Min första tanke när jag hörde om dådet förra fredagen var att det var ett spontant dåd. Förövaren såg lastbilen med nyckeln i och tog chansen att få utlopp för något. Det har senare visat sig att det var planerat. Han hade sprängmedel med sig.
Jag tror ändå inte att dådet var ett islamistiskt dåd i traditionell mening. I sak hade dådet inget med islam att göra, i alla fall inte direkt. Förövaren må ha varit muslim och må ha velat ha en muslimsk advokat och må dessutom ha hänvisat till islam nu efteråt (vilket jag i och för sig inte hört). Men jag tror att det är mer en fasad än en vilja att införa sharia.
Utredningen kanske kan klara ut hans motiv, men jag tror det bottnade i enorm förtvivlan över att riskera utvisning till Usbekistan, där regimen är fruktansvärd. Usbeker med politiska åsikter som kommer tillbaka försvinner. Med stor sannolikhet torteras de innan de dödas.
Den manifestation som följde senare var den finaste jag sett. Vad jag förstår stod muslimer, kristna, judar, buddhister och ateister sida vid sida, arm i arm, och hyllade kärleken mellan människor. Inte ett ord om någon hämnd. Lika fint var hyllningen av polis och sjukvårdspersonal. Förtroendet för våra institutioner är avgörande för demokratin.
En del rasister och extremnationalister talade däremot om hämnd efteråt vad jag förstår. Men vem skulle man då hämnas mot? Ingen enskild muslim kan göras ansvarig för detta vansinnesdåd av en antagligen förvirrad eller förtvivlad man.
Rent allmänt däremot har alla ledare och företrädare som predikar hat och antifrihet ett ansvar. De må vara muslimer. kristna eller ateister. Sådant triggar virrpannor till våldsdåd. Det är därför vi måste sätta fram handflatan mot dem och säga "stopp". Det spelar ingen roll varifrån den än kommer och vilken typ av företrädare det än är. Manifestation var därför ett stopp, men ett positivt stopp, genom sin hyllning av kärleken mellan människor av alla sorter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar