LO-medlemmarna bör inte ges gratis kreditkort
I SvD från den 3 mars anser Daniel Persson i en ledare att det är hyckleri av de LO-förbund som genom avtal med kreditkortsbolaget Entercard erbjudit medlemmarna avgiftsfria kreditkort med en ränta på 15-17 %.
Jag vet inte om det är räntenivån han i första hand han ojar sig över. Det framgår inte klart, men en ränta på 15-17 % är inget ovanligt för kreditkort. Nordea tar idag 15,96 % - och då får man ändå betala avgift för kortet.
Det är snarare det faktum att facket tjänar pengar på denna affär som stör honom. Förbunden får nämligen en del av ränteintäkterna, som medlemmarna betalar i den mån de nyttjar krediten. Man häpnar över detta hyckleri, skriver Daniel. LO har varit emot jobbskatteavdraget. Detta ger arbetarna ungefär en månadslön extra om året. Att istället locka löntagarna till att låna till konsumtion, det är det som är hyckleriet.
LO har också kritiserat regeringen för att a-kasseavgiften höjts. Det drabbar medlemmarna, men att utsätta medlemmarna för bankkort med kreditmöjlighet det går bra, säger Daniel.
Att utsätta 1,4 miljoner löntagare för en affärsmodell som riskerar att försätta dem i långvarig skuldsättning och dessutom tjäna pengar på det, det är cyniskt menar Daniel. Det vore bättre att ge medlemmarna bättre sparformer.
Kan LO-medlemmarna hantera kreditkort?
Jag kan hålla med Daniel om att ge medlemmarna avgiftsfria kreditkort, som riskerar att ge en del av dem ohanterliga skulder, inte är det bästa av alla möjliga erbjudanden som finns på marknaden. Det finns säkert andra som är bättre. Men är det hyckleri att låta medlemmarna få tillgång till avgiftsfria kreditkort, om man samtidigt är emot a-kassehöjning och olika skattesatser för pensionärer och yrkesverksamma? Man kan alltid ställa det ena mot det andra, anlägga ett visst perspektiv och välja rätt ord för att därigenom få det att se motsägelsefullt ut.
Jag skulle vilja anlägga ett annat perspektiv på frågan. Jag tror nämligen inte att Daniel är emot kreditkortsanvändning i samhället. Det är inte jag heller.
Men hos Daniel blir det ett problem att just LO-förbundens medlemmar ska använda kreditkort. Hans tankar ligger i luften: Kan de hantera sådana saker som vi andra? De konsumerar säkert för mycket och skuldsätter sig i allt för hög grad. Om Daniel argumenterade mot kreditkort i allmänhet, då kunde jag förstå honom. Många är de som i samhället lider av konsumtionsskulder de lockats att ta. Men det gör han inte. Jag är övertygad om att det inte är utmärkande just för LOs medlemmar att inte kunna hantera kreditkort.
Man måste leva som man lär
Är det hyckleri om LO-förbunden kan tjäna pengar på affärer, de som verkar vara emot så många av kapitalismens företeelser? Minns Laila Freivald och hennes lägenhetsaffär. Hon bodde i en fastighet vars hyreslägenheter gjordes om till bostadsrättslägenheter. Hon erbjöds då att köpa den lägenhet hon bodde i. Det skulle hon inte ha gjort. Hon och socialdemokraterna kämpade ju för allmännyttan. Tidningarnas hyenor stod utanför hennes dörr och ville ha svar på hennes hyckleri. Hur kunde hon, som kämpade för fler hyreslägenheter åt människor som inte hade råd att köpa en lägenhet, själv köpa en bostadsrätt?
Skulle hon förnekas rätten att köpa sin lägenhet som alla andra i fastigheten gjorde, bara för att hon ville ha ett samhälle med fler hyreslägenheter?
