För några veckor sedan såg jag på teve om Hitlerjugend. I två program visades den indoktrinering som de tyska barnen utsattes för. Den var så intensiv att den fick barnen att lova att dö för Hitler. Först skedde det med lock och positiva löften, senare tillkom bestraffning av både föräldrar och barn i de fall de inte gick med i Hitlerjugend. Hatet mot judarna och andra minoriteter flödade i samhället och särskilt inom Hitlerjugend, som det mest naturliga i världen. Judarna låg bakom världens ondska på samma sätt som Obama låg bakom ondskan i USA enligt Trump. Det finns mycket naturligt i världen.
Ungdomarna i Hitlerjugend blev så småningom förlåtna, även om det tog sin tid. En av dem kunde resa runt i skolorna tillsammans med en judinna och tala om nazismen och hur lätt det är att falla för ondskan i en kultur som stängt ute en från andra alternativ.
Jag kom att tänka på detta, när jag fick nyheten om Hamid Zafar och hans uppvisade hat mot judar och homosexuella. I samband med detta lyssnade jag i radion till en intervju med Hanif Bali som berättade att han var 16 år när han kom till Sverige eller kanske han var 16 år han blev medlem hos MUF. I vilket fall som helst berättade han att han var fullständigt indoktrinerad av det muslimska tänkandet vilket bland annat inbegrep hat mot judar, kristna och homosexuella. Det var omvälvande för honom att konfronteras med det sekulära och demokratiska tänkandet i Sverige. I M fick han vänner som var både homosexuella och judar. De nära kontakterna med sina nya vänner fick honom att tänka om. Han indoktrinerades in i en ny tro, en ny normalitet.
Vad jag vill säga är att den kultur man lever i, där i stort sett inget alternativt tänkande förekommer - och om det förekommer så är det ytterst stigmatiserande att ansluta sig till det. Det kan leda till förlust av arbete och uppdrag, i vissa fall kan det rent av vara straffbart. Lever man i en sådan kultur är det oundvikligt att inte låta sig indoktrineras och uppfatta den som normal. Att sedan tänka om, det gör man inte i en handvändning. Det tar lång tid, därför att det handlar om att säga till sig själv: du har tänkt fel och handlat fel i hela ditt hittillsvarande liv. Inte lätt.
Kan Hamid Zafar förlåtas?
Det är ytterst falskt att officiellt leva ett korrekt liv efter svenska, rättrogna värderingar, och sedan under pseudonym föra ut hatpropaganda mot judar och homosexuella. Men till saken hör att Zafar under de senaste 5 åren inte fört ut sådan propaganda.
Han har, trots att han under hela sin uppväxt utsatts för en muslimsk indoktrinering om hat mot judar och homosexuella, till slut ändå omvärderat sin världsbild. Någon annan slutsats kan jag inte dra. Precis som för barnen i Hitlerjugend och Hanif Bali kunde han till slut omvärdera sin världsbild, och det skedde för fem år sedan, och under dessa år har han gjort mycket gott för barnen i utsatta områden.
Det är ett otäckt fenomen att man idag kan bli pestsmittad om man haft fel åsikter eller bara har umgåtts med människor som har fel åsikter. Stina Oskarson blev persona non grata när hon i DN förde samtal med nazister, med Jimmy Åkesson eller med andra pestsmittade. Stina ville förstå hur de tänker, inte debattera med dem. Hon förlorade ett uppdrag som moderator. Alexander Bard fick sparken från teve 4, när han sa att de svarta i de amerikanska förorterna skulle ta sig i kragen och lämna sin kriminalitet. Det hjälper inte att se sig som offer, menade han.
Nu har Hamid Zafar också fått sparken från sina uppdrag. Det är naturligtvis oundvikligt, men det är ändå tragiskt. Han har gjort stor nytta i samhället. Han har inte för inte blivit vald till årets svensk. Men går han att förlåta? Jag tror inte det. I alla fall kan inte samhällets kulturelit, politiska företrädare och alla övriga som tänker rättroget förlåta honom. För det är så att alla som tyckt fel, gjort fel eller haft beröring med fel personer, får sparken och hamnar i utanförskap för gott. Och det gäller även om man tyckt fel för flera år sedan.
Den som rånar en bank och suttit av sitt dåd i fängelse, betraktas som förlåten och ska ges alla chanser att komma tillbaka in i samhället. Men den som tyckt fel för fem år sedan och som tydligen ändrat sig för fem år sedan - trots en intensiv indoktrinering i barn- och ungdomsår, han kan aldrig bli förlåten. Det är synd inte bara om Zafar utan även om samhället, för han måste ha ändrat åsikt för 5 år sedan, och han har visat på enastående kompetens sedan dess.
Tro inte att jag försvarar det Zafir gjort, inte en chans. Jag har i denna blogg hela tiden vänt mig mot hatet mot minoriteter, inte minst mot judar. Men att Zafir hade fel åsikter och ändrade dessa för fem år sedan motiverar inte livstids förskjutning. Samma omorientering i sitt tänkande hände Hanif Bali, men han har inte blivit dömd för sitt tidigare tänkande. Jag har ytterst svårt för att tro att Hamid Zafar skulle spela ett dubbelspel i fortsättningen, om han blev insläppt i samhället igen. Vem har inte tyckt fel för 5 år sedan eller ännu längre tillbaka - och det utan indoktrinering? Det hade varit en väldig skillnad om Zafar under den senaste tiden fört ut sitt indoktrinerade hat, alltså under den tid han gjorde sitt goda arbete i förorterna. Då hade det varit ett falskspel. Men det har han inte, vad jag förstår i alla fall. Må vi, som inte kunnat beläggas med felaktigt tänkande, beakta hela Zafars situation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar