Handslag eller inte

Löfven vill reglera personliga ritualer

I gårdagens DN sades bland annat följande i den osignerade ledaren:

Åsikten att män och kvinnor inte ska röra varandra utanför äktenskapet är oerhört konservativ. Men den är inte nödvändigtvis nedvärderande eller diskriminerande. Naturligtvis kan miljöpartisten Yasri Khan anse att män är överordnade – men det har inte kunnat beläggas i veckans debatt.
Det är inte för mycket begärt att den som kommer till ett land försöker anpassa sig till viktiga värderingar och normer. Men heller inte att majoritetsbefolkningen i landet inskränker sina anpassningskrav till områden som verkligen betyder något.
I Sverige vill alltså statsministern numera bestämma hur två människor ska bete sig när de träffas. Frågan är om det är fler personliga ritualer som ska regleras på högsta politiska nivå eller om det bara gäller sådana som direkt påverkar Stefan Löfvens regeringsunderlag.

Medvetet vilseledande

Detta är medvetet vilseledande och det av politiska skäl. Löfven har inte menat att privatlivets sedvänjor ska regleras i lag eller på annat sätt. Religion är en privatsak i ett sekulärt samhälle. Så är också olika kulturella sedvänjor som inte bryter mot vår demokrati, våra mänskliga rättigheter med mera. Sättet att hälsa på är en sådan sedvänja. Ingen har rätt att förneka Khan att hälsa på kvinnor på annat sätt än på män. I partistyrelsen däremot är han en representant för Miljöpartiets politik, och då kan jag inte förstå hur detta ska kunna vara acceptabelt. Ännu värre vore om han skulle blivit minister i Kaplans ställe.

Författaren Lena Andersson tog i en artikel för ett tag sedan upp de olika badtiderna för män och kvinnor. Hon menade att olika badtider i offentliga badhus måste följa jämställdhetens krav och lagar. I helt privata badhus är det en annan sak. Denna åtskillnad kan gälla det mesta, intresseklubbar för kvinnor och så vidare. Så länge det är privat och privat finansierat får man särbehandla kvinnor och män. Denna inriktning delar jag som princip, även om den inte alltid håller fullt ut i alla sammanhang.

DNs ledarartikel gör ingen åtskillnad mellan offentligt och privat. Den blandar samman begreppen.

Ingen bagatell

Ännu värre är åsikten att hälsningsritualer där man skiljer på män och kvinnor är en bagatell.  Särbehandling som inte har saklig grund är första steget till diskriminering. Mellansteget är segregering. Särbehandling, segregering och diskriminering är fast förbundna med varandra.

Gör experimentet i ovanstående utdrag ur DNs ledarartikel och byt ut ordet kvinnor mot hudfärg, kristna eller icke-muslimer. Den muslim, eller annan person, som säger att "jag tar inte svarta män i hand, det är alldeles för intimt", skulle inte behandlas lika överslätande som när det gäller kvinnor. Samma sak om han sa "Jag tar bara muslimer i hand, inte kristna.

Överallt på jorden där allvarlig och ofta statsstöd särbehandling förekommer är segregering och diskriminering regelmässiga förekomster. I muslimska länder där kristna särbehandlas och segregeras från majoritetsbefolkning följer diskriminering och ofta våld.

Tove Lifvendahl för samma sorts resonemang

Tove Lifvendahl för ett nästan identiskt resonemang i sin ledare i SvD. Ej heller hon ser något större problem med särbehandling av kvinnor i fråga om handslag. Särbehandling finns inom idrotten t ex. Det är inget fel med att vägra ta kvinnor i hand, om det inte finns någon diskriminering i övrigt bakom denna vägran. Det handlar i grunden om olika sedvänjor och olika religioner och så vidare. Frågan har många bottnar säger hon.

Jag kan inte förstå varför kvinnor ska särbehandlas i frågor som saknar saklig grund. Det kan tyckas vara bagatellartat med handslaget, men är det inte. Särbehandling är grunden till diskriminering oavsett vilken klädsel "förövaren" har och vilken grupp denne särbehandlar.

Nalin Pekul

För en dryg timma sedan fick min uppfattning stöd av Nalin Pekul i Agenda. Hon gör liksom jag en skillnad mellan beteende i ett offentligt uppdrag och privata sedvänjor. Hon använder också ordet islamist om muslimer som vill införa ett parallellsamhälle i vilket andra lagar och regler ska gälla, oavsett det sker med våld eller inte. Genom infiltration i samhällets partier, institutioner med mera ska det svenska samhället påverkas och sharia införas. Jag har inte vågat använda ordet islamist på det sättet. Jag har talat om konservativa och fundamentalistiska muslimer till skillnad från muslimer utövar våld. De senare har jag uppfattat vara islamister. Fel av mig. 

Det underlättar debatten om man kan tala om islamister som muslimer som vill ändra på demokratin, mänskliga rättigheter, jämställdhet och tolerans, oavsett det sker med våld eller infiltration. 

Hur som helst är det otäckt med den infiltration som förekommer och att vi ger bidrag till organisationer som har som mål att undergräva vår demokrati och yttrandefrihet.