Sötebrödsdagarna är slut

Kassan är tom, säger Magdalena Andersson

     Är det så konstigt. Den förra regeringen - och till viss del socialdemokratin - har sålt ut eller lagt grunden för så mycket utförsäljning av vår infrastruktur de bara orkat med, tågtrafiken, elproduktion, de kommunala elbolagen, telelinjerna, pensionerna, äldrevården, skolan, sjukvården, apoteken, bilbesiktningen m m.

     Detta har skett med motiveringen att vi medborgare skulle få ökad valfrihet. Det egentliga skälet är att kapitalägarna ska komma åt det kapital som göms i dessa institutioner och framför allt de inkomster som dessa alstrar. Med minimal skatt via skatteparadis och räntesnurror skor de sig och de har nu blivit en rik maktelit, som i praktiken styr över demokratin.
     Där står vi med vår valfrihet. För en resa från en ort till en annan, måste vi köpa biljetter av olika bolag på olika försäljningsställen och orter. Vi ska välja det bästa pensionsbolaget (hur ska jag veta vilket som ger bäst pension?) Ute i landet finns det - i bästa fall - en skola, ett äldreboende och en vårdcentral att välja mellan och vill dessa människor resa har de att välja mellan att resa med bil eller att inte resa alls.

     Just utanför städerna är SD som störst och dess väljare kallas rasister av oss i stan. Den här förmenta valfriheten är väl en sak. Det värsta är suboptimeringen och de enorma  skatteförluster samhället drabbats av. Med pengar på fickan från skattesänkningarna köper vi verkningslösa eller skadliga hälsopreparat, nya kläder i det svängande modet och den senaste iPhonen, vars främsta egenskap är ny färg och form. Eliten styr in oss på denna konsumtion med hjälp av försåtliga planteringar av rädslor, mode och ovetenskapliga nyttoeffekter.

     Tänk om ett företag skulle sälja ut de verksamheter som är grunden för dess existens och leva loppan för pengarna.
     Nästa kassako för staten att sälja ut är Svenska spel, en försäljning dikterad av EU. I verkligheten är den dikterad av kapitalister som vill åt våra spelpengar. Vi säger att vi vill behålla Svenska Spel för folkhälsans skull, vilket knappast är med sanningen överensstämmande.

     EU säger att det är för de skattepengarnas skull. Vi borde rakryggat tillstå att så är det. Vårt skäl är just skattepengarna. Istället skyller vi på folkhälsan. Så internaliserad är den liberala synen att vi inte vågar tala klartext.
     Verklighetens folk ska själva bestämma över sina liv vid köksbordet. Nå´t i den stilen har Göran Hägglund uttryckt det.

     Med pengar från dessa försäljningar, från nedrustning av försvaret och från en real nedrustning av våra skyddsnät, har vi under årtionden kunnat leva loppan och ändå i EU kunnat hyllas för god statlig ekonomi.
     Men nu är pengarna slut och det finns inte mycket kvar att sälja ut (utom resten av Vattenfall och LKAB). Bidragen kan vi knappast sänka mer. Det skulle ge politiska återverkningar, långt större än de vi hittills sett. Vi kan ej heller höja momsen. 25 % är väl ett maximum. Återstår att höja inkomstskatterna eller att avrusta välfärden, som vi gjort med försvaret.
     Så har vi klimatuppvärmningen att ta itu med. Åtgärderna har vi skjutet på, eftersom lågt bensinpris varit viktigare.

     Så har vi invandringen att ta itu med. Det är inte sant att vi kan ta emot hur många asylsökanden och invandrare som helst. Det kostar pengar att bygga bostäder, klä och föda dem och att sedan integrera dem i vårt samhälle. Investerar vi i denna integration kostar det idag, men generar intäkter sedan, om vi nu ska se asylsökande enbart i ekonomiska termer. Mitt svar är inte i första hand att minska invandringen som SD föreslår, utan att investera i integration.

     Ska bli intressant att se hur MP och Socialdemokraterna löser denna ekvation. Hur de än gör kommer de att få skulden för den försämring som under en tid är nödvändig. Alliansen kommer tillbaka och SD växer än mer, särskilt på landsbygden och hos det så kallade prekariatet.

     Det är märkligt att Socialdemokratin har stammat och himlat med ögonen, när nyliberalismens idéer kommit på tal. Istället för att ta avstånd har de jamsat med i detta ekonomiska mode.

     Nu står vi där. Gud bevare konungen och folket.