Valfriheten

Jag såg på Uppdrag granskning för en dryg vecka sedan. Det handlade om en man i en av våra problematiska förorter. Han begick brott efter brott, år ut och år in och han hade börjat i 9-10-årsåldern. I början var det socialtjänsten som tog ansvaret för honom. Något straff fick han inte, för man kan inte fängsla en så ung människa. Han fick bo hemma hos sin mamma, hos en familjs vars far sålde knark och stal bilar. Han fick bo på ett ungdomshem, men rymde gång på gång och begick nya brott. När han blev äldre fick han fängelse och vid en intervju i fängelset deklarerade han att fängelsevistelsen bara var en paus. Så fort han kom ut igen skulle han fortsätta med sina brott. Han deklarerade att han struntade i samhället och i andra människor, t ex en man som han och hans kompisar misshandlade, när de stal hans bilnycklar. Vid ett tillfälle dömdes han till 31,5  månaders fängelse för flera brott. Efter de rabatter som tillämpas blev det bara 2 månader. Efter två veckor rymde han igen och begick nya brott. I realiteten satt han inne bara 2 veckor för sina 31,5 månader. Myndigheterna var maktlösa.

Hur ska man se på sådana människor? Ska vissa människor får fortsätta att begå brott efter brott utan några påtaglig konsekvenser, i alla fall sådana som de kan strunta fullständigt i? Hur ska man se på de skador och kostnader de orsakar samhället? Hur ska man se på deras brottsoffer, som får både fysiska skador och framför allt psykiska, kanske för resten av sina liv?

Kan man säga att dessa människor inte har någon fri vilja, och därför inte kan hållas ansvariga? De är styrda av sitt arv, sin uppväxt, och av sin omgivning med dess kulturella och lokala påverkan, och dessa förhållanden har de inte valt.

I realiteten finns det ingen fri vilja som jag skrev om i ett tidigare inlägg, men jag reserverade mig med att om en människa får saklig och relevant utbildning och information inför ett val har hon just i detta val en fri vilja, oavsett hon inte har valt sitt DNA eller sina yttre omständigheter, ty i valsituationen förstår hon konsekvenserna av sitt val.

Den unge, kriminelle mannen struntade i myndigheterna för han visste konsekvenserna av att välja kriminaliteten, nämligen att det i stort sett inte kostade honom någonting.

Jag tror det var i New York man för en tid sedan tillämpade nolltolerans. De människor som begick minsta brott togs om hand av polisen och bestraffades i enlighet med lagen. Tidigare struntade man i dessa brott. Det fick en omedelbar effekt. Småbrotten minskade radikalt. Med andra ord, den som förstår konsekvenserna av sina handlingar, att de kostar mer än vad den brottsliga handlingen är värd, den slutar med den brottsliga handlingen. 

Jag tror också det var i New York man tillämpade en metod, vilken krävde ändrad lagstiftning, nämligen vid första brottet blir det en liten konsekvens, vid andra brottet blir konsekvensen hård och vid tredje brottet blir det mycket lång fängelsevistelse. Vid varje brott fick brottslingen information om konsekvenserna av det andra och det tredje brottet. Brottslingen fick därmed saklig och relevant information inför sina val och i den meningen hade han en fri vilja i den specifika situationen att välja och förstå konsekvenserna.

Jag har inte hört något mer om denna metod. I varje fall tycker jag att man bör tillämpa en sådan. Det kostar att ha människor i fängelse, men det kostar också att låta människor begå brott, och inte minst kostar det för brottsoffren som kanske blir skadade för livet. Att brottslighet inte beivras leder till att partier som SD växer.

Det är inte meningen att man ska straffa brottslingen i meningen att han ska lida. Han eller hon ska hållas borta från samhället och "hjärntvättas" eller "omskolas" inte i traditionell mening, utan i meningen att få information om samhället och om konsekvenserna av brott för samhälle i kostnader för sjukvård, skola m m) och för brottsoffren. Helst ska brottslingarna hållas borta från andra fångar och i stället umgås med personal, psykologer, läkare med flera och få individuell hjälp. Det kostar naturligtvis, men sparar man inte in det på sluttampen, om brottslingen slutar med sina brott? Givetvis ska man underlätta ett senare frigivandet i form av hjälp i praktiska frågor.