Den fria viljan är en chimär

Nu ska man vetenskapligt söka utröna huruvida människan har en fri vilja. Den fria viljan kan jag redan nu avfärda. Människan har ingen fri vilja. Det skulle förutsätta att det fanns något inne i huvudet (eller i hjärtat där man förr trodde att själen fanns) som vore oberoende av våra gener och våra upplevelser från födsel till nuvarande ålder. Vad skulle det vara då? En ande, en själ som lever inom oss och som skulle konstituera vårt jag.

När jag var i 14-15-årsåldern hade jag och en vän, tyvärr nu död, en intellektuell strid om den fria viljans vara. Vi kunde till slut ena oss om att den fria viljan inte fanns. Vi kunde inte hitta något som fanns vid sidan av våra gener och upplevelser, som i sin tur alstrade algoritmer i hjärnan (även om vi inte använde detta uttryck).

Denna uppfattning har jag hållit fast vid, och när jag sedan lyssnade på Yuval Noah Hararis trilogi om människans utveckling och kognitiva förmåga väcktes denna övertygelse till liv igen. Efter hans succé med dessa böcker verkar det som om frågan om en fri vilja blivit högaktuell. Harari skrev en artikel i SvD den 22 december om illusionen om den fria viljan. Om inte människan har något fri vilja, vem väljer då i våra "fria val", jo en samling algoritmer som finns i huvudet och som lätt kan manipuleras av omgivningen, t ex att få oss att välja en sådan som Trump. Den förmodade själen eller jaget är nämligen inte konstant. Det skiftar med tiden, med upplevelser och erfarenheter. Funnes det en oberoende själ skulle den ju inte låta sig manipuleras så lätt av algoritmerna i våra huvuden.

Inför den dystra insikten om själen och den fria viljans död, menar Harari att vi ändå måste tro på den liberala demokratin. Den har visat sig vara ett gynnsamt styre och den lägger minst hinder i vägen för oss att diskutera människans framtid. Samtidigt, menar han, måste vi ifrågasätta liberalismens traditionell utgångspunkter och utveckla ett nytt politiskt projekt som ligger mer i linje med vår tids vetenskap och teknologiska möjligheter. (Det sista är med tanke på att det visat sig så lätt att manipulera människor med hjälp av den nya informationstekniken.)

Jag tycker inte om uttrycket liberal demokrati. Det används ofta som en given sanning för politiken. Även i en socialdemokratisk eller en socialliberal demokrati kan vi skapa frihet och välfärd för människorna. Jag vänder mig mot uttrycket på samma sätt som jag vänder mig mot Lena Andersson som i en bok skiljer på äkta och falsk liberalism. Jag har ännu inte läst boken men enligt alla hennes artiklar i DN tycks hon vara en extrem liberal á la Ayn Rand. Endast polis och militär ska vara statliga. Riktigt så extrem är nog inte Lena, men nog ligger hon nära. När jag läst hennes bok ska jag återkomma.

Fördelen med att ha avslöjat myten om den fria viljan är att vi blir medvetna om hur lätt vi kan manipuleras, och det menar Harari också i sin bok. Det är inte brist på information. Det finns för mycket av den. Konsten blir för oss människor att sovra, analyser och bedöma vad som är troligt och sant och vad som är falskt. Skolan måste ha som en uppgift att hjälpa eleverna att skilja sant från falskt, särskilt med tanke på den nya informationsvärldens kalejdoskopiska gytter.

Det som jag tycker definitivt slår undan benen på dem som tror på en själ som är oberoende av kroppen är att man i experiment har skannat hjärnan hos försökspersoner som står inför ett val, och redan innan försökspersonerna bestämt sig, kunde forskarna se vad vad de skulle välja. Algoritmerna talade sitt tydliga språk. Själen lös med sin frånvaro.

Ska bli intressant att se resultatet av denna vetenskapliga undersökning. Forskarna måste definiera ord som själ, odödlig själ, medvetande, självmedvetande och jaget - och sedan forska på dem. Inga lätta saker.