Inte se, inte höra, inte säga

För närvarande läser jag Selma Lagerlöfs roman Jerusalem. Det är säkert tio år sedan jag läste den för andra gången, men man glömmer snabbt. Händelserna i den sker i slutet av 1800-talet, alltså under det osmanska riket och innan Israel uppstod. Selma omnämner landet som Palestina.

Gordonisterna, de rättfärdiga

I romanen berättas om Gordonisterna, som är en sekt vars idé är att leva rättfärdigt och enigt. Därigenom hoppas de locka över andra till sin tro. De predikar således inte. Till Gordonisterna hör dalabönderna som anslutit sig till dem på grund av "predikanten" Hellgums lockelser. Han har fått många i Dalarna att lämna hem och gård för att resa till Jerusalem och leva i den gordonistiska sekten. Gordonisterna lever som de lär. De håller sina barn tvättade och med rena kläder. De skjutsar dem till en skola de inrättat. De arbetar flitigt och håller rent omkring sig. De hjälper sjuka i Jerusalem och de skiljer inte mellan kristna, judar och muslimer. Alla får hjälp som behöver.

De hyr ett stort hus eller snarare en gård av en muslim och allt ser bra ut till en början. Snart börjar emellertid ett förtal som leder till diskriminering. På gården sägs de leva osedligt på alla sätt. Ute på gatorna möts de av förakt, inte av muslimer och judar utan av andra kristna grupper och särskilt av de kristna missionärerna. En handlare vägrar att sälja till dem. När en ung flicka försöker hjälpa en annan ficka i nöd jagas hon bort. Till slut talar en missionär med den muslimska uthyraren Baram pascha att de lever syndigt och borde drivas ut från hans hus.

Baram pascha vill inte se

Baram pascha blir uppröd och beger sig till huset med sin tjänare för att driva ut dem. På vägen möter de en kärra full med glada och välklädda barn som skjutsas till skolan av en man. Mannen ler och springer med barnen i kärran, så att de kiknar av skratt. Barama pascha frågar tjänaren vilka de är och tjänaren säger att de är från Gordonisterna. På vägen träffar de fler Gordonister. De träffar på dem utanför huset, inne i huset och alla arbetar flitigt och är rena och prydliga.
Baram pascha tror att de är sluga och har hört att han ska komma och därför lyckats dölja sin synd. Det spelar ingen roll vad han ser och hur än tjänaren förklarar för honom vad han ser. Han tror inte på det han ser, för han har hört om deras syndiga leverne.

Så ser de en muslimsk, fattig man i huset. Baram pascha ber tjänaren att han ska fråga honom varför han är hos Gordonisterna. Den fattige muslimen har inte varit hos Gordinisterna tidigare, men deras hus är öppet för alla, säger en av Gordonisterna som talar muslimernas språk, och muslimen svarar nu att det står skrivet: "Låt icke dina fötter synda, så att du går förbi den rättfärdiges boning."
Baram pascha ber tjänaren fråga honom en gång till, för att få klarhet i att tjänaren inte hört fel. Den fattige muslimen upprepar samma ord. Då säger Baram pascha att Gud har sänt denne man för att upplysa dem. "Han har låtit honom inträda här, på det att mina ögon skulle öppnas för sanningen. Vi ska nu rida hem och inte driva dessa kristna ur deras hus." Han och tjänaren rider hem och efter ett tag får Gordonisterna hans åsna för att denna ska dra barnen i kärran till och från skolan.

Unge man, jag tror inte på dig

Idag har jag just läst om Jan Karskis mod. Det är Peter Wolodarski som i DN berättar om honom. Karski är polack och låter smuggla in sig i Warszawa under kriget, nära utrotningslägret Belzec. Han blir åsyna vittne till vad som sker och han har med sig mikrofilmer tillbaka hem.  Han reser till USA och Washington och hans uppdrag är att bära vittnesbörd om Förintelsen och få den fria världen att stoppa utrotningen av Europas judar, medan det fortfarande är möjligt.

Domare Frankfurter, själv jude och rådgivare till president Roosevelt, kände till den rapport som Karski sammanställt och smugglat ut från Polen med mikrofilmer. Nu accepterade han att träffa Karski tillsammans med den polske ambassadören i Washington, som representerade landets exilregering.
”Unge man”, säger Frankfurter när Karski fått en chans att berätta om För­intelsen. ”Jag  fick höra att du kommit hit från helvetet och att du är på väg tillbaka till helvetet. Min beundran för personer som du...”.
Sedan tar Frankfurter ny sats: ”Unge man”, säger den kände domaren och lägger därefter till, ”vi måste vara helt uppriktiga. Jag tror inte på dig”.
Den polske ambassadören blir upprörd och påminner om att Karski gång på gång granskats. ”Han ljuger inte!”
”Herr ambassadör”, svarar Frank­furter. ”Jag sade inte att han ljuger. Jag sade bara att jag inte tror på honom. Det är olika saker. Min hjärna och mitt hjärta är skapade så att jag inte kan acceptera detta”.

Det är överdrivet

Jag har ett par gånger skrivit om förtrycket av kvinnor som sker i våra  förorter, huvudsakligen är det  muslimska, unga män som står för det. Rapporterna om det är många. Muslimska kvinnor som Nalin Pekul, V­ politikern Amineh Kakabaveh och den feministiska aktivisten Zeliha Dagli har bland andra  högljutt talat om det. Men deras eget folk på vänsterkanten säger att allt är överdrivet. 

Det finns ingen muslimsk man sänd från himmeln för att öppna deras ögon för att de ska se sanningen som Gud gjorde för Baram pascha, och funnes han skulle de inte ha lyssnat.

Den rättrogne, den idealistiske och den med sin världsbild klar för sig tror inte på det han ser, han tror inte på Karski. Han tror inte på Nalin Pekul, inte på Amineh Kakabaveh och på Zeliha Dagli. Dessa muslimska kvinnor är sluga och överdriver. 

När ska Jonas Sjöstedt, liksom andra vänsterpolitiker och vänsterdebattörer, ja även Löfven, träda fram och säga:  "sanningen har uppenbarats för mig. Muslimska kvinnor är utsatta för ett förskräckligt förtryck. Vi ska vidta kraftfulla åtgärder omedelbart.  

Kritiskt tänkande och alternativa fakta

Det är av fundamental vikt att granska nya fakta som kommer till en. De kan vara av det som Trumplägret kallar alternativa fakta, det vill säga ren lögn. Men det kan också vara sanningen som träder fram.

Vi, som människor, vill gärna passa in nya fakta i vår tankevärld. Stämmer de inte med denna avfärdar vi dem.
Alla och en var måste vara på sin vakt mot den sköld som vi sätter upp mot nya fakta, men också kritiskt granska dem och söka förstå dem. De kan vara sanna.

Utan upplysning, vetenskaplig och kritiskt tänkande är vår demokrati i fara. Idag tycks den vara det. Lögner godkänns om de passar in i tankevärlden. Därför har Trump kommit till makten och där kan han fortsätta presentera nya alternativa fakta.