Koldioxidskatt

Jag såg lite på valdebatten den 6 september, trots att jag redan bestämt mig för att rösta på Socialdemokraterna  Egentligen är röstningen meningslös. Bara klimatuppvärmningen gör att jordens civilisationer är på väg att slås i spillror. Människan kommer inte att klara att sätta stopp för den. Vi har för många Trumpar, Putinar, Orbanar med flera för och dessutom har vi våra liberala politiker som inte vill ta i klimatproblemet.
Människan lever kortsiktigt, röstar kortsiktigt och politikerna tänker således kortsiktigt. Inte kan vi öka beskattningen på diesel och andra fossila bränslen. Hur ska norrlänningarna då kunna köra bil. Avstånden är ju långa i Norrland. Inte kan vi ta bort subventionerna som jordbrukare och fiskare har. Hur ska det då gå för dem. Och inte kan vi i vårt land gå ensamma fram med sådana skatter, om inte andra gör samma sak. Och så tänker alla länder.
Den ende som i valdebatten rakt ut sa vad som behövs var faktiskt Jan Björklund som inte är min favorit. Han sa just att det som behövs är en rejäl koldioxidskatt. Det håller förstås, antar jag, Fridolin med om, även om han inte sa det.

Vi kommer inte kunna samla oss kring de krav som klimatet ställer på oss. Jag förstår inte hur det ska gå till. Det enda som kan få oss att ta tag i problemet är ett par rejäla katastrofer av typen översvämning i New York eller Peking med hundratusental döda eller kanske bränder som drar över de rika länderna med 1000-tals döda.  Inte tror jag att torka i Afrika t ex skulle få USA att ändra sig. Men sådana katastrofer måste i så fall komma nu, men de kommer först när det är för sent.

Problemet är att vår civilisation är uppbyggd kring fossil energi och att vårt samhällssystem kräver tillgång till denna energi. I annat fall stannar konsumtion och tillväxt upp, vilket leder till arbetslöshet, protester och oroligheter.

Enda chansen är att ändra på vårt samhällssystem och i detta nya samhälle ska skatten på koldioxidutsläpp vara mycket hög, återvinning nära nog 100 %, ett resande som inte släpper ut koldioxid eller i alla fall ytterst marginellt
Men det räcker inte. Staten måste reglera företagens produktion på et sätt som skulle få varje liberal att kasta upp. Vårt leverne måste begränsas på ett sätt som starkt håller tillbaka koldioxidutsläpp. Ta hela idrottsvärlden som exempel. Inom alla idrotter är det rena cirkusen med resande över hela världen där man spelar och tävlar mot varandra. Det kan gälla allt från tennis till fotboll, ishockey och speedway. Denna karusell ökar för varje år med cuper och serier över nationsgränserna. Nu senast ska vi spela fotboll i National Leage vid sidan av VM och EM. Vi spelar ishockey både i SHL och i en europeisk liga. Vi har Gothia cup i Göteborg med unga fotbollsspelare från hela världen. Hur mycket koldioxid kommer inte från allt detta spelande? Jag tar det bara som ett exempel på områden som måste begränsas tills det inte längre släpper ut koldioxid. Men det kommer vi inte att klara. Det kommer att bli ett ramaskri.
Vi bygger i betong och stål. Framställning av betong lär producera oerhört mycket koldioxid. Byggandet är i många fall nödvändigt,  t ex för bostäder, men mycket av byggandet måste minska och ske till stor del med trä som material eller annat material som inte skapar koldioxid.

När jag såg Stefan Löfven i teve placera socialdemokraterna i mitten av den politiska skalan och hörde honom säga att han vill bilda regering med några av allianspartierna, alltså mitt i det liberala projektet "Framåt" som Annie benämner politiken, ja då fick jag nästan plocka fram min antidepressiva medicin, den som jag lagt åt sidan.

Varför funderar jag på framtiden? Jag har ju inte mer än några år kvar, 5 kanske, i bästa fall 10. Det är inte barnen eller barnbarnen jag tänker på, i alla fall inte direkt. Det jag tänker på är hela jorden, mänskligheten, naturen och våra civilisationers undergång. Vetenskapen varnar oss gång på gång om konsekvenserna av den pågående uppvärmningen. Den alla vänder ryggen till. Antagligen är jag en sådan där alarmist, en domedagsprofet, en som sprider fake news.
Jag måste ägna mig åt sådant som får mig att glömma den framtid katastrofen, sådant som socialt umgänge, läsa och måla.