Apokalypsen har börjat

Läs mitt inlägg från den 19 november 15. Det förklarar en del otydligheter som finns i detta inlägg. Det finns egentligen inget sakfel, men tyvärr är det färgat av min upprördhet över Parisdåden och har därför blivit lite skevt.

Muslimer, intolerantare än vi trott

   Radikal islamism representerar inte hela islam, men islam har ett problem med radikal islamism, skrev Ivar Arpi i Svenskan i går.

  Vittnesmål kommer från förorterna om kvinnoförtryck. Det handlar inte om många, det är förvisso sant, men en och annan hustru, dotter eller syster skjuts eller ramlar ut från balkongen. Många muslimska kvinnor vill klä sig västerländskt och leva som vi i ett fritt och öppet samhälle. De bespottas eller får allvarliga tillsägelser att skyla hår och kropp. Vänstern har hävdat att dessa vittnesmål inte tyder på något problem. Det måste undersökas säger de, precis som klimatskeptikerna säger om klimatuppvärmningen. Nalin Pekul, muslim och socialdemokrat, flyttade från Tensta på grund av en ökande muslimsk radikalisering. Hon ville inte att hennes dotter skulle växa upp med de fördomar som visades mot svenskar och andra etniciteter, uppgav hon själv.

   Är dessa vittnesmål osanna eller överdrivna? Har de inte alls med islam att göra, bara med social misär?

   Vi har fått se unga muslimska kvinnor med dold kamera i Uppdrag granskning be om råd hos imamer eller andra framträdande representanter för moskén efter att de berättat att de misshandlats av sina män. De har fått rådet att gå hem och be sin man om förlåtelse, ty de har ju fått stryk och måste då ha varit olydiga. Dessa representanter för moskén säger också inför dold kamera att man kan slå sin hustru (dock inte alltför hårt), om hon varit olydig.
Har detta inte med islam att göra, utan bara med social misär? Är det så marginellt att vi inte behöver bry oss?

   Sådana frågor bör man inte ställa om en minoritet. Det kan leda till rasism, hat och våld. Men faktum är att den muslimska minoriteten är ganska stor, 1,6 miljarder. Fatwor  och terrorister kan skickas över gränserna utan kontroll för att mörda otrogna, som är för frispråkiga eller som med militära medel motsätter sig islams erövringskrig.
   Har jag blivit islamofob när jag ställer dessa frågor?

Skrämmande information

   Arpi visar i nämnda tidningsartikel på flera fall, som kan öka på vår islamofobi. Representanter i vissa moskéer skriver uppmuntrande mail till IS-jihadister. Det handlar bland annat om Sveriges unga muslimer och Islamska förbundet. De är måna om att kalla alla för islamofoba som påtalar vad som sker inom en del moskéer.

   Själv blev jag upprörd när den unge ordföranden för Sveriges unga muslimer i teveprogrammet Debatt för en tid sedan sa till en av de kvinnliga deltagarna, som hade yttrat sig, att hennes ord var islamofoba.  Jag minns inte exat hur orden föll, men hon hade sagt att muslimer också måste hjälpa till att stävja islamismen.
  Han förnekade med detta svar att islamism existerar eller att den i vart fall inte uppstår ur islam eller så struntar han i om den finns eller i värsta fall stödjer han den. Någon annan tolkning kan jag inte se.  Det är sådana svar som göder islamofobi.

   Arpi nämnde också en studie av den tyske sociologen Ruud Koopman. Den visar att radikal islam är mer utbredd i Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Belgien och i Sverige, än vi trott. Både fundamentalism och fientlighet mot andra grupper är relativt vanliga. 43 % av svenska muslimer (med rötter i Turkiet) vill inte ha homosexuella som vänner. 37 % anser att man inte kan lita på judar. 43 % av svenska muslimer anser att islam borde återvända till sina rötter och 67 % tycker att det bara finns en tolkning av islam.  52% tycker att det är viktigare att följa religiösa lagar än svenska.

   Jag vet inte hur relevant Koopmans studie är, men den och ovan nämnda vittnesmål visar på ett allvarligt problem hos islam. Islam tycks ha något inbyggt i sig som lätt övergår till intolerans med hat och våld mot otrogna som judar, västerlänningar, ja alla som inte böjer sig för islam.  Vad är detta? Kanske ger nedanstående artikel i Aftonbladet svar.

