Det går inte att komma ifrån att vi är rädda för att säga eller stödja sanningar som går emot de gängse föreställningarna, de som kallas PK, politisk korrekthet. Vi gömmer undan sanningen, vi låtsas inte om den eller ljuger rent av, för vi vill uppfattas som goda människor, till och med om åsikten leder till mer lidande i slutändan.
I början var det bara SD som opponerade sig mot den stora invandringen och de gjordes till pestsmittade. Vi mins hur Reinfeld gick hårt åt Tobias Billström när han föreslog begränsning av flyktingströmmarna. "Vi talar inte om sådant i vårt parti" fick han till svar. Istället sa Reinfeldt "Öppna era hjärtan".
Efter att vi sett konsekvenserna av ett ta emot fler flyktingar än andra länder i Europa per capita - utan att avsätta resurser för mottagandet - har det ena partiet efter det andra börjat anta SD:s åsikter. Konsekvenserna gäller förtyck av kvinnor i utsatta områden, terrorism, skjutningar och kastade handgranater, attacker mot poliser, åklagarmyndigheter och socialbyråer med mera, ökad fattigdom och arbetslöshet hos flyktingarna. Välfärden vacklar. Poliserna, fängelserna, domstolarna räcker inte till. Väntetiderna till vård blir längre och längre. Misstroende mot myndigheter och människor emellan ökar.
Nu har till och med Socialdemokraterna börjat vackla. Flera företrädare vill införa tak för flyktingmottagandet. Men meningarna är delade. Andra företrädare för partiet anser att asylrätten är helig.
I verkligheten är asylrätten inget annat än hyckleri. Företrädarna för den säger att alla som har asylrätt ska få komma in i landet - oavsett hur många de är. I verkligheten betalar vi Turkiet för att inte släppa in flyktingar över EUs gränser. Redan nu är antalet flyktingar i världen runt 80 miljoner. De finns i läger i det egna landet, i näraliggande och fattiga länder, och fler lär de bli allteftersom klimateffekterna ökar. Sanningen är att det är omöjligt för Sverige att i en nära framtid ta emot 100-tals miljoner flyktingar. Särskilt allvarligt tycker jag det är att företrädarna för en oreserverad asylrätt inte vill erkänna de enorma kostnader som flyktingmottagande innebär, i reda pengar och i sociala och politiska konsekvenser.
Vi borde ha reserverat flera miljarder för flyktingmottagandet, för utsatta områden, för välfärden inklusive tandvård och psykvård, men ingen vill föra fram detta. Företrädarna för den oreserverade asylrätten tittar bort. Istället tvingas stat och kommun vidta åtgärder i enskilda frågor långt i efterhand i ett rent lappverk.
Det är faktiskt de fattiga i utsatta områden, särskilt flyktingar som lider mest av hyckleriet.
Människan är en tragisk figur, en apa faktiskt, en som visserligen fått en stor hjärna, men i vilken våra primitiva egenskaper finns kvar.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-eso-rapport-flyktinginvandring-en-kostnad-for-sverige
SvaraRadera"Osäkerheten i beräkningarna är stor, men indikerar att nettoomfördelningen via de offentliga finanserna till en genomsnittlig flykting under hela dennas livstid i Sverige uppgår till i genomsnitt 74 000 kronor per år." Med en halv miljon flyktingar ger detta en kostnad på 47 miljarder kronor per år under uppskattningsvis 60 år.
Oberoende av åsikt om invandringen är det väl en intressant uppgift?
Se även: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/eso-rapporten-vacker-starka-reaktioner
Sandro Scocco är en av de som riktat kritik mot ESO-rapporten. Han menar att den inte bör tolkas i form av kostnader när det enligt honom handlar om en omfördelning mellan grupper.
Enligt Tino Sanandaji, nationalekonom och debattör är ESO-rapporten välbehövlig av två skäl.
– Vi behöver alltid underlag till svensk politik som bygger på oberoende information. Sedan är den här frågan kontroversiell och det finns överdrifter åt båda håll. Då behövs något som bygger på vetenskaplig metod, säger Sanandaji till SVT Nyheter, och fortsätter:
– Många vill tabubelägga att man ska räkna ut sådant här. Men man ska inte vara rädd för en sådan här rapport, fakta är ofta modererande.
Vi kanske kan vänta oss diskussion?
Joakim Ruist, som forskat på flyktingars kostnader, anger en summa om 2-4 miljoner för varje flykting under dennes livstid (i genomsnitt får man anta) och 50 miljarder per år för flyktinginvandringen. Är det mycket pengar frågar sig Ivar Arpi i en ledare den 11 juni 19. Det är en procent av BNP, vilket motsvarar försvarskostnaderna. Rusit säger att det kompakta motståndet mot invandringen bygger på ett missförstånd.om att det påverkar vårt samhälle, men det skapar inga stora omvälvningar menar han. Ivar Arpi frågar sig hur högt upp han sitter i sitt elfenbenstorn. Jag håller med honom. Att inte se de förändringar som skett och som kan knytas till invandringen är märkligt, även om globaliseringen i övrigt har bidragit. Jag talar då om de negativa verkningarna, för det finns öven positiva förändringar av omvälvande art. Slutsatsen är att vi måste ta hand om invandrarna direkt när de kommer hit för att minska de negativa verkningarna och öka de positiva. Men det gör vi inte, för vi vill inte tala om det. Det kan öka rasismen. Om det har jag skrivit om i flera år på denna blogg.
SvaraRaderaDet har visat sig svårt att assimilera vuxna invandrade i Sverige. Kommuner har beskrivit svårigheterna. Det vi måste göra är att se till att de unga får en bra utbildning som ger dem bra möjligheter i framtiden. I gymnasiet och på Komvux, genom arbetet som på 50- och 60-talet.
SvaraRaderaOch inte minst en bra miljö att bo i. De invandrade som jag arbetat med har ett stort intresse att skaffa sig en god framtid genom att studera.