Jag har tidigare haft två hjältar och dem har jag sett upp till. Det var - och är naturligtvis fortfarande - Martin Luther King och Nelson Mandela. De hade en moralisk resning och ett mod långt, långt utöver oss andra. Det har naturligtvis funnits andra hjältar och finns fortfarande, men de är relativt få.
När jag läser om dig och vad du gjort, får jag svårt att hålla tårarna borta. Jag klarar det helt enkelt inte. Du har Asbergers syndrom och du säger att det är vi med Asbergers syndrom som är de normala, och jag håller verkligen med dig. Likt barnet i Kejsarens nya kläder säger du det uppenbara, det alla ser men varken vågar säga eller ta itu med: "Om utsläppen måste upphöra, måste vi upphöra med utsläppen." Det är en kristallklar logik.
Vi andra så kallade normala människor vänder bort ansiktet från det sanna och ljuger för oss själva och för andra. Sanningen är för besvärlig. Den sätter fingret på vårt levnadsätt. Sanningen tvingar oss att förändra detta levnadssätt, och det radikalt. Det behöver inte innebära ett sämre liv men ett annorlunda liv.
Du är bara femton år och rent fysiskt ett barn, men din moraliska förmåga, ditt mod och din intelligens är av en högre art, långt utöver oss vuxna. Du har väckt ett hopp hos alla människor världen över, ett hopp som var så gott som dött innan du trädde fram på scenen. Jag tycker dessutom att dina föräldrar har uppträtt fantastiskt bra, som låtit dig själv fatta ditt beslut om ditt klimatengagemang utan att pusha dig till det.
Det den australiske premiärministern säger är skrämmande och typiskt för politikerna världen över. Han säger att de som politiker bryr sig om klimatet, men de gör likväl inget åt det. Han kritiserar din och andra barns strejker för klimatet på fredagarna och menar att ni ska gå i skolan istället.
När du var åtta år sa din lärare till klassen att en av jordens djurarter är kapabel att ändra jordens klimat. Det fick dig att reagera. "Om det är så borde man inte tala om annat. Det skulle vara vår första prioritet i alla frågor", sa du. Det är ett så självklart konstaterande, så sant. Ändå gör politikerna inte det. De agerar som om ingen klimatkris finns. De beslutar om subventioner till disel för bönderna. De beslutar om att sänka skatterna. De tar bort skatter på flyget.
Du är en hjälte, men du är inte en ensam hjälte. Du har sällskap av andra skolelever, både på Mynttorget och världen över. Ni är alla våra hjältar och vårt hopp.
I UR-play frågar reportern dig Greta vad som driver dig. En ur de vuxnas och så kallade normala människors perspektiv normal fråga, för de fortsätter som om ingen kris fanns. Men om man tänker efter är det en idiotiskt fråga. Den fråga som egentligen borde ställas ska riktas till oss andra och till våra politiker. Och den lyder: varför fortsätter ni som vanligt när hela världen står inför en civilisations- och naturkollaps? Fast trots allt kan man inte kritisera enskilda människor för att de kör en fossildriven bil, flyger eller vad det nu är. De kan ha särskilda skäl i vissa fall. Det är politikerna vi i första hand ska kritisera. De tillhandahåller inga riktiga alternativ för oss. Det vi kan göra är att gå man hur huse, ut på gator och torg och demonstrera mot klimatuppvärmningen och den plast som flyter i haven, precis det du gjort.
Det gör ont i mig att höra hur du blev mobbad av din förra skolas elever när de sa att du inte hade några riktiga vänner. De vänner du hade var bara där för att din mamma är känd. Deras mobbning bidrog till din depression tillsammans med dina insikter om hur allvarligt läget var för vår jord. Då kan jag berätta att du har flera hundra tusen, ja du har säkert flera miljonen vänner – många, många fler än dina förre klasskamrater, och alla är dina riktiga vänner. De är dina vänner för att du är Greta, för den du är och för vad du gör, inte för att din mamma är känd.
Jag hoppas du får Nobels fredspris. Det ska jag verka för så gott jag kan. Det finns säkert många värdiga människor som kämpar för fred, som också bör få fredspriset, men priset till dig kan inte vänta för det är nu som din kamp måste föras ut över världens och in i alla vrår.
Hälsningar till dig Greta från en av dina verkliga och sanna vänner.
Anders Palm
PS hälsa dina föräldrar och din lärare Anita. Jag tycker att de har agerat precis rätt runt din kamp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar