Skolans roll

     Här återgår jag till det anständiga samhället och försvaret av det. Jag nämnde 4 punkter som jag ansåg viktiga. De var:

1. En gemensam värdegrund.
2. En övergripande makt, dvs i huvudsak staten, som övervakar och samordnar institutioner och organisationer till att upprätthålla denna värdegrund.
3. En obligatorisk och likvärdig skola. 
4. Utöver faktakunskap ska skolan lära ut vetenskapligt och kritiskt tänkande samt innehållet i värdegrunden.

Här tar jag nu upp den sista punkten, punkt 4.

     Efter sovjets fall stod liberalismen med sin demokratiska kapitalism som ensam segrare. Historien hade nått sitt slut skrev Francis Fukuyama. Det fanns viss grund för denna tanke. Den demokratiska kapitalismen ökade i världen och stora människomassor fick det bättre, inte minst kvinnor.

     Men så började den demokratiska kapitalismen krackelera, faktiskt både inifrån och utifrån. I de säkra demokratiska länderna (som vi trodde) började nationalistiska och i en del fall fascistiska ideologier växa fram. Dessa nygamla ideologier hotade den nya demokratins värden, som mänskliga rättigheter oavsett, kön, etnicitet, religion och sexuell läggning.
     Vad har vi som trodde på dessa värden gjort? Jo, vi har skrikit och kallade dess företrädare för rasister, islamofober och homofober. De lyssnade inte och då tog vi fram megafonen och skrek i örat på dem och sa: "Vi gillar olika". Det hjälpte inte. De växer fortfarande.

     Även utanför våra demokratiska länder växer sig de nationalistiska och odemokratiska idéerna sig allt starkare. Jag tänker främst på Kina, men även på Ryssland, som bara är demokratiskt på papperet. Men vi har också Nordkorea och flera öststatsdemokratier, som Ungern och Polen, vilka bara för några årtionden sedan blivit demokratiska. Vad har vi gjort åt det? EU har hotat med åtgärder. Vi har kallat upp deras ambassadörer. Det har inte hjälp. Dessa länder tycks bli världens nya föredömen.

Människans grupptänkande

     Den 22 februari fanns artikel i DN av Tor Wennerberg som är psykolog. Han tog upp människans gruppegoistiska tänkande, det som innebär ett osjälviskt tänkande med empatiska känslor, men som begränsar sig till den egna gruppen. Det är ett kortsiktigt tänkande, som bygger på våra erfarenheter, sammanbundna med våra omedelbara känslor i beslutssituationer. Detta tänkande är nödvändiga för alla våra dagliga beslut.
     Men det finns också ett mer logiskt och reflekterande tänkande, som vi främst använder i nya situationer och i samband med ny information för att kunna fatta rätt beslut.

     Wennerberg menar att det kortsiktiga och gruppegoistiska tänkande var nödvändig för oss i den evolutionära utvecklingen, och det passade bra för 50 000 år sedan. Vi var tvungna att sluta oss samman i vår familjegrupp eller stam inför de hot som vi utsattes för.
     Men idag är hoten globala i form av klimatuppvärmning, miljöförstöring, resursuttömning och hot om kärnvapenkrig. Inför dem kan vi inte längre lita på det kortsiktiga stamtänkandet. Vi måste koppla in det långsiktiga och reflekterande tänkandet. Men vi har mycket svårt att klara detta på grund av vår konstitution.

     Även demokratin, som idag till stor del är global, möter grupptänkandets problem. Den angrips av fascistiska grupper som vill att just deras idéer ska gälla alla. Det hotar därmed demokratin. Det duger inte att skrika rasist och liknande åt de odemokratiska och nationalistiska företrädarna (läs gruppegoistiska). Vi måste använda det långsiktiga och reflekterande tänkandet i ett försvar av demokratin.
     Jag har i inägget om statens roll angett 6 punkter som staten måste ha för att forma ett anständigt samhälle. De kan ses som ett långsiktigt och reflekterande tänkande i försvaret av demokratin och därmed som ett skydd mot det nationalistiska och diktatoriska hotet.

     Med andra ord måste vi vaccinera barn i förskola, i skola och gymnasium mot detta hot. Vi måste ingående förklara vår värdegrund, vad den står för och vad följden blir om vi inte gör det. I denna utbildning måste det särskilt varnas för demagoger (ofta psykopater) som får oss att följa dem när de föreslår enkla lösningar. De finns överallt i samhället, i stort som smått. Jag blir alltid skeptiskt när en person hyllas över måttan. Det döljs ofta något lurt där bakom. Han eller hon  kan visserligen i enstaka falla har rätt i sak, men det gäller att bevaka dessa personer och använda det långsiktiga tänkandet.

Inte bara skolan

     Samma innehåll om demokratins värden måste också ges till invandrare och flyktingar , särskilt från länder med annan kultur i dessa avseenden. Det är i högsta grad orättfärdigt mot dessa människor att inte ge dem denna information och sedan döma dem när de i oförstånd begår brott mot vår lagreglerade värdegrund.

Socialliberalism och de 6 punkterna måste tas med

     De sex punkterna, som jag angav i avsnittet om statens roll, måste föras med i denna information och utbildning. Det är givetvis en känslig sak för de flesta av dagens politiker, för det handlar om att låta staten få ett uttalat utrymme i bevakningen av vår frihet inklusive trygghet. För tillåter vi att inkomstklyftorna ökar, liksom de sociala orättvisorna, fattigdomen, ofriheten hos enskilda individer, att välfärden minskar, klimathotet, otryggheten och brottsligheten ökar, då kan vi vänta oss allt hårdare krav på ordning, ökade straff, kameror, larm, polis- och militärövervakning - och inte minst en tillväxt av fascistisk och religiös extremism. Allt detta minskar vår frihet. Slutsatsen är att ökad frihet kan skada friheten för många enskilda människor och i slutändan slå bakut mot allas frihet.

