Metoo

Jag börjar bli trött på metoo. Det är förskräckligt att läsa om det, lika mycket därför att kvinnor har drabbats i sådan mängd, som för att män kan bete sig så.    

Ett "mänskligt" beteende genom historien

     När jag var i 14-årsåldern, läste jag bl a Fritjof Nilsson Piraten. Jag förskräcktes av hur hans kommunpolitiker betedde sig på restauranger och andra ställen. Kanske har jag nämnt detta på ett annat ställe i denna blogg. Jag ber i så fall om ursäkt, men det jag läste gjorde så starkt intryck på mig att jag tänker på det än idag.

     Min reaktion var att nu är sådant beteende avslöjat. Nu kan ingen bete sig på detta sätt. Man skulle peka finger åt förövaren och säga: "du beter dig illa, ja som en figur ur Piratens böcker". Naivt? Ja visst! Ganska snart insåg jag min naivitet. Den har faktiskt övergått till en god portion cynism, i alla fall vad gäller människans natur.

     Vad jag inte tänkte på, när jag läste om kommungubbarnas beteende, var att de såg sig själva som förmer än vanliga människor, och att de därför hade rätten att bete sig som de gjorde. De var som man säger fartblinda.

     Man borde inte förvånas av det massiva tafsandet och övergreppen, som nu rapporteras. För sådant har skett genom människans historia. Det har varit bönder som utnyttjat pigor och när de blivit med barn har de körts på porten. Idag sker det framför allt inom kulturlivet med en bred definition. Det kan gälla inom teater, film, teve, journalistik m m.

     Varför där? Jo för att där finns många i beroendeställning. De frilansar och är helt beroende av regissörer, producenter, chefsredaktörer för nya uppdrag. En stjärna inom branschen har naturligtvis de högsta chefernas öra (läs ekonomiska öra). Det är inte lätt att få gehör för en anklagelse mot en sådan kassako. Han betraktar sig ganska snart som oumbärlig och mer värd än sina medarbetare. Han kan ta för sig – och så framträder kommungubben i sin prydo.

     Det har alltid varit så och kommer alltid att vara så. Det är otäckt, men det hör till människans natur att utnyttja situationer för egen vinning – om möjligheter finns. Det spelar ingen roll att beteendet har avslöjats i litteraturen.

Häxjakt?

     Det finns de som säger att metoo har blivit något av en häxjakt. Guillou har bland andra skrivit att han inte längre vågar krama kvinnor. Staffan Heimerson är en annan, Han excellerar i anfall mot metoo, som han bl a kallar likvärdigt med Stalins och McCarthys utrensningar. Jag anser att detta excellerande  mot metoo är oerhört dumt. Till skillnad från Stalins utrensningar och McCarthys förföljelser finns det verkliga brottslingar bland metoo-förövarna. Å andra sidan finner jag Aftonbladets beteende omoraliskt. Först läser alla ansvariga igenom hans artikel och godkänner den för publicering. Sedan avskedar man honom.

     Alla män är inte så eleganta i kontakterna med kvinnor. En minoritet söker kontakt på ett ganska burdust sätt, utan att direkt våldföra sig eller att riktigt  förstå vad de gör. Kanske har en del män med sådant sexistiskt beteende kommit med i metoo–drevet. Givetvis ska deras beteende fördömas, men kanske har dessa män kommit att straffas allt för hårt.
     Det är ju ändå så att man har rätt att söka kontakt med en kvinna med avsikten att det ska leda till sexuellt umgänge, även om man är klumpig. Ibland är det välkommet, ibland inte. En till och med klantig kontakt kan vara välkommen, om det är rätt person vid rätt tillfälle. Dock gäller att en förnyad kontakt inte är tillåten, om den blivit avvisad första gången.

     Det tycks mig av rapporterna att döma som en del sexistiska beteenden verkar ha gällt klumpigt och okänsligt beteende utan våld eller tvång, dessutom upprepat. Jag vet naturligtvis inte vad som ligger bakom de enskilda fallen. Men att offentligt pekas ut och dömas av en "folkdomstol", är ett fruktansvärt straff, och det gäller naturligtvis oavsett grad av skuld. Man blir persona non grata både i yrkeslivet och i det sociala livet. Hela ens liv kan rasa samman. De som betett sig klumpigt och okänsligt, men inte våldfört sig på något sätt, kan komma att straffas mycket hårt och lida långt mer än de kvinnor de betett sig sexistiskt mot.
     Vi är faktiskt alla offer för kulturella inflytelser, samhälleliga och lokala, och i kombination med vår "mänskliga läggning" kan omoraliskt beteende uppstå. Vi kan omedvetet bete oss nära nog som idioter utan att riktigt förstå det. Det var det som drabbade Leif Östling (även om han inte är en idiot), om vilken jag skrev i förra inlägget. I hans kulturella värld är skatt en individuell fråga om plus och minus. Skatten har inget med vår allmänning och välfärd att göra. Alltså sa han vad han sa. Först när någon påpekar det hela, förstår han. Detta är inget försvar, varken för hans eller för sexistiskt beteende, bara en förklaring.

     Även om en del drabbas mycket hårt av folkdomstolarna, finns ingen återvändo. Sammantaget är jag övertygad om att minst 90 % av de fall vi läser om gäller uttalat "kommungubbsbeteende" och i många fall om ett förskräckligt beteende. Beteendet måste lyftas fram och förövarna stoppas, även om de drabbas. Kvinnorna har sammantaget lidit långt mer än männen och under lång tid.
  
     Det är svårt att i en folkdomstol skilja de klumpiga från de verkligt onda förövarna. De skyldig drabbas lika hårt oavsett grad av sexistiskt beteende. Det vi kan göra – och har skyldighet att göra – är att omedelbart varna den person som beter sig sexistiskt och så att säga mota Olle i grind. Även orm jag förstår enskilda kvinnors dilemma i deras beroendeställning, är det  fel att vänta år ut och år in för att sedan komma med massor av anklagelser.  Här måste fack och anställda gå på arbetsgivarna. De har det yttersta ansvaret och kan mota Olle i grind om de vill. I annat fall kan de i slutändan förlora sin kassako.
    Samtidigt handlar det om en nedvärderande och respektlös syn på kvinnor, och denna måste bort. Det är ett långsiktigt arbete.

     Det är i alla fall glädjande att metoo har lyft fram denna fråga. Men glöm inte bort det jag lärde mig efter att ha läst Piraten. Beteendet är avslöjat, men gubbarna och fenomenet finns kvar. I en mer eller mindre tillåtande miljö, kan den fortgå. Gubbarna ruvar i skuggorna och kliver fram när vi slappnar av. Vi måste våga stoppa dem i tid. Det är vi skyldiga att göra.