Synliggöra
Rune ställde en fråga i ett tidigare inlägg om att synliggöra det som sker bakom kulisserna som ett sätt att få ändring till stånd av nuvarande samhälle. Bob lämnade också en kommentar om synliggörandet.Rune nämnde vidare hur SAF startade sin propaganda. Jag minns det själv mycket väl. De bytte fot från förhandlingar och deltagande i styrelser och andra gemensamma fora mellan stat, fack och dem själva till propaganda. Tiden var mogen för "den förmenta friheten". Politikerna ställde snart upp. Karusellen var igång.
Om möjligheten att synliggöra vad som pågår bakom kulisserna och hur det påverkar oss, skulle jag vilja säga så här: Synlighet är en nödvändig förutsättning för att få ändringar till stånd. Jag har nämnt det flera gånger i mina inlägg, nämligen att först måste man se problemen och sedan erkänna att de existerar. Det svåra är förstås att påvisa på orsakerna till dem. Men även dessa går att visa med noggrann analys.
Allt är synliggjort
Egentligen har både problemen i samhället och deras orsaker redan synliggjorts. Jag kan nämna Pikettys bok. Ett flertal andra erkända och respekterade ekonomer har visat på dem. Ett flertal teveprogram har visat på problemen och deras orsaker. Debattartiklar har tagit upp frågan. Jag läser i stort sett regelbundet DN och SvD och där förekommer de. Det finns flera böcker i ämnet.Här påminns jag om debatten som förekom mellan Jan Guillou och ett antal historiker för ett par år sedan. Guillou menade att svenska folket inte visste om förintelsen och hemskheterna i koncentrationslägren under nazismen. Tidningarna hade skrivit om dem, menade historikerna. Människor tog ändå inte till sig det som synliggjordes. De var ju själva inte drabbade. Frågan var därför av mindre intresse.
Det finns flera skäl till att upplysning inte biter. Det kan vara ideologiskt motstånd, ointresse och olika förträngningsmekanismer Dem vill jag inte gå in på här. Jag vill istället peka på två företeelser som gör att människor inte bryr sig, trots ett tydligt synliggörande. Bob påminde mig om dem, när vi skype-ade.
Två företeelser
Redan romarna förstod vikten av dessa företeelser. De har gått genom historien, och furstar och regenter har tvingats ta hänsyn till dem. De som inte gjort det har drivits bort från makten.Det handlar om bröd och skådespel. Får folket sitt bröd och får se skådespel, bryr det sig inte om vad som sker i samhället. Så länge det inte drabbar dem själva förstås. Det var inte för inte, som Colosseum i Rom kom till.
I Sverige får vi vårt bröd genom jobbskatteavdrag och så kan vi se på Gladiatorerna på teve. Vi håller oss lugna. Att många är arbetslösa, i utanförskap och fattiga rör inte oss som finns i innanförskap. Vi menar till och med att de lägst betalda ska ha ännu lägre betalt, då det ger oss mer bröd.
Så länge vi får vårt bröd och är i majoritet kommer inget att förändras.
Det är först när massorna drabbas, som politikerna reagerar. Så skedde vid krisen 1929-30 och efter andra världskriget. Då fick vi ett helt nytt samhälle med progressiv beskattning.
I USA har massorna inte fått sitt bröd. Medelklassen som varit den gynnade klassen tidigare är nu svårt drabbad. Det är därför vi kan se en sådan för USA osannolik figur som Sanders dyka upp i politiken, en svensk gammaldags socialdemokrat.
En tredje företeelse
Det finns emellertid en tredje företeelse, som har betydelse och det är det som Niccolo Machiavelli visade redan på 1500-talet, nämligen: "det handlar inte om vem du är, utan vad du synes vara". Han beskrev detta i sin skrift "Fursten". Den skulle vara en ledning för fursten i sin maktutövning. Fursten kunde gärna vara ond och utöva ett genomkorrumperat styre och förse sig och sin familj med rikedomar. Så länge han kunde lura folket med vackra ord och små allmosor kunde han fortsätta med sin onda maktutövning. Folket såg sina problem bottna i annat än furstens politik.
I dagens USA kan de rika sko sig helt lagligt genom de avregleringar som bland andra Reagan genomförde. De kan sko sig ytterligare genom olagliga skattetransaktioner och skatteparadis. När nu folket i USA blivit brödlösa gäller det att följa Machiavellis råd. Låt folket tro att du som superrik är god. Skyll på muslimer och mexikaner. Få folk att vända blicken mot dem. Låt folket tro att du inte representerar makten, trots att du är superrik (Trump). Säg att skattesänkningar är boten. Folket ser inte vad Trump är, de ser bara det han synes vara.
Krisen väntar
Hos oss kommer inget att hända förrän en stor del av oss förlorar vårt bröd. Skådespelet kommer nog att fortsätta och utvecklas till och med. Först när den stora ekonomiska krisen kommer - och den kommer - det menar allt fler, först då kommer något att ske i samhället.Sammanfattningsvis är synlighet en förutsättning, men otillräcklig. Först när större grupper drabbas kommer något att ske, såvida inte Björklund eller Batra lyckas intala oss att ännu fler avregleringar, privatiseringar och skattesänkningar måste göras. Då synes de vara goda politiker och då vänder vi vår kritik mot andra.
PS: Jag återkommer med hur vi bör se på "det goda samhället". Vad för argument finns det för ett sådant? Kan det ha vetenskapligt stöd? Eller är godheten relativ och ändrar den sig med tiden. I praktiken gör den det. Det kan vi konstatera om vi ser i backspegeln. Men finns det ett tidlöst samhälle som är gott, åtminstone i sina grunder. Ofantligt svårt att beskriva, men jag ska försöka. Under tiden jag arbetar med det kommer jag att lägga ut inlägg som kräver mindre tankearbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar