söndag 13 mars 2016

Ja, jag vill leva i jorden

Mellon tar avstånd från "Du gamla, du fria"

     Jag har bara strötittat på Melodifestivalen utom då det kom till finalen. Den såg jag tillsammans med vårt sjuåriga barnbarn, som sov över hos oss. Vi laddade ner Mello-appen och röstade tillsammans.

     Jag såg också det avsnitt när de - som jag uppfattade det - sjöng ett par utländska nationalsånger och vår egen. Vi hyllade olika invandrares nationalsånger tillsammans med vår egen. Vi vill bo och leva tillsammans, svenskar och invandrare här i norden. Jag tyckte detta var fint.

     Men efteråt fick jag klart för mig att man inte sjungit "ja, jag vill leva  i norden". Man hade bytt ut norden mot jorden. Jag blev upprörd.

     I dagens uppföljningsprogram togs företeelsen upp med homosexuella, och transvestitiska  inslag. Det fanns människor som retade sig på det, sades det. Tydligen har HBTQ-personer i större utsträckning än Svensson intresserat sig för melodifestivalen. Jag har inget problem med det. De har ju rätt att både delta i den och åse den. Vi lever i ett tolerant land med mångfald.

     Ingen har däremot reagerat på att man tar avstånd från vår nationalsång. Att säga att man vill dö jorden är dessutom väldigt egendomligt. Det är väl ingen som vill skjutas upp i rymden för att där  invänta döden. Inte blir det bättre av: ja, jag vill dö i jorden. Det är väl ingen som vill grävas ner i jorden innan man har dött.

     Jag förstår naturligtvis att det är ett sätt att ta avstånd från all nationalism.  Men all form av nationalism är inte ond. Den onda kan formera sig kring rasism, fördomar och hat. Den goda kan formera sig kring tolerans, öppenhet och demokrati. Vad jag förstår är väl ändå vår nationalism av en ganska god sort tillsammans med dagens tyska. Vi har ju gjort stora insatser för att ta emot flyktingar. Vi är naturligtvis inte bäst på alla områden, långt ifrån. Men jag ser ingen anledning att skända eller ta avstånd från någons nationalsång eller andra nationalsymboler. Särskilt inte utan anledning.

Låt oss rulla oss i tjära och fjäder

     Vi älskar att rulla oss själva i tjära och fjäder och slå oss med knutpiska i våra försäkringar om vår godhet. Om det har jag skrivit tidigare, så jag ska inte upprepa mig här. Och nu är det vår nationalsång vi ska ta avstånd från. Jag som tyckte det var fint med att sjunga invandrares nationalsånger tillsammans med vår. Det räcker alltså inte, utan i vår godhet ska vi ta avstånd från vår egen.

     Sådant gynnar inte den goda saken. Att ta avstånd från vår nationalsång, vår fana, och vår kultur som om inget svenskt av värde finns för att hylla andras kulturer, det gynnar bara rasister och främlingsfientliga. Dessutom riskerar det att få traditionella svenskar som kan vara rimligt toleranta att vackla. De kanske tycker om Sverige och invandrare på samma gång, precis som jag som tycker att det är fint att sjunga vår egen och andras nationalsånger tillsammans.

Tillägg

Ser på Min sanning med Kjell Albin Abrahamson, journalist. Han är antikommunist. framkommer det i programmet. Det kan jag nog själv kalla mig. Men Kjell Albin säger inte varför kommunismen är fel. Han beskriver hur ojämlikt denna ideologi har varit och hur många som den dödat, fler än nazismen har. Men varför har det blivit så säger han aldrig. Problemen med kommunismen är tvåfaldigt. För det första är den odemokratisk. En elit ska styra över folket. Det dröjer inte länge innan en ond människa tar makten och i rädsla för att bli avsatt börjar förtrycka folket och förbjuda all opposition. För det andra vill den förbjuda så gott som all privat företagsamhet. Det får samhället att stagnera.
Jämlikhet är bra, men diktatur dåligt, Kjell Albin.

PS  Jag håller på med Runes fråga om hur vi kan skapa ett bättre samhälle. Det är en svår fråga , så jag får be att återkomma.

1 kommentar:

  1. Det är säkert många som reagerar på vad jag skrivit. I sådana här sammanhang är det oerhört viktigt att uttrycka sig utan minsta missförstånd och att välja rätt uttryck och ord. De extremt goda och självuppoffrande söker genast efter glipor i resonemanget. Ett tillägg kan därför vara på sin plats och det borde jag haft med redan från början. Det sägs nämligen om den enskilda människan att hon måste älska sig själv för att kunna älska andra. Så säger psykologerna vad jag förstår. Den som älskar sig själv har kärlek över till andra, medan den som haft en dålig uppväxt, blivit mobbad och så vidare och därför har en dålig skälvuppskattning har ingen kärlek att bjuda andra. Att som terapi låta denne utsättas för ännu mer negativa saker om sin person, skapar inte ökad kärlek till andra. Jag tycke mycket väl att detta kan översättas till kollektiv. De som tillhör förlorarna i detta samhälle har ofta lite till övers för andra, särskilt invandrare. Dessa omvändes inte i sin tro av att allt svenskt ska nedvärderas. Det finns ingen motsättning mellan att tycka om sitt eget land och människor från andra länder, snarare tvärtom.

    SvaraRadera