Erik Helmerson och den politiska debatten

Erik och Alliansen har rätt

     Alliansen hävdar att de slussat mycket pengar till skola, vård och omsorg. Erik Helmerson i DN (25 april) säger samma sak: att resurserna till vården gått upp stadigt, att Sverige ligger i världstoppen vad gäller pengar per skolelev.
     Det stämmer. Jag håller med. Alliansen har satsat rejält på välfärden. Det är bara det, att ju mer de satsar, desto sämre går det. Skolresultaten sjunker, omsorgen haltar betänkligt både i hemtjänsten och på vårdhemmen. Nu sjunker också resultaten i den svenska sjukvården enligt de senaste undersökningarna.
     Om man har ett system med valfrihet, avreglering och privatisering av välfärden och detta uppvisar stora problem, varpå man skjuter till nya pengar och det då går ännu sämre, varpå man skjuter till ännu mer pengar och det då går ännu sämre, måste man då inte dra slutsatsen att det är något fel på själva systemet? Eller ska man skjuta till ännu mer pengar?

     Erik säger att bilden av den sammanfallande svenska modellen är falsk, vilka käller man än går till. Vi har fortfarande ett skattetryck som är bland det högsta i världen och skatteintäkterna har ökat. Sverige ligger trea i världen i fråga om ett antal välfärdsindex, säger han. Och det är rätt Erik.
     Det är bara det att det går utför från en väldigt hög nivå, och det går fort. Det finns inget land inom EU där klyftorna ökar så snabbt som i Sverige. Vi är tillbaka på 1940-talets nivå i fråga om ekonomisk ojämlikhet. Inom hela västvärlden ökar klyftorna, men mest i Sverige.

     Människor tror att resurserna till välfärden minskat eller varit oförändrade, säger Erik och hänvisar till en undersökning. Självklart tror de det. Du har återigen rätt Erik. Det är bara det att de människor inte kan föreställa sig att så mycket pengar skjutits till för vårt system för välfärd och att just det varit orsaken till dess försämring.