måndag 24 februari 2020

Höjt straff eller inte

     Jag såg en artikel i DN idag som handlar om effekterna av att höja straffet för olika brott. Jag orkade inte läsa igenom artikeln. Den var alltför detaljerad och tycktes mynna ut i ingenting av värde. Möjligtvis så ökade narkotikabrotten när fängelsestraffen sänktes, men i övriga fall undersökte man skillnader i t ex 12 månader mot 14 månaders fängelsestraff.
     Men bortsett från dessa detaljer brukar det heta att fängelsestraff leder till att de kriminella lär sig mer om kriminaliteten av sina mer erfarna fångkamrater, och det kan nog vara sant. Det hjälper därför inte att höja straffen, som nu är aktuellt i politiken, ja så säger kriminologerna, har jag förstått. Brotten hos en kriminell minskar naturligtvis under tiden som han sitter i fängsligt förvar. Detta står då i motsatts till att de intagna under fängelsetiden lär sig mer om kriminalitet och kanske också identifierar sig än mer som kriminell i ett slags kriminellt utanförskap - och då ökar brotten när han kommer ut. Frågan är vad som väger tyngst.
     Men om det nu inte hjälper att höja straffen, är då fängelsestraffen precis lagom långa just nu eller kan vi sänka straffen påtagligt, så långt det bara går, alltså till den gräns där brotten börjar öka? För jag antar att strafftiden ändå ligger en bit över total straffrihet? Vi skulle tjäna oerhört mycket skattepengar på det, för som vi alla vet kostar en fängelsekund mycket per dygn. Aldrig hör jag någon föra denna diskussion. Ja, ja, jag förstår det politiskt känsliga i detta, så någon politiker kommer inte att säga det, men en fri samhällsvetare, en fri filosof eller annan fri och orädd tänkare, borde våga ta upp denna diskussion. Det är egentligen konstigt, för det kan väl händelsevis inte vara så att straffen just idag rent slumpmässigt råkar vara precis lagom höga. Och hur kommer det sig att så råkar vara fallet?
     Ja, det var en liten fundering, men jag antar att den stannar på ritbordet, så att säga.

     Det brukar ideligen sägas att straffen egentligen inte är straff, utan det handlar istället om vård. Bortsett från att det samtidigt ska vara avskräckande förstås, vilket i sig är en motsats, för vi vill väl ha vård som inte är avskräckande.
     Själv har jag försökt få vård för mina sömnproblem. Jag vaknar efter sex timmar och det är omöjligt för mig att somna om. Hela dagen är jag trött. Jag försöker sova på dagen men det går inte. Jag har fått en tid den 7 april hos husläkaren, så fram till dess fåt jag gå omkring som en zombie. 1177 hade inget annat råd att ge mig. Jag skulle med andra ord vara glad om jag fick vård snabbt.

Staten som ställföreträdande hämnare

     En annan tanke jag aldrig hör talas om är att straffen, historiskt sett, har tagits över av staten från klanerna. Istället för blodshämnd mellan klaner, har staten tagit på sig ansvaret som hämnare. Det var visserligen för länge sedan, men likväl är detta historiska faktum en av grunderna för vår rättsstat.
     Jag nämnde detta med staten som hämnare för en vän. Han trodde att jag blivit knäpp och raljerade över detta påstående.
     Men om jag får hålla fast vid denna tanke, så innebär den att frågan ovan om att eventuellt sänka straffen för att de kanske är för höga faller platt till marken. För betänk följande: om en person från en klan misshandlat en person från en annan klan och han får ett väldigt lågt straff på grund av att sannolikheten för att han ska misshandla igen bedöms vara ytterst låg; vad händer då? Som brev på posten (som det hette för när staten ansvarade för posten) kommer den förorättade klanen att ta ut egen hämnd. Vad då säger ni. Vi har väl inget klansamhälle? Jo, det är just vad vi har fått. I Göteborg tog en familjeklan rättvisan i egna händer och sköt den person som misshandlat en i klanen. Det förväntade straffet ansåg klanen vara för lågt och så bidrog nog klantänkande i sig som omfattar misstroende mot polis och myndigheter.
     Hur som helst går det inte att bortse från att straffen längd inte enbart kan ses ur det vanliga perspektivet som prevention, återfallsrisk och inlåsning för att skydda samhället. Straffens längd måste också ses ur statens roll som ställföreträdande hämnare åt offren, egentligen oavsett dessa kommer från en klan eller inte. Att brottsoffret känner att brottslingen fått ett rejält straff är viktigt, och blir än viktigare i takt med att klansamhället växer.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar