Postmodernismen

     Det är uppenbart att det enligt Trump egentligen inte existerar något som kan anses vara sant. Allt är istället en fråga om tolkning och perspektiv. Även detta synsätt har under de senaste decennierna haft ett starkt genomslag inom stora delar av den akademiska forskningen, främst inom humaniora, men också inom delar av samhällsvetenskapen, skriver Rothstein (i DN 180413).

     Inriktningen som går under postmodernismen har just som utgångspunkt att det inte kan finnas något som är sant eller vetenskapligt belagt, utan vad som är sant avgörs av etablerade maktförhållanden. Hos postmodernismen är det ingen skillnad mellan den kunskap som produceras med vetenskapliga metoder och den som styrs av våra ideologiska uppfattningar eller av personliga erfarenheter. När Trump och hans anhängare hävdar att de bygger sina ställningstaganden på alternativa fakta har det en tydlig koppling till den postmodernism som fått ett starkt genomslag, främst inom humaniora.

     Jag har själv haft uppe denna fråga i min egen blogg, för jag har förundrat mig över att inskriptionen över ingången till Uppsala universitet har kritiserats. Där står "tänka fritt är stort, tänka rätt är större". Man borde vända på det menar många. Det borde stå" tänka rätt är stort,  tänka fritt är större. För vem ska avgöra vad som är rätt? Kampen för att få tänka fritt må gälla diktaturstater, men i vår (än så länge) fria värld och inom skola och vetenskap borde det väl ända vara viktigare att tänka rätt. Vi har redan ett fritt tänkande och det måste grunda sig på ett vetenskapligt tänkande för att vi ska komma fram till det rätta. Var är vi annars, jo i Trump-land.

     Vi borde stå upp för vetenskapen, för upplysningen och för det analytiska tänkandet, fritt från etablerade maktförhållanden. Endast därigenom kan vi tänka fritt och i slutändan tänka rätt. Alla som har en tydlig ideologi och framför allt de som är med i politiska partier eller motsvarande riskerar att förlora sitt fria tänkande och därmed komma fram till en slutsats som inte bygger på vetenskap. Den etablerade makten inom partiet kan täppa till käften på en.

I nästa avsnitt ska jag behandla den sista frågan som Rothstein väckt, identitetspolitiken. Den är den intressantaste och samtidigt den mest kontroversiella.