Friskolereformen

Om hur irrelevant information används i bevisföring

Inte bara reformer på 60- och 70-talen som orsakat kunskapsbristen
Hans Bergström skrev den 24 mars 2012 en debattartikel med rubriken "68-vinden blåste bort lärarnas auktoritet, status och löner". Hans resonemang går i korthet ut på följande:

Det var inte friskolereformen som gjorde den svenska skolan dålig. Istället började allt med 1968. Det var en politisk stark vind som tog bort lärarnas auktoritet med mera och det till skillnad från Finland, där vinden var en övergående vindpust. Friskolereformen kom som ett svar på den oordning som uppstått i skolorna på 70-talet. År 1968 tog riksdagen ett grundskolebeslut som nedrustade ämnesundervisningen och sedan dess har hela inriktningen varit att sänka lärarnas auktoritet, status och löner. Ingen vuxenauktoritet skulle få finnas, betyg skulle bort, vi skulle alla vara du med varandra. Alla symboler för framgång togs bort, som studentexamen och titeln lektor för lärare med doktorstitel. En extremt formulerad jämlikhetssyn ledde till att lönerna höjdes för låginkomsttagarna. Det gick ut över ämneslärare och vidareutbildade sjuksköterskor.

Jag kan hålla med honom. Det är en lång process som har lett fram till dagens dåliga skola (i avseendet låg kunskap), även om inte alla reformer varit av ondo. Och socialdemokratin har en stor skuld i denna utveckling, men är långtifrån ensam. Men det är det resonemang som Bergström sedan visar prov på som får mig att höja på ögonbrynen.

För det första: Bara för att ovanstående resonemang tycks äga giltighet, behöver inte friskolereformen vara utan skuld till den låga kunskapsnivån. Den kan mycket väl ha förvärrat den redan uppkomna skadan. Många tidigare artiklar visar på detta. Om A kan visas vara en orsak till B, utesluter inte det att också C kan bidra till B. Men för Bergström är det inte så, för han säger att det är 68-vindarna och de andra reformernas fel och då mer eller mindre underförstått kan inte friskolereformen vara inblandad. Han går vidare på denna linje, när det gäller det socioekonomiska elevunderlaget.

Friskolereformen bidrar inte till segregation enligt Hans Bergström
Bergström vill - för det andra - bevisa att friskolereformen inte har någon skuld till socioekonomiska skillnader mellan skolorna.

Han resonerar på följande vis:
"Den svenska skolan är inte mindre "jämlik" än den finska vad gäller elevsammansättning mellan skolor. Finländska kommentatorer har fått detta om bakfoten. Senaste PISA-studien visar att Sverige har något mindre skillnad i fråga om elevkårens sammansättning mellan skolor än Finland (vilket i sig är anmärkningsvärt givet att Sverige till skillnad från Finland har haft en omfattande invandring). Att av myndigheter tilldelas en skola där man bor, till exempel i en förort av övre medelklass i Helsingfors leder inte till lika social sammansättning. Tillsammans med Norge har Sverige idag den minsta skillnaden mellan skolor i socioekonomisk sammansättning av elevkåren bland 44 undersökta OECD-länder, detta 20 år efter friskolereformen."

Jag slogs av häpnad, när jag läste detta. Det strider mot vad som tidigare framkommit om följderna vad gäller elevsammansättningen efter friskolereformen. Det som framkommit är att de sociala klyftorna ökat. De elever som har ekonomiskt starka föräldrar plockar bort sina elever ur skolor med många invandrare och ur dem med sociala problem. Friskolor på religiös grund lockar till sig elever med religiös tro och så vidare. Ja hela samhället går mot ökad segregering, både vad gäller socioekonomisk sammansättning av elever och andra sociala förhållanden. Nu hävdar Hans Bergström motsatsen, vad gäller skolans värld i alla fall, och till hjälp har han omfattande fakta i form av statistik som visar att uppfattningen om den socioekonomiska ojämlikheten är fel.

Ibland kan det faktiskt vara så att vissa uppfattningar torgförs av den ene debattören efter den andre, vilka uppfattningar till slut etablerar sig som officiella sanningar. Sedan vederläggs de med kalla fakta. Hur länge var vi inte övertygade om att tidens förlopp var absolut. Detta kunde sedan vederläggas med kalla fakta från experiment grundade på Einsteins geniala tankar. Kommer Bergström här med lika geniala tankar som han belägger med kalla fakta?