     Jag är tyvärr pessimist. Politiker och vi själva kan inte tänka om i tid. Det gruppegoistiska tänkande styr oss ända in i kaklet. Så är det med klimathotet. Inget reellt görs trots ökade utsläpp, stormar, torka och översvämningar. Samma med överliberaliseringen. Det gruppegoistiska tänkandet styr oss, och vi som har lyckats ekonomiskt inom den ökade frihetens ramar, vi vill inte minska vår frihet till förmån för dem som inte lyckats lika bra. Det kan gälla nyanlända som utsätts för hedersförtryck, segregerade ungdomar i förorterna, ensamstående med barn med flera.

     Skolan och utbildningen i vid bemärkelse har här tre uppgifter att uppfylla:

1. Lära ut fakta om världen.
2. Lära ut vetenskapligt och kritiskt tänkande.
3. Lära ut demokratins grundvärden som vi tolkat i våra grundlagar tillsammans med vissa andra lagar av samma sort – och som jag vill, föra in, sociala faktorer, vilka jag angett i de sex punkterna i Statens ansvar.

     Det är naturligtvis mycket svårt för alliansens partier och även för miljöpartiet och socialdemokraterna att för in en högre grad av socialliberalism, än vad som förekommer nu, särskilt i min utvidgade form i de sex punkterna. Men dessa frågor måste föras fram.

Politiker börjar vakna

     Den 13 februari skrev Bengt Westerberg en artikel om skolans roll: "Skolans viktigaste uppgift vid sidan av kunskapsuppdraget är att förmedla och förankra respekt för den mänskliga rättigheterna och samhällets grundläggande värderingar.
     Om jag inte mins fel hade Strandhäll liknande åsikter i en artikel för någon vecka sedan, som gällde information till flyktingar.

     I en artikel från 16 februari SvD anges att regeringen anser att nyanlända ska lära sig mer om vilka värderingar och normer som råder i Sverige. Därför ses samhällsorienteringen nu över. Moderaterna kritiserar att regeringen drar fötterna efter sig när det gäller att göra samhällsorienteringen obligatorisk för asylsökande.

I fråga om statens roll
     Christer Nylander, gruppledare för liberalerna i riksdagen skriver i SvD den 10 februari: "Det tar emot för en liberal att tänka tanken, men numera består faktiskt det största hotet mot individens frihet i Sverige i att staten är för svag." Men skolvalet vill han inte rucka på för han är ju liberal och inte socialliberal. Detta trots att det har konstaterats att det fria skolvalet leder till segregering, lägre kunskapsnivå, särskilt för fattiga elever.

Demokratin kan inte försvara sig

     Det finns ett fenomen som kallas Femis paradox. Den innebär att civilisationer förintar sig själva, när de nått ett visst utvecklingsstadium. Därför hör aldrig civilisationer av sig från världsrymden. 

     Fermis paradox kan gälla vår överlevnad på grund av de globala hot vi står inför, som Tor Wennerberg skrivit om. Men Fermis paradox kan även gälla vår demokrati. Den är tolerant, gillar olika och stor mångfald, frihet för grupper och individer inom de mest skilda områden. Den är öppen, välkomnande och gillar inte gränser.
     Demokratin gynnar visserligen inte det gruppegoistiska tänkandet för staten som helhet, men den gynnar omedvetet och ibland medvetet gruppegoistiskt tänkande hos grupper inom staten, även om dessa har som mål att utradera demokratins grundvärderingar. Exemplen är många med bidrag till vissa, suspekta moskéer och islamska föreningar.

     De olika intressen som grupperna representerar motarbetar varandra, och i en del fall också de demokratiska värdena. Att slå fast vilka värden som ska gälla i Sverige innebär att gynna just vårt nationella särdrag – och det strider mot den sekulära och öppna demokratins idé, som vill vara en motpol till nationalismen. Att i ett värnande av demokratin och friheten låta staten tala om vad som gäller och föra in det i skolan utbildning känns motsatt frihetens idé. Att reglera friheten (även valfriheten) och omfördela resurser verkar också strida mot den individuella frihetens idé. Därmed binds våra händer.

     Diktaturen däremot rensar ut oliktänkande, den sätter gränser, är intolerant mot olikheter, ger inte bidrag till oliktänkande och så vidare, Den kan oreserverat skydda sig själv.

     Den svåra - men viktiga - frågan är: Hur långt kan vi gå i värnandet av demokratin och friheten, utan att det leder till ett självskadebeteende? Att fortsätta som hittills går inte. Det är i alla fall för mig fullständigt klart.

     Jag måste bara konstatera att medan vi står som förlamade av frihetens utvecklade idé och av Fermis paradox, växer faktiskt ofriheten bakom ryggen på oss. Populistiska, rasistiska och diktatoriska idéer får allt större utrymme. Den organiserade brottsligheten växer, terrorismen, hatet och hatbrotten växer likaså.

     Som tur är har hedersvåldet och skjutningarna inte nått våra välordnade områden – ännu. Än så länge är det bara de utländska inbrottsligorna som stör vår ombonade frihet. Så låtom oss glädjas.