Erdogan

Dagens politiska dimension går inte som förr mellan vänster och höger utan mellan individens frihet från statliga regleringar och statlig överhet med auktoritära drag. Däremellan finns ingenting. 

De som sällar sig till individens frihet och dennes fria val är människor med god ekonomi, unga människor, människor med utbildning och människor som bor i städer. Det är de som har förmågan att förse sig av valfrihetens möjligheter. 

De som röstar på den auktoritära politiken är i stora drag motsatsen till ovanstående människor. De bor på landsbygden, de består av både äldre och unga utan bildning. De har ingen ekonomi som ger dem möjligheter att välja (t ex privat sjukförsäkring) De kan inte välja skola, husläkare, sjukhus (för det finns i bästa fall bara ett val där de bor). Denna grupp är till stor del lämnad åt sitt öde, dock i mindre grad i Sverige än i andra länder inom EU och USA. De föraktas av dem som är för individens frihet. Ofta kallas de rasister och bakåtsträvare (vilket en del också är). 

I den arabiska våren var det den första kategorien människor som stred för en förändring. De hade mot sig människor på landsbygden, religiösa människor utan både utbildning och bildning, alltså de som inte kan dra nytta av friheten. De röstade fram Mubarak. Likadant  med Trump, även om bilden där är lite mer komplicerad. Många ur medelklassen röstade på Trump. Trots god ekonomi i många fall såg de sig som förlorare, undanträngda av muslimer, mexikaner, kvinnor, svarta (det var i alla fall deras upplevelser). Jag hänvisar till Alexander Bard men också  till andra skribenter som i sin tur lutar sig mot undersökningar efter valet.

I Turkiet har vi bevittnat samma sak. Striden har stått mellan de unga, sekulära människorna i städerna och de äldre, religiösa människorna på landsbygden, just de senare som blir förlorarna i ett liberalt och globaliserat samhälle.

I stora drag är det samma motsättningar i Nederländerna, Frankrike, Ungern, Polen, Tjeckien och en del länder till.

Det tycka inte som om politiker och journalister riktigt förstår varför människor röstar på SD, Erdogan, Orbán, Trump med flera. Jovisst är de rädda för främlingar, men det beror på, som jag sagt många gånger på denna blogg, att vi inte integrerar dem. De får ingen chans helt enkelt, och vi förstår inte att dessa människor kommer från kulturer som är väsensskilda från vår kultur, och det handlar inte om midsommarfirandet. Det handlar om ett demokratiskt, sekulärt och tolerant tänkande. Kalla det vad ni vill, svensk kultur eller FN-kultur. Men den är väsensskild från deras kultur – och den är väsentlig för demokratin. 

Skulle vi skapa ett samhälle, där fattiga människor, människor med annan kultur (som dock i grunden måste ansluta sig till demokratiska värderingar), människor som på annat sätt har ställts utanför, kunde få plats. Ja då skulle inte så många rösta på SD och de andra auktoritära ledarna, för att inte säga fascistiska.