Islams messias och apokalypsen

   Religionshistorikern Eli Göndör hänvisade i Aftonbladet i går till McCants bok, "ISIS the appocalyps, the history, strategy and doomsday". Med gedigen kunskap om islams urkunder förklarar han, säger Eli Göndör, att det finns apokalyptiska föreställningar om en förlösande "messias mahdi" som är av profetens släkt och som ska återupprätta muslimers heder världen över. Sådana föreställningar började redan på 600- och 700-talen, då det nya muslimska imperiet styrdes från Damaskus. I berättelserna leds trupperna av män med svarta fanor, som utkämpar det sista avgörande slaget i norra Syrien. Dessa berättelser finns inte i koranen utan är samlade i hadith, som är en ofantlig samling berättelser om Mohammed och hans anhängare medan de levde. Var och en kan i dessa berättelser finna det han söker.

   När den arabiska våren kom kopplades den ihop med de apokalyptiska berättelserna. Assad, kristna shiamuslimer och andra minoriteter definierades genast som kefir. Snart skulle det jordiska helvetet bytas ut mot en muslimsk gemenskap. År 2012 trodde hälften av arabvärldens 380 miljoner muslimer på att deras messias var på väg.

   Hudud är en mindre del av sharia och befattar sig med bestraffningar. Alla former av utomäktenskapligt sex och homosexualitet straffas med döden. Hudud används som avskräckningsmedel av IS och andra IS-anslutna grupper ute i världen.

Det ideologiska kriget har börjat

   Precis som bland invandrade muslimer i EU har alltså runt 50% av de arabiska muslimerna en icke-demokratisk och intolerant syn. Om det är så, har vi ett större problem än vi kunnat ana. Och om denna del anser att de apokalyptiska striden börjat som ska leda till en slutlig muslimsk gemenskap, har vi ett akut problem framför oss.
  Det ideologiska kriget har med andra ord börjat. Den totalitära och intoleranta delen av islam mot den västerländska, toleranta och öppna. Vi får se mer av sprängningar och skjutningar. Deras yttersta mål är att Uma (den muslimska gemenskapen) ska segra över vårt öppna och toleranta samhälle, byggt på mänskliga rättigheter. Deras kortsiktiga mål är att destabilisera vårt samhälle och få oss att vända oss mot våra muslimer. Det ska de inte lyckas med. Vi ska aldrig låta oskyldiga få betala för vad det radikal islam gör. Gör vi det har IS lyckats och vi förlorat.

Två förhållningssätt

   Vi kan förhålla oss på två sätt gentemot den information som Arpi och Göndör gett oss. Det ena är att säga att allt är islamofobi. Då behöver vi inte göra särskilt mycket, bara bomba IS och i övrigt vänta tills stormen bedarrat och de radikala muslimerna i våra förorter överger sin kriminalitet, blir toleranta och demokratiska.

   Det andra förhållningssättet är att säga, oj vi har ett problem och vad går vi då? Tja, vi måste som jag sa i förra inlägget eliminera det onda IS och sen under kanske en eller två decennier skydda befolkningen i dessa områden och i samarbete med toleranta muslimer bygga upp en icke-totalitär och tolerant stat med eller utan muslimska förtecken.
   Men det räcker inte. Vi måste eliminera förorternas problem. Det betyder inte att vi ska marschera in i förorterna och missionera om vår syn på samlevnad. Vi ska hjälpa dem att bygga upp förorterna med bostäder, skolor, jobb, företag och trygghet, och det måste vi göra i samarbete med muslimer och andra nationaliteter. Först eller i samband med det kan vi missionera om tolerant samlevnad och mänskliga rättigheter. Det är först då vi visar att vi menar allvar med att minska deras utanförskap. Det kommer att kosta, men vi tar igen det på sikt.
   Men hälften  av muslimerna är ju intoleranta och totalitära, hur ska det då gå? Jag skulle säga att vi har minst hälften av muslimerna med oss och visar vi upp att vi menar allvar får vi fler med oss. Dessutom är jag övertygad om att när det kommer till Hudud, den extrema formen av straff, så är långt över hälften av muslimerna emot denna form. De upprörs precis som vi.

   Tyvärr tror jag att varken politiker eller vi medborgare är villiga till sådana uppoffringar för att hjälpa förorten. Skattesänkningar, skolbetygens vara eller icke vara kommer att vara viktigare. Tyvärr.