Tyvärr är det inte så. Jag måste göra alla fans av Bergströms liberalism besvikna. Hans tankar och faktaunderlag är långt ifrån geniala.

Att jämföra tillståndet X i ett land med tillståndet X i andra länder är fullkomligt irrelevant, när det gäller hur tillståndet X har utvecklats sedan en reform Y infördes, t ex en friskolerefom. Ta till exempel följande jämförelse:

A är en förslappad tjockis. B, C, D, och E är elitlöpare med mycket god kondition. Men A har bestämt sig för att ändra på sig. Han har börjat träna och höjt sin kondition. Nu jämför A sig med B, C, D och E. A har fortfarande sämre kondition. Slutsats: det lönar sig inte att träna. Det enda relevanta är att jämföra As kondition innan han började träna och en tid efter träningsperioden.

Med andra ord kan det mycket väl vara så - och jag finner det dessutom högst troligt - att Sverige sedan lång tid tillbaka haft en mer jämlik socioekonomisk elevsammansättning mellan skolor än vad som varit fallet i andra länder. Det faktum att friskolereformen införts har inte påverkat den socioekonomiska elevsammansättningen i sådan utsträckning att den blivit sämre än i andra länder. Dessutom verkar dessa länder gå i samma riktning som Sverige och införa friskolereformer, varför Sveriges socioekonomiska elevsammansättning nog under lång tid framöver kommer att vara bättre än i andra länder, trots att den med stor sannolikhet blir sämre med åren. Det enda relevanta är att jämföra den socioekonomiska elevsammansättningen före friskolereformens införande och en lång tid därefter.

Hans Bergströms sägs i artikeln vara en liberal debattör. Han har en övertygelse - liberalismen. Därmed är han i farozonen för det jag skrivit om i mitt inlägg Förnuft och känsla, (se tidigare inlägg), att känslan ska ta över förnuftet. Jag har läst hans tidigare inlägg och inte blivit imponerad. Hans inlägg är mer dogmatiska än skärskådande. Han är mer av en agitator som söker efter argument för att bevisa en i förväg stadfäst sanning, än en som söker sanningen.

Okunnighet eller försåt
Hans antiintellektuella resonemang är i och för sig inget ovanligt idag. Spinndoktorer och andra reklamare har sedan länge gjort sitt intåg i politiken. De förvrider, tänjer på och undanhåller sanningar för medborgarna med det "goda" syftet att uppnå sina politiska mål. Idag är ändamålet helgar medlen åter tillbaka. Hans Bergström är i min ålder och måste liksom jag ha gått i den gamla pluggskolan, ha en traditionell studentexamen i sitt bagage och ha gått på det gamla universitetet innan Pukas och allt vad reformerna hette på den tiden infördes. Trots denna fina skolbakgrund är Hans Bergström så osaklig i sin bevisföring.

Så min fråga är: Är Hans Bergström okunnig, helt enkelt omedveten om sin osakliga jämförelse eller är han medveten om den och bara så förslagen att han torgför den i hopp om att alltid lurar den någon? Liberalerna kan då fortsätta med friskolereformeringen utan att ta hänsyn till dess sanna verkningar (oavsett dessa är goda eller dåliga). Den socioekonomiska jämlikheten är alltid bättre än i andra länder.

Det kan också vara ett rent självbedrägeri. Hans tro på att liberalismen förblindar honom och får honom att inte ifrågasätta dess relevans och konsekvenser. Självbedrägeri är vanligt förekommande hos oss människor.

Eller kan det rent ut sagt vara så att han tycker att det är rätt och riktigt att den socioekonomiska elevsammansättningen är olika mellan skolorna. Det ligger helt enkelt i liberalismens, mångfaldens och valmöjligheternas natur. Det är vår rätt att välja skola efter likhet till oss själva, muslimer väljer sin skola, kristna sin, rika sin, fattiga väljer sin (för alla kan vi väl välja?). Den uppkomna olikheten blir ett bevis på att liberalismen fungerar. Denna konsekvens av själva liberalismens idé talas det sällan om. Därmed menar jag inte att liberalsim är en felaktig lära. Jag är själv i stora stycken för liberalism och valfrihet, men långt ifrån oreserverat.

Jag hoppas någon debattör ser igenom Hans Bergströms ihåliga faktabevisning och får in ett svar på debattsidan som med mig har ett liknande resonemang.