Skolmaten

     Jag var i Örebro i helgen. Då fick jag tillfälle att läsa Nerikes Allehanda. I denna ondgjorde sig en kvinna från L (en lokalpolitiker) över skolmaten. Det fanns bara 5 rätter för hennes son att välja mellan, och i två dagar fanns det bara 3 rätter - utan kött.  Hon tvingades köpa hamburgare alla 5 dagarna till sonen. 
     Man kan ju hålla med. I vårt liberala samhälle är valfrihet A och O. Få alternativ att välja mellan betyder begränsad valfrihet. Ett verklig ont i vårt samhälle. För vi måste förstå att de unga idag har högt ställda förväntningar på sina liv. Om vi inte ger dem massor med alternativ att välja mellan, kan de bli olyckliga och sjuka, något vi sett hända enligt flera rapporter, t ex i Uppdrag granskning. Det handlar om ADHD, självskadebeteende, behov av könskorrigering, ångest och stress. 
     Eller kan det vara så att just föreställningen om de obegränsade valmöjligheterna är själva gisslet, att de förvirrar oss och stressar oss, att de får oss att tro att vi inte valt det bästa alternativet, att det trots allt finns något bättre att välja. Åh Ford, som berättaren säger i Du sköna nya värld, då blir det bara värre och värre ju fler valmöjligheter vi får - och vad blir då slutsatsen. 
     I Uppdrag granskning berättade en ung kvinna att hon led av negativa föreställningar om sin kropp. Hon ville därför låta könskorrigera sig för att bli lycklig. Men efter samtal med en psykolog förstod hon att hon inte skulle bli lycklig efteråt, för hon var varken homosexuell eller transvestit. Hon fick ta ett annat alternativ för sin lycka, för hon led av andra orsaker, som så många unga - tvivels utan - gör idag.
     När jag tänker tillbaka på skolmaten under min tid i realskolan och gymnasiet fanns det bara en rätt. På fredag var det leverstuvning med potatis, sås och lingon, min favoriträtt. På måndag var det falukorv med stuvade makaroner. Jag kunde inte äta stuvade makaroner. De var som en klistig gröt. Återstod att äta sig mätt på hårt bröd och smör. En klasskamrat hade samma problem, så vi åt hårt bröd tillsammans. Konstigt att vi inte klagade och begärde fler rätter att välja mellan. 
Jag tror det beror på att vi inte hade hört talas om valfrihet. Vi hade inga sådana föreställningar, och det som inte finns i ens föreställningsvärld, det kan man ju inte sakna.