett SVT uppdraget att man inte ska få se vissa program? Är det tittarnas frihet och rättigheter det handlar om eller är det mediebolagens?
Bevare oss både för ett begränsat SVT och en allt i genom kommersialiserad tevevärld
Artikeln har rubriken SVT ska inte konkurrera på den kommersiella planhalvan. Om man på TV4 anser att dålig kvalitet ska vara förbehållen reklamkanalerna, borde då inte reklamkanalerna förbjudas att visa kvalitetsprogram. Vi ska väl ha konkurrensneutralitet. Ett fint ord. Det används titt som tätt av alla rättskrävande och frihetsälskande företagare, som sedan i praktiken försöker införa monopol eller oligopol. Men jag har hört av vänner som har reklamkanaler att jag går miste om en del bra program som visas på dessa, inte på TV4 förstås, de håller sin linje ganska bra, men på andra som på History Channel och Discovery. Borde inte detta granskas av någon nämnd?
Jag har svårt att förstå tankegången att om SVT ibland visar program med dålig kvalitet så är det respektlöst mot tevetittarna, medan om de kommersiella kanalerna visar sådana program så är det inte respektlöst. Det enda som kan vara respektlöst när det gäller just SVT är om man där slutade att som huvudsaklig del - och säg att det är 75-85 % som är huvudsaklig del - visa kvalitetsprogram inom kultur, nyheter, dokumentär, analys, vetenskap, politik och samhälle och istället övergick till att likna TV4.
Om det är något som är respektlöst är det att förbjuda SVT att visa ett brett spektrum av program, program som svenska folket vill ha och samtidigt säga att det inte ligger i svenska folkets uppdrag till SVT.
Om det är något som är respektlöst så är det att göra avbrott mitt i en film eller i en ishockeymatch och samtidigt säga att svenska folket vill ha detta (fast det har förstås ingen uttryckligen sagt).
Jag har släktingar som bor i Italien. De har ingen teve, beroende på att den italienska teven har så dålig kvalitet. Erik Gandini, dokumentärfilmaren, har med sin dokumentär Videocracy visat hur den italienska teven med Berlusconi i spetsen fungerar. Han menar att denna typ av teve redan gjort sitt intåg i Sverige och att vi kommer att få se mer av denna.
Vi får hoppas att SVT tar bort den kommersialiserade och (enligt min smak) förnedrande påannonseringen och kanske också drar ner något på pajkastarprogrammen (i enlighet med min smak) samt att TV4 med följe inte lyckas förbjuda SVT att sända vissa program, så att vi tvingas köpa ett eller flera reklampaket eller (gratis) tvingas se på TV4-program som ideligen avbryts av reklam.
I annat fall kommer Videocracy att marschera in i vardagsrum och hjärnor och vi kommer att bli ännu friare enligt den fri marknadens förespråkare, och tänk om jag kunde berätta det för min amerikanske bekanting. Han skulle bli grön av avund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar