Varför är jag så pessimistisk om framtiden och inför det nuvarande samhället. Beror det på min ålder? När jag funderar på det så kommer jag att tänka på vad Svetlana Aleksijevitj hade återgivit från sina intervjuer. (Kanske har jag nämnt det i ett tidigare inlägg, men jag finner det så intressant att jag inte drar mig för att upprepa det.) Svetlana frågade en äldre man vilken tid han tyckte var bäst, tiden under Stalin eller nutiden. Han tänkte efter och så sa han: "Det var nog på Stalins tid." Ja, varför det frågade Svetlana? För då var jag ung och stark.
Är det så med mig också, att jag tyckte att 50-60- och 70-talen var bättre än tiden nu? Är det så att jag var ung och stark då eller har tiderna verkligen blivit sämre. Jag tänker också på vad som hände i början av 60-talet (kanske var det 61), alltså under kalla kriget. En kamrat och jag satt en kväll och spelade kort. Då kom en väldig knall och himlens lystes upp. Vi hajade till och min kamrat rusade upp ur stolen och skrek: "Ryssarna kommer, ryssarna kommer." Det visade sig att det var ett vanligt fyrverkeri.
Detta var det enda gången jag minns av att vi unga någonsin talade om ett tredje världskrig, I alla fall uttryckte vi ingen oro, tvärtom var vi ganska sorglösa. Vi var sysselsatta med vår egen framtid och inte med vår civilisations framtid. Inte minns jag heller att den äldre generationen gav uttryck för rädsla.
Otvetydigt har, som Hans Rosling lärt oss, världen blivit mycket bättre och blir bättre. Färre människor dör i krig, färre människor och barn svälter, kvinnor får utbildning och barnadödligheten minskar. En viss försämring har skett de senaste åren med ökad svält beroende på krig och naturkatastrofer, de flesta på grund av klimatuppvärmningen. Detta borde jag kunna glädja mig åt, men det går liksom inte. Det finns alldeles för många och hotande moln på himlen. Det gäller klimathotet naturligtvis. Det blir allt mer hotande samtidigt som politikerna inte vill ta vederbörliga och nödvändiga åtgärder.
Men det gäller fler saker. Fascismen växer sig allt starkare i världen, dels inom demokratierna, dels i de länder som redan är diktaturer. Det räcker med att ta Polen, Ungern, Slovakien och Tjeckien samt Kina och USA som exempel. Xi Jinping hotar oss och vår yttrandefrihet när vi skriver ofördelaktigt om Kina. Ryssland arbetar hårt för att skapa motsättningar och få oss i väst splittrade. Jag läste att de sprider fake news om farligheten med att vaccinera våra barn. Det får till följd att barn dör i mässingen, Gud bevare oss, än så länge har vi inte haft ett dödsfall i Sverige på grund av mässlingen, vad jag vet.
Utöver populismen och fascismen växer brottsligheten och våldet, till huvuddelen på grund av globaliseringen, och den hotar också vår demokrati och trygghet. Det är lätt att ta sig över gränsen och göra inbrott och lura kommunerna med bluffakturor (för att nämna UG, som sändes igår). Brottslingar åker skytteltrafik med stöldgods, dyra bilar, jordbruksredskap med mera. Vi larmar in oss i våra bostäder, sätter upp larm och låset om oss. Vi är rädda.
Om jag då återkommer till min ursprungliga fråga: "beror detta på min ålder eller är vi och vår demokrati under hot", undrar jag huruvida min syn är sann eller falsk? Ja, då kommer jag att tänka på att unga idag i mycket hög utsträckning mår psykiskt dåligt. De tycks oroa sig lika mycket som jag och andra gör i min ålder, kanske till viss del av andra saker, men också för samma saker, klimathotet t ex.
Det tycks mig således som om min pessimistiska syn har fog för sig. Samhället och vår civilisation är i kris. Å andra sidan är kris en början på att vidta åtgärder. Problemet är att politikerna inte ser någon kris, i alla fall ingen allvarlig som kräver drastiska åtgärder. När det gäller klimathotet så gör vi som Rockström säger marginella saker. När det gäller hotet från fascismen skriker politikerna "fascister" åt SD och NMR. Men det hjälper inte. Vad som behövs är åtgärder mot de förhållanden i samhället som skapar fascismen.
Det behövs två ordentliga kriskommittéer, en mot klimathotet och en på grund av hotet mot demokratin, och de behöver samordnas, och de bör vara globala, och åtminstone omfatta våra demokratier.
Men det kommer inte att ske den närmaste tiden. Det behövs en ordentlig katastrof, som jag nämnt tidigare för att vi och politikerna ska förstå hoten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar