Svensk republik eller inte

När jag lyssnar på teve eller radio och läser tidningar där en viss fråga diskuteras, så glöms ofta frågans kärna bort. Det är särskilt vanligt att journalister inte ställer den centrala frågan, som jag väntar på - och antagligen många med mig.

Ska bara ta ett exempel. Ska vi ha kvar vår monarki eller övergå till republik?

Kungahuset har inte någon reell makt. De klipper band vid invigningar, följer med på näringslivets reser till andra länder för att med sin glans förgylla intrycket av vårt land, och vad jag förstår är de mycket populära. Vid enstaka tillfällen har de hoppat över skaklarna och uttalat sig politiskt. En gång talade kungen väl om att ett land i Asien, som var en diktatur. En annan gång löste han en konflikt mellan Sverige och Saudiarabien och relationerna återställdes. Det senare skedde i förtrolighet kungar emellan och han hyllades för sitt agerande.

Att han uttalar sig om utrikespolitiken är emot konstitutionen, även om det är lyckat. Men om vi bortser från dessa konstitutionella "klavertramp" så kan vi slå fast två saker: kungahuset har inte någon politisk makt och dess glans gör nytta i internationella sammanhang.

Men de ärver sin ställning på skattebetalarnas bekostnad och det är inte demokratiskt. Ska vi därför som den demokratiska logiken säger avskeda dem och vart fjärde år välja en president, som likt kungahuset klipper band och som inte får uttala sig politiskt? Att anordna och genomföra val kostar mycket och dessutom kostar kandidaternas valpropaganda kanske lika mycket, om inte mer. Kostnaderna för USAs val av president och för kandidaternas valpropaganda är inte småpotatis precis. I vårt fall borde det bli en kandidat från varje parti och kanske en eller två oberoende kandidater - en filmstjärna eller en framgångsrik företagare (som fallet i USA med Donald Trump). Och allt detta för att vaska fram en man eller kvinna som ska klippa band vid invigningar. Det verkar inte klokt.

Återstå då att ändra vår konstitution och införa en president med makt vid sidan av de politiska partierna. Vill vi det? Nej, inte jag i alla fall.

Ja, ett alternativ till finns. Vi avskaffar kungahuset och så får vi klara oss utan både kungahus och president. Det låter för mig i så fall det bästa, om vi nu ska avskaffa kungahuset.

Denna kärnfrågas problem nämner inte debattörerna. De talar bara om den demokratiska principen. Så ock i Skavlan. En norsk skådespelar med vänstersympatier, vars namn jag tappat, agerade med denna sorts logik. Ingen tog upp kärnfrågan.

Detta, att inte fokusera på ett problems kärna, är inte ovanligt - och det stör mig när jag lyssnar på debatter.

Logik och principer i alla ära. De får oss att sortera verkligheten, men den strikta logiken stöter alltid på problem i sin förlängning. Oftast är det människors känslor som står i vägen. De må vara berättigade eller inte. Men man måste alltid ta hänsyn till verkligheten, inte minst människan, så som hon är.