Kulturens betydelse

Leden att jag inte orkade lägga ut det här i går, men jag var trött. Här kommer i alla fall inlägget som jag utlovade i inlägget "En obehaglig känsla".

Inte bara Miljöpartiet

Med anledning av debatten kring miljöpartiets naivitet inför islams (islamisternas) kulturella särart vill jag nedan berätta om vad Mark Weiner, som är professor i juridik vid Rutgers universitet i New Jersey, med fokus på rättshistoria, säger i en artikel från 26 mars i år. Hans senaste bok ”Klanvälde – från stamsamhälle till rättsstat” (Dualis förlag) kom på svenska i somras, och handlar just om kulturens betydelse för samhällens styrelseskick.
Nu är det inte bara miljöpartiet som varit naivt. Det tycks vara ett nationellt särdrag att blunda för andra kulturers särarter i ett gott och inkluderande syfte. Alla de som nu spyr sin galla över Miljöpartiet borde själva se över sina åsikter. När jag läser kommentarer om handslag och liknande är det i många fall uppenbart att skribenten inte gjort det.

Weiner förbluffad över vårt särdrag

Weiner är förbluffad över det svenska debattklimatet. Att det skulle vara kontroversiellt att tala om kultur och kulturens betydelse för hur människor organiserar sina samhällen.

Weiner säger att vi måste se den liberala staten ur ett historiskt perspektiv: Det är en mycket senkommen, ganska märklig, väldigt viktig och ytterst skör skapelse. Konservativa och nyliberaler – särskilt i den amerikanska debatten – brukar se på staten med misstänksamhet. Det är feltänkt, enligt Weiner. Utan en stark stat är individuell frihet omöjlig.

Om staten försvagas uppstår ett maktvakuum som kommer att fyllas av andra grupper. Och klanen kommer alltid att ha en dragningskraft, därför att den utgör ett naturligt sätt för människan att organisera samhället.

Tillit och förtroende är A och O

Om detta kan jag bara hålla med. Nästan allt jag skrivit på denna blogg har handlat om min kritik av liberalismen, inte av liberalismen som sådan, ty jag älskar frihet, utan av idén att det i alla lägen är staten som är djävulen.

Klarar vi inte att hålla tilliten mellan människor och förtroendet för våra myndigheter uppe samt sprida välstånd, rättigheter och skyldigheter någorlunda jämnt bland medborgarna, faller den liberala staten samman och med den vår demokrati. Observera: för mig är ett liberal samhälle med en stark stat och en socialistisk stat med liberala friheter samma sak. De möts från två olika håll.

Tänk om Björklund och Alliansens övriga företrädare inklusive Löfven och språkrören kunde få samma insikt. Dit är det emellertid långt. Endast vänstern har insett det, men jag befarar att de skulle driva sin tes allt för långt. De skulle reglera även sunda delar av den fria marknaden, om de finge makten. Här är några exempel som tyder på att den liberala staten är på väg att falla samman, just på grund av att den har abdikerat från sin viktigaste uppgift: Trump, fascistiska och rasistiska partier över hela EU, maffior i våra förorter, religiöst förtryck och framväxten av rasistiska och diktatoriska regeringar i Polen och Ungern.

Friheten måste försvaras

Människor som lever i liberala demokratier gör inte bara misstaget att ta den egna samhällsordningen för given, säger Weiner. De har svårt att begripa hur den egna kulturen uppfattas utifrån.

Enligt min mening kan inget vara mer fel, än att tro att den liberala statens alla friheter, rättigheter, trygghet med mera är givna. De måste försvaras varje dag på alla fronter.

Den liberala rättsstaten kan framstå som kylig och ovälkomnande för människor som är vana vid livet i klanen. Klansamhällen ger människor sociala, politiska och ekonomiska värden på ett sätt som liberala samhällen ofta inte kan, och som många av oss har svårt att föreställa sig.

I klanen har den enskilda människan sin givna plats, förklarar han. Historiskt är klanen en länk i en lång släktkedja. Socialt som en del av ett sammanhang. Ekonomiskt genom den trygghet som klanen ger, när man blir gammal eller sjuk.
Ett individualistiskt samhälle kan te sig hjärtlöst i jämförelse.

I Sverige har ni, säger Weiner, också en omfattande invandring från samhällen som kännetecknas av klankultur, och det är viktigt att förstå den värld som dessa människor kommer från för att kunna välkomna dem in i ert samhälle.

Svårt för människor från klankulturer att integrera sig i Sverige

Det är svårt att tänka sig ett större steg, socialt och kulturellt, än att emigrera just till Sverige.
"Varför?" frågar reportern.
Därför att Sverige är ett extremt individualiserat samhälle. Ni har en lång historia av en stark stat, byggd under femhundra års tid. Ni har också en lång historia av hög tillit till staten. När människor flyttar från samhällen med svaga stater, med låg tillit både till staten och till människor utanför släk- ten, är det lätt att känna vilsenhet. Så det finns skäl att anta att Sverige kommer att ha särskilda pro- blem med integrationen.
Och om ni inte är beredda att se det, kommer ni att få svårt att möta de utmaningar som uppstår.

Ni har områden i svenska städer som brandmän och ambulanspersonal inte kan åka till utan polisskydd. Det slår mig som ett enormt problem.
Varför ska det betraktas ur ett klanperspektiv?
Så vitt jag förstår finns det en utbredd misstänksamhet mot staten i dessa områden. Då är det viktigt att förstå att de som bor där huvudsakligen kommer från samhällen där staten alltid betraktats med misstänksamhet. För dem är klanen den grundläggande politiska enheten.

Där kvinnor är friare är klanstyret svagare

Kvinnoförtryck är en väldigt stark markör för och en konsekvens av klanstyre. När vi talar om hedersvåld, måste man förstå vilken typ av heder det är frågan om. Det handlar inte om en enskild mans, eller ett enskilt hushålls heder, utan om en klans kollektiva heder.

Bland amerikanska akademiker är Sverige starkt förknippat med samhällsvetenskaplig forskning, och en lång tradition av att tillämpa empirisk samhällsvetenskap i praktisk politik. Nu ser man istället att det i Sverige finns en total ovilja att erkänna de mest basala, vetenskapliga fakta – som exempelvis grundläggande fakta om kulturella skillnader, hur stabila kulturella värderingar tenderar att vara över tid, och hur motståndskraftiga de är mot försök till påverkan utifrån. Allt detta är väldigt basalt, vetenskapligt sett.
Han är djupt imponerad av Sveriges humanitära ambitioner. Samtidigt är han förbluffad över hur man i det offentliga samtalet i Sverige avsiktligt blundar för kulturella skillnader. Det kommer att påverka Sveriges förmåga att möta de utmaningar som följer av invandringen, och riskerar att underminera svenskarnas mycket hedervärda avsikter att hjälpa människor på flykt.

Vilket samhälle vill vi ha

Vad Weiner säger är verkligen tänkvärt. Ska vi lyckas med integrationen måste vi våga se de kulturella skillnaderna och motverka de delar som är ett hinder för integration. Vissa delar kan vi inte acceptera, såvida vi inte vill överge det liberala och demokratiska samhället och övergå till ett klansamhälle.

Bakom kulturskillnaderna är vi alla människor. I förlängningen handlar det om vilken sorts samhälle vi vill ha.

Det är ytterst märkligt att endast ett fåtal analytiker ser detta, som Nalin Pekul, Bo Rothstein med några andra. Politikerna är både döva och blinda..