Islam och mänskliga rättigheter

 Sverige, öppet, tolerant och individualistiskt 

   Enligt ett amerikansk opinionsinstitut är Sverige det mest toleranta, öppna och individualistiska landet i världen (åtminstone för ca 15 år sedan). Hur kommer detta sig? Vi har ju uppfattats som kollektivistiska, t ex i jämförelse med amerikanerna. Jo, det beror på att vi är sekulariserade till max. Vi litar mer på statens och kommunernas myndigheter än till präster. I religiösa delar av världen litar man mer på imamen, prästen och påven, än på staten. En spanjor jag träffade för mer än 20 år sedan, kunde inte förstå att svensken löd, om den svenska staten sa att vi ska ha på billyset under dagtid. "Jag", sa han, "är fri och jag bestämmer över mig själv".
   Hans frihet gällde emellertid bara gentemot staten. Om hans präst skulle ha sagt att han skulle ha på billyset på dagen, hade han lytt oförbehållsamt.

   Ser man efter på opinionsundersökningens grafik, upptäcker man att det protestantiska Nordtyskland kommer tätt efter Sverige i öppenhet, tolerans och individualism, medan det katolska, södra Tyskland är mer intolerant, stängt och kollektivistisk.

Religioner både sammanhåller och exkluderar

   Religion har både en sammanhållande och exkluderande mekanism. Vi känner till sektens funktion. Ju radikalare en religion är i förhållande till samhällets allmänna värderingar, desto mer sluter den sig samman och exkluderar andra. I sin slutenhet förstärker den sektens påbud.

   Därmed inte sagt att all religion alltid fungerar så. Det finns religioner och varianter av dem, som följer med i samhällets utveckling. Därmed inte heller sagt att sekulära stater alltid är toleranta, öppna och individualistiska. Det räcker att nämna Nazityskland som exempel. Det avgörande är om landet och dess invånare anammar det vi kallar mänskliga rättigheter och demokrati.

Toleransen nödvändig storhet i ett mångkulturellt samhälle

   De mänskliga rättigheterna med sin tolerans m m, är en förutsättning för att demokratin ska fungera. Det gäller särskilt i ett mångkulturellt samhälle. Ett annat fundament för demokratin är tillit mellan medmänniskor och förtroende för myndigheter. Motsatsen är gruppegoism, främlingsfientlighet och avståndstagande från staten.

   Som svenskar (jag vet att det finns undantag) är vi således toleranta och tillitsfulla. Vi öppnar våra gränser. Vi sätter oss till värns mot all form av främlingsfientlighet. Vi slår till direkt mot den som säger något, som på minsta sätt kan vara negativt mot någon minoritet. Vi kallar denne rasist.
   Vi slår oss med knutpiskor och rullar oss i fjäder och tjära och skriker: "Detta är min rening. Jag är ingen rasist, utan en tolerant svensk."

Godtrogen öppenhet mot förslagen gruppegoism

   Jag minns kalla kriget. Det slutna Sovjet mot det öppna Väst. Hur lätt var det inte för Sovjetagenter att ta sig in i det öppna USA och in i hjärtat av hemlig forskning. Både arbetet med atombomben och med vätebomben följdes av Sovjetagenter och rapporterades vidare till Sovjet. Stalin kände till resultaten bara dagar efter att de kommit forskarna till del.
   Jag minns de Västagenter, särskilt från USA, som skickades till det slutna Sovjet för att på samma sätt verka som rapportörer där. Redan när de landade vid stranden i sina gummibåtar, togs de av KGB. Sovjets spioner hade rapporterat dem till KGB, redan när de satte sig gummibåten. 

   För 30 år sedan läste jag Isac Deutschers trilogi om Trotsky under revolutionen 1917 och tiden fram tills han mördades i Mexico. Det kommunistiska upproret var ett uppror med demokratisk stämpel.
  Men med förslagenhet och slutenhet hos bolsjevikerna slogs den öppna och demokratiska falangen, menjevikerna, ner. I slutändan tog den förslagne Stalin över all makt.   

Öppenhet och tolerans i underläge

   Ett samhälle med öppenhet, tolerans och tillit är per definition i underläge mot ett slutet, intolerant och misstänksamt samhälle. Det gäller också i dag. I det första samhället härskar godtrogenhet. I det andra härskar slughet.

   I vårt öppna samhället tar sig förklädda fiender lätt in. Vi tror gott om människor och tror därför inte att det onda som händer verkligen händer. Vi opponerar oss inte tydligt mot det förryck som vissa muslimer utövar i förorterna, ty det sker på marginalen säger vi. Vi räds att påtala det, ty vi kan bli kallade rasister, det värsta som kan drabba oss. 

Det rätta islam

   Jag har skrivit om islamister, radikala och demokratiska muslimer. Jag har nämnt att enligt rapporter och åsiktsstudier, så växer radikalismen i våra förorter. I lugn och ro kan islamister och radikala muslimer attackera judar, kristna och till och med muslimer som inte klär sig och uppför sig i enlighet med sharialagarna. Detta fenomen är en sak i sig. 

   Vad värre är, och det är det som verkligen skrämmer mig, det är beteendet hos islams högsta företrädare i Sverige. Jag har tidigare nämt Sveriges unga muslimers ordförande, Rashid Musa, om hur han kallar en kvinnas begäran om hjälp i kampen mot islamismen för en islamofobisk fråga. Nu är han ute igen. När Patrik Kronqvist, krönikör i Expressen tror jag att han är, skrev i en bloggpost om hur staten ska hjälpa till att skydda moskéerna från attacker, sa Musa på sin hemsida, att Kronqvist inte var trovärdig. Han hade nämligen intervjuat Nalin Pekgul tidigare. Som ni vet är hon muslim och företrädare för ett demokratiskt islam. Genom att intervjua Pekgul och visa upp hennes åsikter hade han bidragit till att muslimer utsätts för hatbrott och diskriminering.

