Den nya människan

Å, ljuva ungdomsfotboll

Alla har vi väl upprörts av den fotbollsledare som efter matchen i Åkersberga mellan två lag med 12-åringar gick fram till domaren och skallade honom. Om detta verkar vittnesmålen vara entydiga. Han lär också ha skriket något rasistiskt, jag tror det var "djävla arab". När domaren skallades lär han ha slagit tillbaka. Detta är också ganska samstämmigt. Därefter rusade föräldrarna in på planen och ett vilt slagsmål utbröt, lag mot lag. En förälder bröt benet på två ställen och fick hämtas med ambulans. Barnen grät.

Min bror, som bor i Göteborg, gav mig för ett bra tag sedan ett antal ex av Göteborgsposten, i vilket reportage fanns om Gothia Cup, världens största ungdomsturnering. Lag i olika åldrar deltar från hela världen. Jag har bara tittat på ett av reportagen. I det refereras från en match mellan ett svenskt lag och ett engelskt. Under den pågående matchen skrek engelska föräldrar könsord åt de svenska spelarna när de fick bollen. Andra föräldrar från den engelska läktaren försökte mildra deras agerande, men förgäves. Hur det gick i matchen? Vet ej, för det förmälde inte reportaget, men på läktaren vann de engelska föräldrarna. Undrar vad det står i de andra reportagen.

Ledaren får barnen att gråta

Ett av våra barnbarn, en flicka i 12-årsåldern, spelar fotboll och är riktigt duktig. Jag ser alla hennes matcher och finner stort nöje i det. Vad gäller själva fotbollen, alltså.
Men, men - - - en av lagets ledare skällde då och då på enskilda barn för att de varit dåliga i matchen. De känsligaste  började gråta. Det hör till saken att tränarna är mycket duktiga. Laget kommer från en Stockholmsförort, där inget framstående fotbollslag finns och har trots detta och trots ytterst litet spelarunderlag gjort fantastiska resultat. För att få bra motstånd måste de spela mot de bästa lagen i Sverige och Finland. Likväl kan man inte överse med att tränarna skriker åt vissa spelare, som inte presterar som väntats. Vår son och några andra föräldrar talade med tränaren om det, och sedan dess gråter inga av spelarna och de gör fortsatt bra ifrån sig.

Jag har sett ledare från andra lag, som ljudligt skrikit åt sina spelare på ett sätt som indirekt är nedlåtande mot motståndarlagets spelare. T ex: Det här laget är rena skiten, spela bort dem bara. Ni vinner hur lätt som helst.

Skjut på målvakten, hon är så osäker

Föräldrar från andra lag har också betett sig närstan lika illa som de från England. De har t ex skrikit: skjut på målvakten, hon är så osäker. Det är inte roligt att höra sådant när man är 11-12 år. Så min son gick över till dem och sa: heja gärna på ert lag och era spelare, men skrik inte nedsättande om motståndarlagets spelare. Det blev faktiskt bättre.

Sådant här beteende sker naturligtvis inte i varje ungdomsmatch, men enligt en artikel jag läst är det inte ovanligt. I artikeln framgår också att de lag som har lagledare som skriker nedlåtande också har spelare som skriker och är våldsamma.

Tänk, jag har varit så naiv att jag trott att fotboll för unga skulle vara lekfull och att ledarna skulle vara föredöme i deras sociala fostran.

Men det är väl så att ledarna ser sina framgångar med laget som en del i sin egen ledarkarriär och det får gå ut över barnen och anständigheten.

Det som är ditt tar jag hand om

I går var jag med tre av barnbarnen på Tekniska museet. Det var överfullt av barn och föräldrar. Det fanns inte plats för kläderna och kön till restaurangen var lång. En man därifrån slevade upp mat för glatta livet åt kunderna. Folk trängdes för att få ut sina rätter och skällde på den stackars mannen. En ung man stod bredvid mig i 27-30-årsåldern. Han skrek åt mannen att han ville ha sina två kötträtter nu!! för han ville att familjen skulle äta varma rätter tillsammans. De två kötträtterna dök upp och han ville ta dem. Jag frågade vad han hade för nummer. Nummer 55 sa han. "Men jag har nummer 48" sa jag, "de borde vara mina". Han blängde på mig, tog mina kötträtter och gick. Och det kan man ju förstå. Han ville ha varma kötträtter åt sig och de sina. Så jag fick vänta i tre- fyra minuter ytterligare. Jag tänkte att jag skulle skalla honom så att hans kötträtter flög i golvet och säga: djävla svensk. Men jag tillhör den civiliserade sorten – än så länge.

Den nya människan

"Jag gillar egoism" sa en framstående Centerföreträdare för ett par år sedan. "Den är själva drivkraften i samhället".

En sak är i alla fall säker. Denna drivkraft har verkligen haft framgång och skapat en ny människa, en som är driven av egoism, och den får vi leva med, ty den personifierar samhällets önskade drivkraft. Så var det också tänkt inom kommunismen. Den skulle också skapa en ny människa, men inte en egoistisk, utan en oegoistisk som arbetade för kollektivet. Kommunismen misslyckades till skillnad från liberalismen. Det visar hur överlägsen liberalismen är över kommunismen i att skapa nya människoideal.