Svensk jakt kritiseras

Jag stödjer svensk jakt i grunden

Torsten Mörner, f d ordförande i Svenska Jägarförbundet och ordförande i svenska viltmatakademin tycker i SvD från 4 april illa om att "kändisar" som Henrik Ennart ondgör sig över den svenska jakten. Den liknar mer en safari, där vi dödar djur för nöjes skull.
Mörner svarar Ennart med att köttet från jakten är viktigare än trofén. Jakt handlar om att djur som skjuts i naturen slipper åka i långa transporter inför sin egen slakt. De dör istället av en kula de knappt hinner märka. I jaktlagen finns gemenskap, delat intresse för vapen, hundar, utrustning, naturupplevelser och ekologiskt kött.

I mångt och mycket delar jag Mörners syn. Jag tycker att jakt är viktigt. Vi ska ha många vilda djur och jaga dem för köttets skull. Själv tycker jag inte om att skjuta djur. Skulle må dåligt, om jag sköt ett. Men samtidigt är jag glad över att det finns människor, som upplever en spänning i själva skjutandet. Jag kan då köpa viltkött i affären.
Det kan heller inte vara fel, som Henrik Ennart ondgör sig över, att man dödar för nöjes skull. Det blir inte bättre av att man skjuter djur i ren avsky. Det handlar om att djur som skjuts ska skjutas utan att plågas och att det ska ske i det allmänna viltintresset. Så i grunden stödjer jag svensk jakt.

En högre naturupplevelse - att jaga

Jan Guillou har sagt att om man är en passiv åskådare av naturen, är man inte en del av den. Den som skjuter djur är däremot en del av den, precis som vargen som dödar sitt byte. En intressant observation. Guillou lyckas höja jakten till en högre nivå, en naturupplevelse som vi andra inte får del av.

Jag tycker om att gå i naturen, uppleva lukter, syner och ljud, försöka fånga djur och scenerier med min kamera. För mig är det spännande nog. Jag är inte en del av naturen som jägaren. Jag är en passiv observatör, som inte vill påverka den. Inget ont över det ena eller andra sättet att uppleva naturen på.

Sluta med hyckleriet

När Mörner säger att köttet är viktigare än trofén, att naturupplevelsen är det viktiga (och då skild från själva dödandet enligt Guillous definition), att jakt handlar om viltvård och att jakt handlar om ekologiskt kött, då hänger jag inte med längre.

Jag skulle säga att trofén är viktigare än köttet hos de flesta jägare. Att skjuta jättebjörnen, 18-taggaren, för att inte säga storviltet i Afrika, handlar inte om köttet, utan om trofén. Till stor del är detta tal om att köttet kommer i första hand och trofén i andra, rent hyckleri (i de flesta fall). Jakt är en sport, och som vid alla sporter handlar det om att föra hem trofén och visa upp den. Köttet kommer på köpet.

Det här med naturupplevelsen är till stor del också ett hyckleri. Säg som det är: spänningen och skjutandet är den stora upplevelsen. Eller som Guillou säger: dödandet är en högre form av naturupplevelse. Den ger adrenalinkicken. Den "normala" naturupplevelsen på passet kommer på köpet.
Mörner tillstår att skjutandet är kärnan i jakten och det hedrar honom, men varför så mycket tal om allt annat. Självklart har man gemenskap i jaktlagen och så vidare.  Jan G. har också sagt att den som talar om naturupplevelsen vid sidan av dödandet som det centrala, han hycklar. Jag delar inte allt Guillou säger, men här är han uppriktig och det vore klädsamt om Svenska Jägarförbundet vore det också.

Det här med viltvård är också till stor del hyckleri. Eftersom man jagar troféer i första hand och köttet i andra, så skjuter man stora tjurar med stora horn. Svenska tjurar har små horn, utom i Sarek där jakt är förbjuden. I nationalparkerna i USA och Kanada har älgarna stora horn på grund av att vargen och björnen sköter viltvården. De tar som bekant i första hand sjuka och svaga djur. För dem är köttet viktigast, inte trofén.

Det här med ekologiskt kött är också hyckleri. Visst, i princip är naturligtvis kött från jakt ekologiskt. Men när köttet är preparerat med blyhagel, är det högst tveksamt om man kan kalla det ekologiskt. Svenska Jägarförbunet motsätter sig nämligen att man ska frångå blyhagel till skydd för naturen. Annat hårdare hagel skulle skada gevärspipan och det skulle bli dyrare för jägarna. Jägare har mer bly  i blodet än andra människor, visar undersökningar. Det beror på att de äter "ekologiskt" kött preparerat med bly.

Särintressen viktiga, men de måste gå ihop med allmänintresset

Så här är det med alla särintressen. Man skyddar sitt eget intresse till förfång för det allmänna eller för andras särintressen. Och det lustiga är att man i sin argumentation använder allmänintresset till stöd för sitt särintresse. Och det är så Mörner gör. Han använder sig av köttet som jakten ger och kallar det ekologiskt. Han använder sig av naturupplevelsen och den viktiga viltvården till allas nytta.

Med detta sagt är det inget fel att ha särintressen. Det är i högsta grad legitimt. Jägarnas särintresse för jakt är också legitimt och faktiskt - rätt skött - bra för allmänintresset. Det jag vänder mig emot är när man driver sitt egenintresse så långt att det allvarligt skadar allmänintresset. Bly i naturen är mycket skadligt. I blodet är det skadligt för våra kognitiva funktioner. Små älgar med pyttehorn är inte särskilt roligt för oss, som med kameran i hand passivt vill observera naturen.

Svenska Jägarförbundet (och Svenska Viltmatakademin) skulle få ett långt större stöd av allmänheten och av kändisar, om de försökte para ihop sitt egenintresse med det allmänna. Det går utan större eftergifter.

Det är som med klimathotet. Det finns en massa särintresset som hindrar oss från att ta itu med det i tid. Även dessa särintressen skulle i längden vinna på att para ihop sig med det allmänna intresset.