Signalspaning, integritet och trygghet

Om att signalspaning inte ska få bedrivas mot organiserad brottslighet

Åsikt utan argument
     Den 20 april 2012 skrev Roger Haddad (FP) en artikel i SvD om att SÄPO ska ha rätt att signalspana mot terrorism, därför att det inte är bra att vara beroende av andra länder. Det gäller emellertid inte den organiserade brottsligheten. Bevakning mot organiserad brottslighet bör omgärdas med restriktivitet på grund av krav på den personliga integriteten, anser Haddad.

     Jag möter samma inställning titt som tätt. Vi måste kunna skydda oss mot terrorister och muslimska självmordsbombare. Detta behov kan därför urskulda vissa integritetskränkande åtgärder. Den organiserade brottsligheten är däremot inte lika viktig att bevaka. Därför ska till exempel signalspaning inte få bedrivas. Integriteten går här före.

     Jag har aldrig förstått denna åtskillnad. Den bara framförs rakt ut i luften utan argument. Ej heller Haddad framför något sakargument, endast att det inte är lika självklart att ge Rikskrimanlpolisen rätten att signalspana till skillnad mot SÄPO. Varför då? 

     Haddad säger att riksdagen tidigare beslutat att signalspaning endast ska få genomföras utifrån konkreta, tydliga riktlinjer samt med restriktivitet. Detta med hänsyn till den personliga integriteten. 

     Det tycker jag också, men varför ska denna restriktivitet utesluta signalspaning just mot  den organiserade brottsligheten? 

Den organiserade brottsligheten växer

     Om det är något som i vår vardag direkt hotar vår trygghet, så är det den organiserade brottsligheten. Den är internationell, liksom spionaget och terrorismen, varför signalspaning mycket väl kan löna sig. Inte är det bra att vara beroende av andra länder. 

     Den organiserade brottsligheten finns på nätet, bakom ryggen på oss när vi slår in vår kortkod i affären eller vid bankomaten. 

     Den kan finnas kopplad till hantverkaren vi anlitat. Efter fuskarbete vill vi inte betala och vips så står en kille med emblem på ryggen och säger att vi har en obetald skuld och att det är bäst att vi betalar för han vet vilket dagis våra barn finns på. 

    Den finns i städbranschen, i restaurangvärlden och i byggbranschen med sina omfattande svartarbeten.

  

Den organiserade brottsligheten växer och växer (även om Haddad antyder annat), i stad efter stad. Frågan är hur samhället kommer att se ut när den är riktigt väl etablerad och finns högst upp i vår samhällskropp. Kommer den att se ut som i Italien? 

     

Så varför ska denna typ av brottslighet inte övervakas lika mycket som terrorism?

Bevaka inte vår hederliga brottslighet

     Kan det vara så - oh, du okristliga tanke - att SÄPOs övervakning gäller invandrare, muslimer, kristna assyrier, ryssar och kineser. De kan vara terrorister och företagsspioner. Denna övervakning berör inte oss etniska svenskar. Dessa suspekta individer kan man gärna få övervaka med en och annan integritetskränkning. 

     Organiserad brottslighet däremot, som har trängt in i snart alla samhällets nervceller, berör oss på ett annat sätt. Här kan vi svenskar med vår hederliga brottslighet, som att köpa stöldgods på internet, anlita svart arbetskraft, föra över pengar till skatteparadis lätt komma under polisens lupp. Det är faktiskt integritetskränkande. 
     
Varför framför inte Haddad något sakargument? Kanske är det så enkelt att Haddad inte har något sakargument bakom sin åsikt, Han kanske bara hoppas att Folkpartiet ska knipa några vänsterröster genom sin artikel. Det kallas visst politisk taktik.

     Integritet är naturligtvis en oerhört viktig fråga. Därför måste sådant som signalspaning, kameraövervakning, buggning, avlyssning av telefoner och datatrafik vara under strikt demokratisk kontroll och kringgärdade av hårda regler. Men tryggheten är också viktig. Vad hjälper det min integritet att rikspolisstyrelsen inte har fått signalspana på den organiserade brottsligheten den dag en man i skinnväst står utanför dörren. Det är integritetskränkande.

     "Det händer inte mig" är det lätt att tänka, men risken att råka ut för den organiserade brottsligheten är långt större än att råka ut för en självmordsbombare eller breivikare. Fråga Malmöborna i vissa stadsdelar vad de är mest rädda för. 

Vänsterns hållning förstår jag inte

     Storföretagens registrerar allt vi gör, var vi varit, vad vi köpt, vår sexuella läggning, våra sjukdomar och sjukhusbesök, våra intressen, våra vänner mm.  Storföretagen har sammanställt allt till en helhet om vår person. De vet mer om oss, än vi själva. De säljer våra själars innersta för reklamändamål.

     När jag frågat vänstermänniskor hur de kan vara för att privata storföretag utan restriktioner registrerar allt de gör utan demokratisk kontroll och samtidigt vara emot att staten gör samma sak under starka restriktioner och demokratisk kontroll, får jag till svar: "Det är frivilligt förstår du." Du behöver ju inte vara med i Facebook, om du inte vill."

     Om det bara handlade om Facebook och Google så skulle man kunna hålla sig utanför. Så är dock inte fallet. Det går inte att hindra de privata storföretagens registreringar annat än på marginalen. Vi skulle få sluta med kontokort, mobiltelefoner och allt vi gör på internet. Det går knappt att få ut kontanter från banken att handla för utan kort. Så friheten att ställas sig utanför är i praktiken lika med noll.

     Storföretagens registreringar är det pris vi får betala för att få använda deras tjänster och för att kunna betala i affären. Ett läge Orwell bara kunde drömma om. Men nu är det inte staten som är Storebror, utan Google, Yahoo, Facebook, Telia, Ica, med flera.

     Ur detta perspektiv ser jag inget stort integritetsproblem om polisen med modern teknik får följa och registrera den organiserade brottslighetens medlemmar. I alla fall inte så länge den gör det under strikta regler och demokratisk kontroll. Det gäller även om jag själv skulle halka in under bevakningen på grund av att jag ovetandes råkat komma i kontakt med någon av den organiserade brottslighetens företrädare.

     Jag vill ha frihet, trygghet och integritet, men ibland måste man göra avvägningar. Jag tycker jag har gjort det ovan. Om jag har gjort fel avvägning, så visa det för mig – med övertygande argument.