Apotekens rätt att lura oss

Konsumentvett

     Fredagen den 15 august ondgjorde sig föreningen Vetenskap och folkbildning över att apoteken sålde verkningslösa medel. Människor ska ha förtroende för apoteken, menade man. Kunder ska kunna ställa frågor om mediciner och om olika preparat och få kunniga och relevanta svar tillbaka.

     Elsa Kugelberg anser (i en ledare i DN den 18 augusti) att Vetenskap och folkvett ger uttryck för en föråldrad föreställning om vad apoteken kan och bör lova. Att handla av apoteket kräver konsumentvett. En del saker är upp till den enskilde att själv klura ut. Problemet säger Elsa är att vi har ett blint förtroende för apoteken. Hon menar att så länge allt är lagligt har vi inget att klaga över. Vi har bara dåligt konsumentvett. Tänk så långt det frihetliga tänkandet har gått. Bara allt är lagligt . . .

     Inte bara på apoteket måste vi ha konsumentvett, utan också när vi upphandlar skola, så den inte läggs ner under terminen, när vi väljer pensionsfond så vi inte förlorar våra pengar, när vi väljer svenskt kött så det inte är importerat halal-kött (i utlandet laglig utförd slakt). Den som inte har konsumentvett blir lurad och får skylla sig själv.

Blint förtroende

     En vän till mig skulle parkera sin bil och visste inte om han fick parkera där han var. Som tur var kom en parkeringsvakt. Han frågade denne om han kunde stå där. Visst, det gick bra. Så gick han upp till sin gamla mamma för att hjälpa henne. Det tog kanske 20 minuter. När han kom ut till bilen satt en böteslapp på rutan. Man kan säga att min vän saknade parkeringsvett. Han litade blint på parkeringsvakten.

   

Förtroende och tillit är viktigt

Bo Rothstein skrev för ett tag sedan en artikel om att människor världen över är måttligt intresserade av att rösta på politiker. De vill ha bort korruptionen, bli rättvist behandlade av myndigheter och av rättssystemet. De vill känna tillit till andra människor. Om sådana förhållanden råder, kommer till och med yttrandefriheten i andra hand. Ändå satsar vi i väst på den befängda idén att stödja rösträtt och fria val i länder med klantänkande, med en genomsyrad korruption och med fullständig avsaknad av förtroende för myndigheter, polis, rättssystem och för andra klanmedlemmar. Det enda riktiga är att hjälpa dessa länder att få bort klantänkande, korruption och misstroende och att bygga upp ett självständigt rättssystem, oväldiga myndigheter och tillit mellan människor. Endast då kan demokratin frodas.

Ordet oväldig betyder rättvis, opartisk. Ett bortglömt ord. Stavningskontrollen ger mig röd understrykning. Ordet existerar inte längre, lika lite som opartiskhet, anständighet och moral inte längre existerar i vårt liberala samhälle. Så länge det bara är lagligt . . .

Vart är vi på väg?

     Till vilket samhälle är vi på väg? Till ett klansamhälle med misstroende mellan judar, muslimer, kristna, mellan etniska svenskar och invandrade? Vi ger ju bidrag till olika "klaner" för att de ska kunna stärka sin särart. Borde vi inte satsa pengar på att integrera istället? Är inte valet att vara muslim, ha judisk tro, vara kristen och så vidare en privatsak?
     Är vi på väg till ett samhälle där vi visserligen får rösta i allmänna val, men där vi känner misstro mot politiker, myndigheter och rättssamhället och mot andra grupper än vår egen? Är vi på väg till ett samhälle där vi skaffar larm till våra hem, inte stannar på vägen när någon behöver hjälp för att det kan vara en fälla, inte vågar handla på apoteket för att vi saknar konsumentvett?
     Är vi på väg till ett samhälle med så vidlyftig - och laglig - frihet att förslagna individer kan lura oss, som inte har ett tillräckligt utvecklat konsumentvett. Eller är vi inte redan där? Elisabeth Warren, demokratisk representant i senaten (eller möjligtvis i kongressen), som avslöjat finanssektorns rofferi har sagt följande: Skandalen är inte att de roffar åt sig, skandalen är att det är lagligt.

I dagens samhälle är det föråldrat att ha förtroende för myndigheter, företag och människor. Jag vill ändå ha ett sådant samhälle, ett sådant som fanns en gång för länge sedan, när vi varken låste cyklar eller ytterdörrar, när vi litade på myndigheter, polis och rättssystem.

Kanske var vi naiva på den tiden. Men en skön känsla var det.