Polen

Polen, Ungern märkliga länder

Jag tycker det är högst märkligt att så många av polackerna och ungrarna vill återinföra diktatur. Fick de inte nog av den sovjetiska maktens förtryck? 

Tänker man efter, är det lika märkligt att det finns så många länder med partier som vill samma sak. De har bara inte nått fram till makten - ännu. Man kan inte hävda att det är fel på de människor som stödjer dessa partier. De är som vi, människor helt enkelt. 

Istället bör man ställa sig frågan: vad är det som får människor att söka denna väg? Det måste vara något fundamentalt fel med våra samhällen inom EU och med själva EU?

Visst finns de som kritiserar EU för att gå mot federalism. Men det är inte huvudfrågan. Egentligen handlar det om hur vårt välstånd fördelas mellan EU-länderna och mellan rik och fattig samt om att staten tappar kontrollen i en slags välvillig liberalism. De åtgärder som vidtas stärker snarare skillnaderna mellan människor än motverkar dem.

I en öppen internationell konkurrens är det oerhört svårt att hålla uppe de lågavlönades löner. Det är svårt att hindra rävbandsmasken, organiserad brottslighet, vapenleveranser och annat som narkotika över gränsen. Vi kan naturligtvis inte gå tillbaka till tullarnas tid, ändå måste vi ta situationen på riktigt allvar. I frihetens yttersta ände ligger kaoset och i detta tar de starka och välorganiserade makten och begränsar vår frihet. Friheten gör självmål, och just nu leder de diktatoriska matchen.  

Jag saknar en riktig och djupgående diskussion om dagens samhälle. Då menar jag inte en om skolbetygens utformning, om det rätta i att sänka de lägst avlönades löner, som en lösning för oss andra och så vidare. 

Ta exemplet med våra många flyktingar. De saknar svensk arbetsmarknadserfarenhet och många saknar grundläggande utbildning. Kanske måste man sänka låneläget för dem för att arbetsgivare ska anställa dem. Men det kan man inte ha som ett självständigt mål. Det måste ske som ett medel på kort sikt och en plan måste finnas för att på sikt höja deras kompetens och därmed lönerna. I annat fall stärker vi ojämlikheten och bristen på framtidstro, just det som är orsaken till att människor vänder sig till starka organisationer och ledare, vilket i slutändan skadar oss alla.

När ska vi få en sådan djupgående, politisk diskussion?