   Jag har också skrivit om Muslimska rådets ordförande Elvir Gigovic, som stött samma tanke. Även han är ute igen. Nu  säger han att Åkessons förslag om att undersöka åsikterna i förorterna är bedrövligt och innebär åsiktsregistrering. I så fall är väl alla opinionsundersökningar åsiktsregistreringar. Opinionsundersökningar ger kunskap och kunskap är utgångspunkt för åtgärder. Muslimska rådet har också sagt att det är rasism, som Mona Sahlin gjorde, att be muslimska rådet ta avstånd från terrororganisations IS. Det är skam att antyda att Sahlin är rasist. Sahlin som har gjort så mycket för muslimerna i Sverige.

   För mig är det rätta islam, det islam som går att förena med mänskliga rättigheter och demokrati. Men det tycks vara långt borta här i Sverige och dessutom har jag ingen talan som icke lärd i koranen och islams urkunder. Det har islamska rådet och ungmuslimerna däremot, och de har nu satt ner foten.

Vi klara det inte ensamma

   Jag har också skrivit om att vi inte klarar själva, som icke-muslimer, att lyfta förorterna i ekonomiskt hänseende och att få bort radikaliseringen. Vi behöver moskéernas och de muslimska förbundens hjälp att skapa ett demokratiskt islam. När ni både avvisar vår begäran och kallar oss rasister och islamofoba och samtidigt inte vill lyfta fram radikaliseringen i ljuset, vilket är en förutsättning för adekvata åtgärder, tappar jag fullständigt förtroendet för er och därmed för islam. För det är väl ändå så att ni företräder islam, eller?

   För att förverkliga ett gott Mångfaldssverige, där islam kan finnas och verka tillsammans med andra religoner och sammanslutningar, måste vi ena oss i kampen för mänskliga rättigheter och demokrati inklusive yttrandefrihet.

Jag kämpar ensam

   Jag kan i denna situation av ensamhet berätta att jag kommer att kämpa utan er hjälp mot den rasism som riktar sig mot muslimer, men också mot den rasism som muslimer kan vara bärare av mot icke-muslimer. Ty det är lika mycket rasism hos muslimer att angripa judar och kristna i förorterna, som det är hos oss icke-muslimer att angripa muslimer. 

   Jag kommer att försvara er rätt som muslimer att leva i Sverige, att bygga moskéer och er rätt att utöva er religion. Jag anser till och med att muslimer, som är en diskriminerad minoritet, behöver särskild hjälp att komma in i samhället, få utbildning, jobb och bra bostäder, en slags positiv diskriminering. 

   Men samtidigt kommer jag att kämpa lika hårt för de segrar vi vunnit på området mänskliga rättigheter och demokrati. Vi har kämpat genom århundraden i Väst för att skapa frihet, trygghet och lika rättigheter mellan religoner, etnicitet, sexuell läggning och kön. Vi har mycket kvar att göra och den kampen vill jag fortsätta föra på denna blogg. 

Tillbakagång

   Vi har redan fått ta flera steg tillbaka med hänsyn till islam. Särskilda badtider för män har införs i badhusen, på begäran av muslimska män.
   Lars Vilks lever på hemlig ort med polisbevakning dygnet runt efter att ha smädat profeten. Lars Vilks är inte min idol precis. Men i yttrandefriheten ingår att - med vissa undantag - få uttrycka sin åsikt, även med ironi och avsky för åsikter man inte gillar. Det gäller även mot de åsikter profeten Mohammed hade.
   Författaren Lena Andersson skymfade Jesus i programmet Sommar för några år sedan, och det än värre än vad Vilks gjorde med profeten. Jag tycker ganska illa om både Vilks och Anderssons attacker, men sådana attacker ingår i yttrandefriheten.

   Islam, lika väl som kristendom, blir en politisk organisation så fort den vill att den egna tron ska gälla i samhället. Det måste ingå i vår yttrandefrihet att ironisera över varje trossystem, religiöst eller sekulärt, som vill förmå oss att övergå till deras tro.
   Till skillnad från Vilks lever Andersson öppet utan polisbeskydd. När det gäller ironisk kritik emot islam och profeten har ni lyckats. Inga satirteckningar görs mot islam. Ingen vågar helt enkelt. Jag håller det för sannolikt att en ny lag mot hädelse införs i framtiden. Vi kan nämligen inte skydda alla som skymfar islam. På Irland har det redan skett.

Tragiskt

   Det är tragiskt att ni i Sveriges unga muslimer och Muslimska rådet inte vill delta kampen för ett demokratiskt islam tillsammans med Nalin Pekgul, Mona Sahlin, mig och många andra. Era avståndstaganden och mörkläggningar är ödesdigra. Det gynnar SDs syn att islam i sin helhet är problemet. Hatet mellan muslimer och icke-muslimer kommer att eskalera.

   Vi kan inte ge efter på de mänskliga rättigheternas och demokratins krav, och ni tycks inte vilja ha ett demokratiskt islam. Jag kan inte tolka er på annat sätt. Om så inte är fallet, göm er då inte i skuggorna. Tala om var ni står.

  I annat fall får vi hoppas på ett nytt islamiskt förbund, ett som kan ingå i vår demokrati och som kämpar för såväl muslimers som andra minoriteters rätt att leva i harmoni och rättvisa med varandra.