Barnäktenskap kan tillåtas

     Så här skrev jag i inlägget i torsdags i vilket jag gav mitt stöd åt judarna:
"Varje dag läser jag en eller två artiklar som jag borde kommentera. Antingen uttrycker de något förskräckligt helt öppet eller så är det förtäckt eller i oförstånd om konsekvenserna. I de flesta fall är det en följd av personens liberala ideologi. Denna ideologi är som alla andra ideologier rättesnöre för vad man ska tycka inom vilket område som helst."
Mot slutet i detta inlägg skrev jag:
"Som jag sagt tidigare i denna blogg: jag välkomnar muslimer hit. Ett oavvisligt villkor är emellertid att de lever efter våra sekulära lagar och tillåter andra att ha sin tro, även om den inte är muslimsk."
     Gång på gång läser jag hur muslimer försöker införa sharialagar i vårt sekulära samhället och hur samhället i många fall ger efter för religiösa krav.
     För åtta år sedan lade till exempel doktoranden Mosa Sayed fram sin avhandling ”Islamisk arvsrätt i det mångkulturella Sverige” vid Uppsala universitet. I den pläderade han för att svenska myndigheter och domstolar ska ta hänsyn till de inblandades kulturella bakgrund när arv ska delas. På universitets hemsida sägs det med anledning av denna avhandling följande: "Det bör i vissa fall kunna leda till att arv delas med olika lotter beroende på om arvvingarna är män eller kvinnor."

      Nu satte jag återigen morgonkaffet i halsen, och det skedde idag, när jag läste Lars Åbergs ledare i dagens DN om barnäktenskap. Han hänvisar till en utredning som behandlar barnäktenskap, tvångsäktenskap och brott med hedersmotiv.

     Den fråga man ställer sig i utredningen är huruvida man ytterligare kan begränsa barnäktenskap. Som Lars Åberg säger: "Varför inte förbjudas?"
     Utredningen skriver härutöver att barnäktenskap ofta är tvångsäktenskap. Jag frågar mig likt Åberg. Kan man tala om frivilliga barnäktenskap och är de i så fall tillåtna?

     Med den ökade flyktingströmningen har antalet barnäktenskap  ökat. Utredningen skriver att det kan vara betungande om sådana äktenskap inte tillåts. Längre fram i utredningen står det att det kan kränka rätten till familjeliv (om barnäktenskap förbjuds).

     Som en av utredningens experter har ovan nämnde Mosa Sayed kallats. Under en konferens i Uppsala 14-15 mars beklagade Mosa Sayed hur utländska äktenskap och skilsmässor har politiserats och han menade att vi fått en obehagligt religionsfientlig debatt märkt av intolerans, populism och röstfiske.

     Med andra ord, om vi inte inför sharia i fråga om barnäktenskap och olika arv till män och kvinnor är vi intoleranta.

     Egentligen är det här inte förvånande. Jag har skrivit i denna blogg om sharia och muslimers oförstående inför vad en sekulär stat innebär. Om något är den sekulära staten tolerant i fråga om andra religioner, om kvinnors rättigheter, om homosexuellas rättigheter med flera. Men i denna tolerans ingår samtidigt att skydda människor från förtryck, som barn, kvinnor, homosexuella, religiösa grupper och olika minoriteter, och det kan förstås upplevas som intolerans, om man är för segregerande levnadsregler och förtryck. Skillnaden mellan en religiös stat och en sekulär är att den religiösa staten är mycket intolerant medan de sekulära är tolerant. Därför är det olustigt att en person som Mosa Sayed kallar den sekulära staten för intolerant, politisk och populistisk. Om det inte voro så allvarligt skulle jag säga att det är skrattretande.

     Värst är ändå attityden i utredningen som överväger att inte förbjuda barnäktenskap och tvångsäktenskap av hänsyn till religiösa företrädares åsikter. Det kan kränka deras rätt till familjeliv med små flickor som äkta makar.

     Allt detta – och liknande åsikter – skrämmer mig oerhört. Om någon undrar varför demokratin  är på nedgång så är ovanstående ett viktigt svar. Demokratin klarar inte att hålla rent framför förstubron. I toleransens namn tillåter vi att kvinnor och barn tvingas in i äktenskap och i hårda förhållningsregler i fråga om klädsel och val av vänner och partner.

     De kvinnor som flytt från sådant förtryck måste sätta morgonkaffet än mer i vrångstrupen än vad jag gjorde. De har kommit ur askan in i elden. Vi har nog av segregation i förorter, i skolor, i bostadsområden och ska vi nu få det i fråga om rätten för vissa att gifta sig med barn och rätt att gå vid sidan av våra ars- och skilsmässolagar.

Hjälp! Är det bara Lars Åberg och jag som reagerar.