torsdag 28 juni 2018

Som ni har märkt har min blogg varit tyst ett längre tag. Det är faktiskt inget att undra över. Under de senaste 6 månaderna har jag med början dagarna före julafton drabbats av en hjärtattack med tillhörande operation, sedan en influensa. Några dagar efter tillfrisknandet en ny, än svårare influensa, därefter ischiasnerven svårt i kläm med fruktansvärd värk.
Jag fick pumpa i mig starka morfinliknande tabletter i veckor. När den värsta värken släppt var det dags för en ny hjärtinfarkt.
Efter varje sjukdomsattack försökte jag bygga upp mig igen. Men efter det senaste sjukdomsangreppet. var jag totalt slut, både psykiskt och fysiskt. Jag fick genomgå två operationer med en dags vila emellan, för det visade sig väldigt svårt att få dit det så kallade stentet som håller ut kransartären. Det var bomtätt, som kirurgen sa. Jag var också tvungen att ligga på rygg, först lite drygt två timmar under den första operationen, sedan en dryg timma under den andra. Det fick ischiasnerven att löpa amok. Jag fick morfin intravenöst. Det hjälpte inte, kanske hade det varit ännu värre om jag inte fått morfinet. Jag märket i alla fall ingen skillnad. Under den andra operationen fick jag än mer morfin intravenöst, 25 ml. Det hjälpte heller inte. Det var bara att ligga still under operationen med den outhärdliga värken.

Det var när jag kom tillbaka till salen som depressionen kom. Kroppen och psyket var slut. Jag bad om något anti-depressivt, vilket jag under hela mitt liv aldrig varit i behov av. Efter samtal med en ung läkare fick jag en halv tablett som start. Kanske beror sammanbrottet på alla droger jag ätet under den senaste 2 månaderna plus det intravenösa morfinet jag fick. Jag fick väl någon slags abstinens.

Jag bytte avdelning och då försvann den antidepressiva medicinen, Jag påpekade det, men efter som jag mådde lite bättre gick jag med på att inte ta den. Dagen efter kom en kurator, och det var när han frågade hur jag har det hemma, som jag vänligt avbröt kontakten. Jag har världens bästa familj, inklusive fru, barn, barnbarn och deras sambor och hustrur.

Hemkommen återkom emellertid depressionen med sin håglöshet. Jag ringde husläkaren och fick påbörja en ny medicinering mot depressionen (svagaste dosen). Det ska dröja en till två vekor innan den gör verkan, men jag känner mig redan bättre. Alltså är det dags att återuppta livet.

Jag har tydligen ålagts av Google och EU att visa för läsarna av bloggen att Google och eventuellt andra leverantörer använder cookies och samlar in information. Jag bifogar därför den text jag fått.

EU:s lagar kräver att besökare från EU får information om cookies som används och uppgifter som samlas in i din blogg. I många fall kräver dessa lagar även att du får tillstånd.

Vi har lagt till ett meddelande i din blogg som förklarar Googles användning av vissa cookies i Blogger och Google, inklusive cookies för Google Analytics och AdSense, samt andra uppgifter som samlas in av Google.

Du ansvarar för att bekräfta att det här meddelandet verkligen fungerar i din blogg och att det visas. Om du använder andra cookies genom att till exempel lägga till tjänster från tredje part, kan det hända att meddelandet inte fungerar. Om du använder funktioner från andra leverantörer kan det hända att ytterligare uppgifter samlas in från användarna.

Läs mer om det här meddelandet och ditt ansvar.
Stäng denna avisering
Dina HTTPS-inställningar har ändrats. Alla besökare har nu möjlighet att visa din blogg över en krypterad anslutning genom att öppna https://tankar-om-det-mesta.blogspot.com. Befintliga länkar och bokmärken till din blogg fortsätter att fungera. Läs mer.
Stäng denna avisering
Your language preference for Blogger can be changed in your Google Account settings

Nu är det dag att tycka till om vad som händer i världen.

Metoo och Uppdrag Granskning.

Jag håller på att läsa in mig på alla tidningar som jag lagt åt sidan under sjukdomarna. Jag ramlade då på en artikel den 7 juni från Axel Gordh Humlesjö, Producent, Uppdrag granskning (UG) kulturdebatt@dn.se. 

Han beskriver hur UG nedgjordes med falska uppgifter, hur handläggaren svartmålades och hur hon i sociala medier sades ha dolda syften med vänskapskorruption i botten. Även DN och Expressen vidarebefordrade falska uppgifter. Det hela liknar Trumps metoder, att svartmåla UG som en fiende, trots att UG i flera program tagit upp kvinnors situation, inte minst invandrarkvinnor i utsatta områden. 

Låt mig säga att jag har uppskattat Metoo-rörelsen. Den har visat på många mäns maktmissbruk gentemot kvinnor. Men även den och dess aktörer måste kunna granskas. Trots allt är det ett fruktansvärt straff att pekas ut offentligt som våldtäktsman eller tafsare utan rannsakan och dom i vårt rättssystem. Det kan ju inte vara så att en eller ett par kvinnor bara kan peka ut en man som väldtäksman, varpå han brännmärks offentligt, utan vederbörlig rannsakan. Lasse Kronér som pekades ut har ju frikänts helt och ska få ett nytt program, enligt rykte. 

Axel Gordh Humlesjö säger i sin artikel att dessa angrepp på UG inte gynnar Metoo-rörelsen, tvärtom. Jag håller med honom. I det långa perspektivet är det skrämmande om debatten i Sverige ska efterlikna USAs och Trumps debatteknik. För det är otäckt om några kvinnors osakliga angrepp  på UG ska leda till att alla kvinnor misstänkliggörs. För trots allt gäller som grundtes att män i maktställning utnyttjar kvinnor i beroendeställning. 






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar