Hans Rosling

Hans Rosling är död. Vi minns hans förmåga att se på världen med hjälp av fakta och visa upp den för oss. Världen är inte så dyster så som den målas upp av nyheterna. Nyheterna visar hela tiden på otäcka händelser, jordbävningar, kriminalitet, flyktingar med mera. Men den hela tiden pågående utvecklingen i världen som innebär att allt färre människor svälter, både procentuellt och faktiskt, att krigen blir färre, att kvinnor får utbildning, att analfabetismen minskar, att fattigdomen i världen minskar, att befolkningstillväxten saktar in och inte minst att de så kallade utvecklingsländerna tar in på oss i västvärlden och får njuta av konsumtion, god mat och viner, av bilar och cyklar.

Allt detta är onekligen mycket glädjande, ja helt avgörande för världens och människornas fortbestånd. Och visst glädjer jag mig när jag tänker på det.

Smolk i bägaren

Samtidigt är det något som ger smolk i glädjebägaren. Det är inte det att vår tillväxt har saktat ned. Inte heller det att vi möts av konkurrens från lågkostnadsländerna. Vi har tidigare genom kolonisation och översitteri kunnat ta för oss av andra länders naturresurser och kunnat utnyttja deras invånare som billig arbetskraft åt oss. Nu måste vi dela med oss och i relativa termer bli fattigare (dock inte i absoluta tal). Det är en följd av att världen blivit mer rättvis och utvecklats åt rätt håll, precis det som Rosling visat på.

Det smolk jag ser är den likgiltighet, den oförmåga eller den uppgivenhet som människan uppvisat under de senaste decennierna - och det gäller särskilt våra politiker.

Smolket handlar om det växande hotet från klimatet. Det händer visserligen ett och annat och det har det gjort de senaste åren. Kostnaderna för produktion av el från solceller och även vindkraft har sjunkit radikalt. Elceller framställer nu el billigare än olja och kol, och detta är mycket glädjande, men det tycks ha skett utan hjälp eller med minimal hjälp av våra politiker. Installationen av icke-fossila energikällor går emellertid för långsamt. Det hastar.

Det andra som ger smolk i bägaren är det växande hotet från de resistenta bakterierna. Själv förde jag en kamp mot dessa under en månad. Andra i min bekantskapskrets kämpar nu på sjukhus mot dem. Det är skrämmande att politikerna gör så lite. I Indien har företag från väst etablerat sig för billig framställning av antibiotika. De spyr ut antibiotikarester i vattendragen. En barnkammare för resistenta bakterier att växa i.

Det tredje som ger smolk är demokratins tillbakagång i våra egna länder här i väst, inklusive de forna öst-kommunistiska länderna. Konservativa och populistiska rörelser med främlingsfientliga drag vinner mark. Många av dem avskyr vetenskapliga fakta och talar ohämmat i nattmössan.  Visar de upp sanningar är det med dunkla syften, och själva tittar vi bort från sanningarna istället för att ta tag i dem med ett gott syfte, rädda för att kallas främlingsfientliga.
Det räcker med att ta Trump som exempel. Han skulle vara en fullständig anomali för 20 år sedan. Idag är han en normal företeelse, hyllad av hälften av amerikanarna. USA, känt för att ta emot förtryckta människor och som varit ett av de första länderna att införa demokrati, har Trump gjort till dess motsats. USA har startat krig mot muslimska länder, men sedan vägrat att ta emot dem som flytt från den oordning deras krig skapat.

Hur ska detta sluta och hur återupprättar vi tron på vetenskap, beprövad erfarenhet, förnuft och medmänsklighet? Samtidigt med den positiva bild Hans Rosling visat upp för oss - frid över hans minne - skrämmer dessa tre saker mig allra mest.