Lars Calmfors

Sänk lägstlönerna

     Jag får en stark impuls att skriva på bloggen, när jag läser dagens tidningar. Jag har emellertid svårt att hinna med allt. Det är jobbigt att vara pensionär med all den valfrihet som finns. Man vill göra allt.

     Flera påbörjade inlägg finns. Här kommer ett till, som jag trots allt hoppas kunna lägga ut idag.

     Lars Calmfors skriver i dagens DN att vi måste sänka lägstlönerna för att fler ska få jobb. Det är andra gången han framför denna åsikt i DN. Han menar för det första att kritikerna, i huvudsak på vänsterkanten, har en tendens att se allt i svart och vitt, i gott och ont. Det ligger säkert en del i det. Det är en mänsklig egenskap, som inte bara finns på vänsterkanten.

     För det andra menar han att dessa kritiker bara kan acceptera en åtgärd i taget, t ex utbildning, istället för flera, t ex att både sänka lägstlöner och satsa på utbildning. Calmfors vill för sin del ha både och. I andra länder är löneskillnaderna större. Därför borde vi öka våra löneskillnader i konkurrensens namn, menar Calmfors.

Är ekonomi en vetenskap

     Det skulle faktiskt mycket väl kunna vara så att sänkta lägstlöner ger fler jobb. Men borde det inte i så fall gälla över hela linjen? Varför bara sänkta löner för de lägst betalda? Svaret blir antagligen att det är de med lägst lön som är utan jobb. Det hela låter i förstone bestickande. Men varför kan alla inte ställa upp i solidaritetens och den nationella konkurrensens namn? Det skulle skapa massor av jobb, eller?
     Det går naturligtvis inte, därför att samhället inte längre bygger på solidaritet, är mitt svar.

     Henry Ford accepterade en gång högre löner för arbetarna på sina fabriker, men först efter utdraget motstånd. Bilarna skulle bli för dyra, hävdade han. Till sist gav han med sig. Det fick till följd att allt fler bilar kunde säljas och att priset på dem sjönk.
     Orsaken är enkel logik eller rent bondförnuft, om man så vill. Det är något som ekonomerna har svårt för.
     Här är förklaringen. Lönerna ökade inte bara för de lågt betalda arbetarna, utan också hos andra inkomsttagare - förhållandevis - lågt betalda. Det fick till följd att allt fler fick råd att köpa hans bilar.

     I ett teveprogram som analyserade den ekonomi som råder i dagens samhälle, medgav Calmfors att man inte räknat med sådana effekter.
     Bakgrunden till frågeställningen i teveprogrammet var nämligen att man som ett experiment sänkt lägslönerna på ett företag inom en viss bransch. Det var ett lyckat experiment. Försäljningen ökade. Man sänkte därför lägstlönerna inom hela branschen. Även det var lyckat. Branschen blomstrade. Den ekonomiska eliten drog därför slutsatsen att man borde sänka lägstlönerna inom hela ekonomin. Så gjordes också. Och nu läser vi titt som tätt att det är just detta vi måste göra, sänka lägstlönerna ytterligare för att fler ska få jobb. Och vad har resultatet blivit efter dessa allmänna lönesänkningar?

     Svaret är följande. Ekonomerna har en uttalad tendens att betrakta allt med sin egen logik. Ett inom-system-tänkande utan vetenskaplig grund. Redan i slutet av sextiotalet fick jag lära mig på universitetet att man bara kan dra slutsatser om den population från vilken man draget urvalet.
     Detta vetenskapliga faktum är inget för ekonomerna.
     När man tillämpade sina fynd från en enskild bransch till hela ekonomin frångick man den undersökta populationen, som var just den enskilda branschen. De sänkta lönerna inom hela ekonomin, fick den allmänna köpkraften att minska. Det säger ju bondförnuftet. Efter lönesänkningen fanns inga andra branscher, som kunde stå för konsumtionen. Alla med låga löner var nu "fattiga". Försäljningen sjönk. Arbetslösheten bredde ut sig och är hög än idag, i Sverige och i EU. Trots att Calmfors medgav detta misstag, återkommer han med allmänna lönesänkningar för de lägst betalda. Varför är en gåta, i alla fall för de flesta utanför ekonomernas krets.

Om Calmfors har rätt

     Men anta att Calmfors har rätt. Varorna blir billigare. Över- och medelklass konsumerar mer än vad de fattiga konsumerar mindre på grund av minskade inkomster. Samhället blomstrar. Konsumtionen ökar. Arbetslösheten minskar
     Jag frågar mig då vilken sorts samhälle vi vill ha. Är det ett samhälle med allt större inkomstskillnader mellan fattig och rik? Är det ett samhälle med allt större kulturella skillnader mellan fattig och rik? Som bekant var slaveriet mycket lönande för alla utom för slavarna förstås.
     Hittills har löneökningarna i alla fall inte haft avsedd verkan. Arbetslösheten har tvärtemot de ekonomiska lagarna ökat. Kanske måste vi sänka lägstlönerna till svältnivå för att de ska träda i kraft. .

     Har Calmfors rätt, måste det väl vara något fel på själva idén bakom samhälles ekonomiska system - såvida man inte vill ha ett samhälle som ovanstående.
     Eftersom vår ekonomi är global, ser jag ingen nationell lösning. Vi i medelklassen måste göra de fattiga ännu fattigare och konkurrera med deras fattigdom. Då kan vi som har det lite bättre ställt njuta frukterna av deras uppoffringar. Ingen trevlig framtid för de fattiga. Frågan är emellertid vad detta leder till för oss i medelklassen i slutändan. Kommer allt fler att strömma till SD och andra extremistpartier i världen? Kommer dessa partier att ta över? Kommer vi att behöva skydda oss med galler för fönstren, med larm och gated communities? Leder det till krav på revolution? Till en polisstat med en kontrollerande säkerhetspolis? Eller kommer de fattiga att lydigt uppoffra sig för oss? Jag tror inte det.

     Människor känner sig maktlösa. De flyr politikerna. De politiska partierna har inga visioner. De talar bara om teknikaliteter och dagsfrågor. Det enda parti som har en uttalad vision är SD - tyvärr. De lyfter fram ett gammaldags folkhem som motvikt till dagens segregerade och visionslösa klassamhälle. Vill vi ha det så? Var är socialdemokratins och de övriga partiernas visioner?

     Flera "filosofer" och ekonomer varnar för utvecklingen, och de återfinns inte bara på vänsterkanten.

Ekonomin blir vetenskaplig på riktigt

     Calmfors och andra ekonomer bör läsa Daniel Kahnemans bok om det långsamma och snabba tänkandet. Han är psykolog, men har fått nobelpriset i ekonomi för sin forskning om människans sätt att tänka och fatta beslut. Det är ganska talande för dagens ekonomer att det måste vara en forskare från ett helt annat fält än ekonomin för att ekonomerna ska lämna sitt inomvetenskapliga tänkande. En ny forskning har sett dagens ljus, nämligen om beslutsfattandet inom ekonomin. Den ska bygga på riktig vetenskap, allt tack vare psykologen Kahneman. Hoppas att Calmfors läser den.

Utöver det måste finansbranschen återgå till vad den en gång var, en service till vår industri och våra företag. Banker ska låna ut kapital till företag som vill expandera eller startas, till hushåll som vill köpa hus. Finansbranschen har blivit mer av en egen och avgränsad bransch, som förmerar kapital utanför den reala ekonomin. Det är ohållbart i längden. Rikt kan ett samhälle bara bli genom arbete och produktion. Det vet inte ekonomerna, men det vet alla med bondförnuft.