Det är märkligt. Vi känner alla till klimathotet (utom en del som anser att det är naturliga företeelser som orsakar uppvärmningen). Inte minst denna sommar har vi sett dess effekter. Aldrig har jag upplevt något liknande i mitt 74-åriga liv. Klimatexperternas förutsägelser stämmer med små undantag. Nu tinar permafrosten i Arktis och släpper ut en 25 gånger starkare växthusgas i form av metan. I haven lösgör den sig från bottnarna. Vi går allt fortare mot en klimatkollaps. Vi kan inte ens införa en flygskatt på ett färdmedel som inte har någon skatt alls. Det hindrar vårt billiga flygande och turismen som är en stor inkomstkälla för många länder, inte minst i Sverige.
Detta är bara ett exempel, och nog är det så att turismen är en viktig inkomstkälla liksom många andra näringar som berörs av klimatåtgärder.
Människor som flyr från strider om mat och vatten på grund av klimateffekterna kommer att öka flerfaldigt, först 10-faldigt sedan 100-faldig och våra gränser kommer att utsättas för ett enorm tryck.
Även om vi som Urban Johansson föreslår ska förbjuda nazistiska organisationer, vilket jag tycker är bra, kommer vi inte att klara anstormningen av flyktingar. "Öppna era hjärtan" kommer att falla platt till marken hos parti efter parti.
Jag vet att människor har det bättre idag än för 50-60 år sedan. Skulle jag levt då och varit 74 år skulle jag till exempel varit död, om man kan uttrycka sig så, alltså beroende på skillnader i sjukvård mellan 50-60-talet och i dag. Ändå saknar jag den framtidstro, den tillit mellan människor och den frånvaro av organiserad brottslighet som då fanns.
Tänk om man kunde ha det goda från båda tidsepokerna.
Jag är övertygad om att vi inte kommer undan den stigande värmen, för det är omöjligt att försöka införa motåtgärder här och där. Det finns alltid intressen mot sådana, i och för sig sakliga i sin egen rätt. Ska vi klara klimathotet måste vi ställa om samhälle ordentligt, och det är som alla vet en politisk omöjlighet. Kanske går det när världens kuststäder översvämmas, men då är det försent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar