Individuell vs kollektiv godhet

Individens extrema godhet

     Förra inlägget handlade om individers extrema godhet. Vad som kanske inte var helt tydligt i den artikel jag refererade till var att en individs extrema godhet kan vara skadlig i andra änden. Den som ger allt av sig själv för okända människor riskerar att försumma de egna nära och kära. En förälders viktigaste uppgift är väl i alla fall för det första att ge sina barn trygghet. Det innebär kontinuitet i uppfostran och i beteende mot barnen. Föräldrars reaktioner ska uppfattas av barnet som förståeliga och icke oväntade. Vidare ska föräldern finnas till hands eller åtminstone ska en lika trygg person finnas att vända sig till.

     För det andra ska barnet eller barnen känna att de är förutsättningslöst älskade. Det räcker inte med att säga: Mamma älskar dig, som jag hör många föräldrar säga idag. Jag hoppar till när jag hör det. Det låter nästan komiskt, i alla fall i mina öron. Vad då? Det är väl en självklarhet. Det låter som om föräldern tvivlar på sin kärlek till barnet eller som om han eller hon tror att barnet gör det. Jag har aldrig hört mina föräldrar säga så. Ändå har jag känt mig älskad utan någon som helst reservation.

     För det tredje måste föräldrarna lyssna på barnet och framför allt låta barnets personlighet fritt få komma till uttryck. Det innebär naturligtvis inte att man ska avstå från att uppfostra och leda sina barn rätt, t ex ur moralisk synvinkel i hela dess vidd, ej heller avstå från att ge dem ett gott uppförande mot andra människor. Denna inriktning må gälla sexuell läggning såväl som skol- och yrkesval. Upplysa och varna, men respektera, kan vara bra ledord.

     Det barn som kommer ut i världen efter en sådan brygd är tryggt i sig självt. Det behöver inte söka ständig bekräftelse. Obelix blev vaccinerad för framtiden efter att ha ramlat ner i den stärkande brygden som barn. Asterix, som inte ramlat ner i brygden, får livet ut fylla på med den undergörande, men kort verkande brygden.

Svårt att klara dubbla uppgifter

     Vad jag vill säga med detta är att det kan var svårt för den förälder som ger allt i en utåtriktad godhet att fullfölja sin föräldraroll i ovana nämnd riktning. Det är inte omöjligt, men mycket svårt, ty jag talar om den extrema godheten.

Kollektiv godhet

     Sverige är känt för sin näst intill extrema godhet och generositet, inte minst gentemot flyktingarna i dagens kaos. Jag kan inte låta bli att tänka på den extrema godheten hos individer. Många talar om öppna gränser, att alla som flytt för sina liv har rätt att komma in i landet hur många det än handlar om. Min fråga är: Kan detta medföra skador för det egna barnet, dvs för vår välfärd och vår tolerans mot främmande människor, just det som varit grunden för vår godhet?

     Den brittiske chefsredaktören för The Spectator, Fraser Nelson, beskriver i en intervju med SvDs chefsredaktör skillnaden mellan England och Sverige i fråga om flyktingar och andra immigranter.

     I England är arbetslösheten hos engelsmän och invandrare ungefär lika hög. I Sverige är den 4-5 gånger högre hos flyktingar och invandrare. Samtidigt ställer man tuffare krav på invandrare och tiggare i England. Kan de inte försörja sig ska de utvisas, såvida de inte har giltiga skäl att få stanna.
     Det är viktigt menar Nelson att medborgarna känner att myndigheterna har kontroll på situationen.

     I Sverige har man tagit emot flyktingar och invandrare med öppna armar och lagt kontrollen åt sidan. In strömmar sniffande barn och ungdomar och mer avancerade kriminella, som stjäl och misshandlar i städernas centra, och polisen hinner inte med sina uppgifter. Tiggarna får stanna hur länge som helst. Goda människor ger dem mat, kläder och husrum. Myndigheter låter romer slå sig ner på andras marker och bygga kåkstäder, en omöjlighet för en vanlig svenska att använda annans mark på det viset. Detta och liknande saker väcker ont blod hos de medborgare som är starkt utsatta ekonomiskt. När husse har blivit orättvist behandlad har han sparkat på hunden.
 
     Bo Rothstein skrev den 29 juni 2013 en artikel om vad människor förväntar sig av sin statsmakt. Det visade sig vara renhåriga myndigheter, likhet inför lagen och låg korruption. De demokratiska rättigheterna spelade underordnad roll. Han byggde artikeln på den mest omfattande undersökningsdatabasen över människors värderingar som finns, den så kallade ”world value study”. Den gäller 70 olika länder.

     Kan det vara så att den demokratiska delen, att kunna välja sina företrädare, är en fernissa likt uttrycket "jag älskar dig mitt barn" medan en opartisk offentlig sektor, likheten inför lagen, låg korruption och statens kontroll är jämförbar med den trygghet som en förälder förmedlar till sitt barn? Därmed vill jag inte på något sätt nedvärdera den förälder som använder detta utryck. Det går i och för sig bra att förena denna fernissa med god kärlek. Jag ser det på när anhåll. Jag talar om dem som använder fernissan som substitut för den äkta kärleken till sina barn. På samma sätt talar jag om staten som förmedlar godhet men försummar sitt barn, välfärden, toleransen, kontrollen (tryggheten)  och de mest utsatta medborgarna.

Nu måste sägas att det hat mot främmande människor som vuxit fram beror på minst fyra saker.

1. Mängden invandrare och asylsökande på kort tid.
2. Att i strömmen följer terrorister och kriminella av olika sorter.
3. Att myndigheterna är mer eller mindre likgiltiga för att så sker, de har tappat kontrollen.
4. Att vi skapat ett klassamhälle med många fattiga, vars framtid är ännu lägre löner.

Sammantaget är detta mumma för etniska konflikter. Historiska likheter är onödiga. Idag angriper till och med invandrarlandet USA sina minoriteter.

Viktigt skilja agnarna från vetet

     Det finns oavsett man vill det eller inte en motsättning mellan en stats extrema godhet och dess uppgift att styra landet bort från kaos och mot välfärd, trygghet och medborgarnas rättigheter till utveckling. Det gäller särskilt gentemot de fattigaste medborgarna. Den extrema godheten kan komma att bli självdestruktiv och i förlängningen leda till extrem ondska. Vi har sett det förr i historien.

     Jag tror att lösningen för denna konflikt är att vi ska fortsätta med att ta hand om flyktingar som flyr för sina och sin familjs liv. De som kommer hit av andra skäl, vilka de än må vara, ska vi inte släppa in, åtminstone inte under rådande kaos. Det finns naturligtvis gränser för en sådan tillämpning och vissa undantag måste alltid kunna göras. Men den politiska inriktningen måste vara sådan.

     Det kan vara svårt att skilja agnarna från vetet vid gränsen. I vår godhet bör vi hellre fria än fälla. På så vis kan vi komma att släppa in både terrorister och ekonomiska flyktingar. Dessa kan få svenskt medborgarskap på felaktiga grunder.

     Jimmie Åkesson anser att invandrare ska vänta länge på svenskt medborgarskap. Det ska vara en ynnest att få detta.

Tillfälligt medborgarskap 

     Jag är oense med Jimmie. Istället anser jag följande. Efter en snabbkurs i svenska, så att den asylsökande hjälpligt kan klara sig på en arbetsplats, ska han få svenskt medborgarskap och verklig hjälp till arbete. Han ska få känna sig som svensk och få alla rättigheter som följer med medborgarskapet. Dock ska detta vara preliminärt i den mening att det ska kunna sägas upp vid allvarlig brottslighet, som terrorism, våldtäkt, mord, svår misshandel och liknande och därmed kunna leda till utvisning. Även andra brott med något mindre straffvärde ska kunna leda till uppsägning av medborgarskapet och utvisning, förutsatt att det handlar om upprepade sådana brott, kanske tre gånger i följd. Efter kanske tio år ska medborgarskapet bli permanent. 

     En förutsättning för ett sådant tillfällig medborgarskap ska vara att den asylsökande genomgått en kurs i svenska lagar och normer, som mänskliga rättigheter, tolerans och jämställdhet. Sådana kurser har man i Norge och de har uppfattas väl av de asylsökande. På så sätt har de fått chansen att rätta in sig i ledet. Den asylsökande bör också försäkra att han ställer upp på mänskliga rättigheter, tolerans och yttranderättens principer, inte exakt de svenska formerna, men på dess principer som t ex finns hos FN. Eftersom en del flyktingar saknar pass eller andra identitetshandlingar.måste de försäkra att de uppgifter de lämnar är sanna. Har de ljugit om sin bakgrund, ska det också kunna leda till uppsägning av medborgarskapet och till utvisning. Naturligtvis får det inte handla om petitesser utan om grova lögner. 

     Jag är fullt medveten om att ett sådant tillfälligt medborgarskap kan upplevas som diskriminerande. Men jag tror att vi på detta sätt tillgodoser människor godhjärtade inställning att ta emot verkligt utsatta människor och sätta stopp för annan invandring, även om det sker med försening. Därigenom botar vi den känsla av övergivenhet som våra egna utsatta medborgare har på grund av att staten misslyckats med sin uppgift. Jag talar då om att tillgodose människors behov av god offentlig förvaltning, rättvisa i handläggningen och låg korruption. Inte minst så kommer staten att visa att den har kontroll över landet och motverkar det kaos som nu råder. Det behövs naturligtvis andra åtgärder också som god integration. Men det har jag skrivit om tidigare flera gånger.

     Idag är det många som kommit in i landet på felaktiga grunder och som beter sig ytterst illa och det får de asylsökande klä skott för som kommit hit med de bästa syften att inordna sig i vårt land.

     Vad är annars alternativet? Att vänta under lång tid med medborgarskapet som Jimmie föreslår? Att ge dem medborgarskap ganska omgående och inte kunna utvisa dem efter allvarliga brott? Visste vi vad som är äpplen och päron, vore det inget problem. Men det är det vi inte vet.

Tillägg

     Upproret i Syrien har sin  grund i klimatuppvärmningen. Det var torka och svält som drev fram protesterna. Det kommer att komma fler flyktingar allt efter som klimatet värms upp. Till dess måste Miljöpartiet fixa system för bättre mottagande som de säger. Good Luck. 

     Det sista var lite väl uppgivet inför framtiden. Tyvärr är jag både besviken på Miljöpartiet och pessimistisk inför framtiden.