Första gången jag träffade på denna hållning, var i Uppsala i slutet av 60-talet. Jag var på ett föredrag, hearing eller liknande och Joakim Israel (på den tiden känd sociolog på vänsterkanten) ansåg att man borde införa avgasrening på bilar (han var före sin tid må jag säga). Då begärde hustrun till den docent i sociologi som just stod i talarstolen (ska inte nämna hans eller hennes namn) ordet och frågade honom om han hade rening på sin bil. Det hade han inte och då tyckte hon att han skulle hålla käften. Skulle Joakim Israel vara tvungen att skaffa avgasrening på sin bil som på den tiden skulle ha kostat skjortan, bara för att han ville införa avgasrening på alla bilar i samhället?
Ska inte LO få träffa avtal om avgiftsfria kreditkort för sina medlemmar och samtidigt kunna få del av ränteintäkten som annars skulle ha gått oavkortad till banken, bara för att LO går emot a-kassehöjningen och jobbskatteavdraget? Är det hyckleri, som Daniel menar? Pengarna går ju tillbaka till medlemmarna. LO-förbunden kämpar för sina medlemmars intressen på det sätt som de anser att deras medlemmar mår bra av, även om Daniel har en annan uppfattning om vad som är bra för dem.
Det LO kämpar för kan man naturligtvis tycka är fel, men att anse att LO därför inte ska få ta del av vårt samhälles olika möjligheter till affärer, kanske inte är hyckleri i ren språklig bemärkelse, men det är väldigt dumt i ren förnuftmässig bemärkelse.
Hej Anders .... måste ge dig en kommentar om hyckleriet också, och det har en koppling till mina andra kommentarer om förnuft och känsla. Det hela som jag ser ser det bygger på att vi inte bygger våra resonemang på logiska slutsatser alltför ofta. Som människor är vi lätt manipulerbara ( jag är inget undantag) och relaterar olika fenomen till varandra. Den person som kritiserade Joakim Israel hade bara 2 dimensioner att relatera till (antingen -eller) om det det funnits flera alternativ så hade det inte varit lika lätt att föra det resonemang som den personen förde som kritiserade Joakim Israel för hans ståndpunkt angående avgasrening. Mao idag finns flera alternativ än då vilket medför att att de "tvådimensionella" människorna minskar i antal förhoppningsvis. Det enda hotet är det antiintellektuella förhållningssättet som tyvärr finns gott om i vår värld.
SvaraRaderaHej Bob, dina filosofiska resonemang är intressanta. Jag försöker använda logiska, förnuftmässiga och väl avvägda känslor i allt jag skriver, och visst faller jag själv lätt i fallgroparna ibland (som du säger att även du gör). Just den tanke du för fram om fler alternativ har jag själv i bakhuvudet och har haft för avsikt att skriva om. Man kan säga att vi lever i ett binärt samhälle. Valet står mellan gott och ont, mellan kommunism och liberalism och så vidare. Före depressionen 1929/30 hade vi en extrem liberal ekonomi, så kom Keynes och vi gick mot allt fler statliga regleringar under åren. Det slutade med löntagarfonderna och protesterna mot dem och en gigantisk offentlig sektor. Så kom Reagen och Thatcher och vi vända skutan och började segla mot det motsatta tillståndet. Vi fick med åren en superliberalsim som ger oss kaos inom flera områden, skolor, äldrevård, järnvägsresandet med flera områden. Finns det månne något däremellan som kan vara bra som alternativ, alltså ett tredje eller kanske ett fjärde alternativ eller vänder vi åter skutan och seglar med full fart mot det förra alternativet? Precis som du säger är det antiintellektuella förhållningssättet dominerande idag. Margaret Thatcher lär ha sagt att hon tror på en idé och det är just detta att tro på sin idé och hävda den som den enda rätta och det på alla områden vilket leder fram till ett binärt, alltså dualistiskt, resonemang. Motståndaren tror på en annan idé och hävdar den som den enda rätta. Jag har också idéer. I de flesta fall håller de stånd mot logiska/förnuftsmässiga resonemang, men inte på alla områden. Jag måste då pröva dem och se om de är giltiga även på det område som de vacklar på. Och det är min idé med min blog, att föra ett intellektuellt resonemang, men likväl byggt på en humanistisk idé om människans rätt till både frihet och trygghet och då är ett tredje eller fjärde alternativ högst relevant.
SvaraRadera